Känslan som gör att man älskar!

Har varit på klubben och tränat både lydnad och agility idag. Göteborg bjuder på bästa väder ifrom av fem minusgrader och strålande sol!

Ställde upp en box av hinder och drog fram slalomen. Men började med lite lydnad iform av linförighet. Hann bara köra någon minut innan det ramlade in andra agility-sugna på träningsplanen. De hade massvis med små hundar med sig och min första tanke var "men va fan". Jag litar tyvärr inte helt på Charlie än, då jag fortfarande kan tappa honom om han är långt ifrån mig och jaktinstinkten sätter in.

Att det är små hundar som alltid varit problemet är jag säker på beror på att den enda hunden han lekte med när han växte upp var Bianca. Hans älskade flickvän som han avgudar. De hundar som främst snor hans koncentration är hundar som liknar Bianca, men även alla slags hundar bara de är små.

Tog en liten paus med mig själv och tänkte "vad håller jag på med?". Här har jag ju den bästa störning jag kan be om. Massa små hundar som kör agility och springer efter bollar. Några sekunder senare körde vi linförighet igen och attans vad vi jobbade.

Det är helt klart för den här känslan jag fullkomligt älskar lydnad. När det händer så mycket runtomkring och jag vet att situationen för min hund är svår, men han kämpar och gör allting klockrent.

MÅL: 
* Korrekta höger om halt i normalt tempo
* Påbörja helt om halt i lägre tempo med korrekt position i både sväng och halt
* Kolla av att ettans apportering fortfarande sitter utan tugg.

* Kontakfält utan target med korrekta tasstramp på kommando
* Slalom där han ska ta alla pinnar korrekt i rejäl fart oavsett vad jag gör
* Box med hinder där vi varierar mellan att ta hindrena utifrån och innifrån

Äntligen fungerade höger om halt i normalt tempo utan att han slarvade. I och med att han använder hjärnan mer nu så har positionen i linförigheten blivit så mycket bättre. Det går ju liksom inte att gå så långt fram för då blir det knivigt i halterna :) Självklart har vi en lång väg kvar men vi gör framsteg i varje pass.

Störningsträningen gick över förväntan. Nära de små hundarna och vilket fokus han hade. De små vovvarna kom ibland fram till oss och då vart det rejält svårt. Första gången gick han upp till total stress men då satte jag honom - handgripligen - ner, kommenderade fot och gick vidare. Han släppte det direkt. De andra gångerna kunde vi fortsätta gå och jag fick ett utmärkt tillfälle att visa att oavsett vad som händer så ska du hålla kontakten. Känns inte som jag har samma hund längre då vi aldrig varit i närheten av sådan här träning innan :)

Agilityn gick även den bra. Kontaktfälten är roliga att jobba med och han förstår nu vad "trampa" betyder. Han ser ursöt ut när han steppar med frambenen på kommando! Slalomen gjorde vi på 12 pinnar och där jobbar han riktigt fint. Ökade svårigheten genom att inte följa med vissa gånger utan springa åt höger eller vänster, men han lät sig inte luras utan jobbade klart till sista pinnen.

Alla målen blev idag uppfyllda. Bäst var helt klart hans attityd där han fullkomligt sprutar utav glädje SAMTIDIGT som han fokuserar. Det är inte bara en massa slarv och ploj utan det är koncentrerat arbete och vi båda tycker det är skit kul.

Tänka på till nästa pass: Fortsätt med att träna på svängar som blandas med halter. Kräv forsatt koncentration utan slarv.