Vandrande tivoli

Det är mörkt på morgonpromenaden, och det är mörkt på eftermiddagspromenaden. Man längtar verkligen efter dagsljus nu! Tur att Charlie får en timmes promenad i ljuset mitt på dan, så han får dagsljus iallafall :)

Idag på em-walken fick han ha sitt blinkade halsband på sig, då vi härjade lite på en gräsmatta efter halva vägen. ALLA barn vi mötte var mäkta imponerade över den blinkade hunden! Charlie som älskar uppmärksamhet njöt i fulla drag.

Nu har han fått sig ett medicinskt bad och vi är klara för den här dagen. Soffan bliiiir!

En robot kanske kan minska allergisymtom

Troligtvis kommer framtida tester visa att Charlie är allergisk mot damm och kvalster - det är det vanligaste hundar är allergiska emot - och när tekniknörden till husse fick veta det så dröjde det knappt en timme tills vi fick en ny kompis i lägenheten. En robot som kommer dammsuga hela lägenheten varje dag.

Den är tyst och den är grymt effektiv. Nu kör vi den bara när vi är hemma, men så småningom är tanken att den ska få dra ett varv varje förmiddag. Men Charlie ska få vänja sig ordentligt vid den först, dock bryr han sig inte alls om den, men ändå. En grym investering om ni frågar mig. 

I gatulampans sken

Det är mörkt när jag kommer hem från jobbet - längtar efter snö -, men på grusplanen utanför vårat hus finns en liten lampa i ena hörnet. Ska försöka träna mer på den planen då det är mer störning där, eftersom det saknar ljus och att det passerar mycket folk precis bredvid. Idag fick jag lite extra störning - som jag blev väldigt glad för - iform av en löptiksfläck 3 meter framför rutan. Självklart passade jag även på att köra fjärren och platsliggning på den fläcken!

Nu har Charlie fått medicindroppar i nacken, de dropparna ska döda alla möjliga parasiter mm som en hund kan ha i pälsen. Veterinären hittade inga tecken alls på att Charlie skulle kunna ha det, men för att kunna utreda allergin måste allt uteslutas.

Soffläge och mys med den lille får det bli resten av kvällen, han har redan somnat i mitt knä så det är bara att mysa på!

Kärringen ska få se att jag kan spåra noggrant!

Vi blev så frälsta igår, så när vi käkat frukost imorse styrde vi kosan tillbaka mot Änggårdsberget. Naturen är nåt så helt underbar, och trots det fina vädret så var det inga problem att gå runt på massa spännande stigar och inte behöva möta någon alls. Lovley :) Det kryllar av stigar och det verkar aldrig ta slut.

Idag hade vi dock en plan - inte bara promenad -, utan idag fick Charlie gå ett personspår! Jag la ett ca 600 meter långt spår, 3 vinklar och 5 apporter. För första gången så snitslade jag även spåret... det visade sig vara grymt bra! Nu kunde vi ju faktiskt exakt se om han gick rätt eller inte. Jag som haft snitselband hur länge som helst, varför har vi aldrig använt det?! Jaja, ibland måste man göra skäl för sin hårfärg. 

Missade tyvärr att åter sätta på denna när vi gick spåret, så detta är från när jag la ut det. 

Spåret fick ligga till sig i någon timme medan vi promenerade i solen. När det sedan var dags att ta in spåret fick Daniel hålla i linan. Jag är så tråkigt petig och vet att min känsla överförs till Charlie på en nanosekund, och då blir han osäker när han känner mig energi. Husse däremot är grym där bak i linan, och därför får han ta den träningen! Det gäller att känna sig själv och ibland kunna inse att det finns någon annan som fixar jobbet bättre. 

Personspår har Charlie inte gått på ett halvår, så vi var helt beredda på en övertaggad hund. Jag preppade husse med att ladda upp med rätt energi, och sedan var dom iväg. Charlie har aldrig spårat så BRA!!! Jag gick ju några meter efter husse, och Charlie följde spåret exakt. Han brukar vara mycket mer flängig över spåret, men det såg ut som han bestämt sig för: att nu jävlar ska kärringen få se! Alla apporter in i hand på husse och en hund som var så nöjd med att få arbeta med nosen. 

Stigarna på Änggårdsberget är perfekta för att cykla på, och Husse är grymt sugen på att skaffa sig en cykel. Så snart blir det nog lite dragträning för mina två killar, det går vi hålla tummarna för. 

Tänk vad mycket kul man kan hitta på med sin älskade fyrbente kompis. 

Änggårdsberget

Hade nästan panik mitt på dagen då jag efter vårat lydnadspass kände att jag måste ut i SKOGEN. Vi har haft svårt att hitta mysiga skogsstigar där inte resten av stan promenerar. Visst det finns, men då får man åka typ 40 min med bil, och det är inte alltid man har lust med det.

Idag kom jag dock på att i vintras var vi ju i Mölndal och gick med welshklubben, i ett naturreservat som heter Änggårdsberget. Så dit åkte vår lilla familj idag och snacka om att ha hittat ett favoritställe. Hur stort som helst och med massvis av stigar åt alla håll och kanter, och bara dryga 10 minuter hemifrån med bilen. Vi började med att fika lite uppe på en kulle i solen och sedan promenerade vi.

Charlie fick riktiga GRISRYCK flera gånger om och finns det nåt sötare än en hysteriskt glad liten som studsar runt på spikraka ben? Vi höll på att vika oss dubbla när han gjorde sina race. Man kan kalla honom tokig, men ett bättre ord är nog lycklig!

Skogen var helt fantastisk och ÄNTLIGEN har jag hittat en perfekt skog att spåra i. Nu måste vi komma igång med det igen, hunden älskar det ju. Det blev en lång promenad idag då vi gick vilse och inte kunde hitta tillbaka till bilen, men eftersom solen sken så var det ju bara skönt :) 

En allgergiutredning som heter duga!

För att göra en lång historia lite kortare, så har Charlie alltid kliat sig, men det har varit så lite och ganska sällan. Så det har aldrig varit ett problem man sökt veterinär för. Men senaste tiden har det eskalerat och senaste veckorna har jag vaknat av att han kliar sig på natten, och det är ju absolut inte normalt. Då jag i samma veva fick veta att två av hans kullsyskon lider av allergier med hudproblem som följd - tyvärr har jag inte fått veta det tidigare... - så kände vi att nu måste vi utreda detta. 

Vi fick direkt tid hos en hudspecialist - för att problemet verkade ligga i generna - och det var hos honom vi var i torsdags. En mer kaxig och omysig veterinär har jag aldrig mött, men han var extremt kunnig på området. Besöket tog över en timme och jag fick svara på så mycket frågor och fick så mycket information att jag var helt slut efter. Charlie var helt underbar och gick med på allt som efterfrågades. Vår grymma relation sattes på prov, men klarade testet galant. Säger matte är det är okej, så är det helt enkelt okej :) 

Veterinären kunde direkt konstatera att Charlie har någon form av allergi som skapar klåda. Och det vi ska göra nu är att ta reda på VAD det är han inte tål. Det kan vara antingen födoallergi eller omgivningsallergi, och det kan även vara båda två. För att ta reda på om det är någonting han äter som han inte tål, finns det ingen enkel väg som ett blodprov. Utan man måste köra med uteslutningsmetoden. Så under 8 veckor kommer Charlie äta ett specialfoder, och han får absolut inte få i sig något annat än bara det. Fodret är restat i hela Sverige och veterinären hade bara 3 kg kvar, vilket inte direkt räcker i 8 veckor. Så jag hade grym panik där ett tag, men lyckades tillslut få kontakt med den enda sidan på nätet  i Sverige som sålde fodret - som kostar drygt 2500 kr för 2 månader..- och hon hade exakt den mängden jag behövde kvar, och hon lät mig köpa upp hennes hela lager. Puh! 

Under dessa åtta veckor ska han badas i ett medicinskt schampo 2 ggr/vecka samt att han ska behandlas med ett medel på huden var 3:dje vecka. När de åtta veckorna har gått så ska han provoceras med mat i alla dess former under två veckor. Märker man då att klådan eskalerar så kan man konstatera att han är en foderallergiker. Då får man på sikt börja prova sig fram och se vilka födoämnen det är han inte tål... När dessa tio veckor har gått ska han tillbaka till veterinären för pricktest och blodprov. Då testar man för att se vad det är i omgivingen som han inte tål. Vanligast är då kvalster och pollen. 

För foderallergi finns inga mediciner, där är ju behandlingen att utesluta det han inte tål. Men för omgivningsallergi finns mediciner, men problemet där är, att då är vår tävlingskarriär över. Men då klådan antagligen beror på båda faktorerna, så hoppas vi stenhårt på att klådan kan hållas i schack med andra mediciner än de som man inte får tävla på. Jag vill ju även försöka undvika att ge honom kortison så långt det går, då jag vet vad det innebär att äta såna tabletter. 

På en klådskala så ligger Charlie på 6/10 när han är som värst, och på 4/10 när han är som bäst. Målet är att han ska hamna på en 4/10 när han är som sämst, vilket då inte gör det till ett problem längre. Vi kommer under dessa första tio veckor att skriva en klåd-dagbok för att lättare kunna få en översikt över hur mycket han kliar sig och om det är något i omgivningen som påverkar. 

Veterinären frågade mig vad jag tyckte om allt det här, speciellt då de 8 veckorna med bara ett foder ofta var fruktansvärt tuffa att genomgå. Mitt svar blev: "det är bara att göra". Jobbigt eller inte, det måste göras. Han försökte ändå få mig att förstå att det inte "bara är att göra", men helt ärligt, i min värld är det så! Det finns inget alternativ, utan det är helt enkelt bara att göra :) 

Charlie har senaste tiden bara fått sitt foder och levergodis, inget annat. Helt enkelt för att jag tycker han blir värre i klådan när han äter andra saker, exempelvis speciellt Frolic. Och nu hade vi sån fruktansvärd tur att Sveriges kinkigaste hund tyckte om specialfodret - helt otroligt!! - och det funkar även utmärkt som belöning. Så det svåra blir nog att se till att ingen annan någongång smyger till honom något annat, men här hemma tror jag inte det kommer bli svårt alls. 

Planen för framtiden ser ut som följer: 

1. Endast äta specialfoder, absolut inget annat. Inte ens tuggben, godis eller smulor från någonting. 

2. Badas i medicinskt schampo 2 gånger i veckan. 

3. Behandlas med medicin på huden var 3:dje vecka. 

4. Efter 8 veckor provocera med mat i alla dess former under två veckor. 

5. Efter 10 veckor göra pricktest och lämna blodprov för att se vad det är i omgivningen som han inte tål

6. Under alla 10 veckor skriva klåd-dagbok

Fodret har han redan börjat äta och han tycker det är jätte gott. Igår fick han sitt första bad, och då ska han stå med schampot i minst tio minuter innan man sköljer ur. Ni kan tro att han tyckte det var pinigt! Men då vi har ca 19 såna tillfällen till framför oss innan det här året är slut, så är det tyvärr bara att vänja sig. Utredningen pågår alltså fram tills någon vecka in på det nya året, så det blir en lite annorlunda höst för oss! Men han är ju inte på någotvis sjuk eller mår dåligt, så vi kommer ju träna på precis som vanligt. 

Dag 1 av 60

Charlie har nu - till att börja med - 60 dagar av utredning framför sig. Vi har idag träffat en hudspecialist och jag har fått tio ton av information. Vi har flertalet punkter att följa - utan att vika av det minsta - och denna hösten kommer bli lite speciell.

Charlie har problem med klåda och det ska nu utredas fram tills början av nästa år. Jag är alldeles för trött för att dra allt idag, men det kommer under helgen. Jag behöver nog lite tid till att smälta och få in allt vi ska göra också... Men det viktiga är att Charlie mår BRA, och för det kan jag gå genom eld. Mammas lille! 

Följer den lilles initiativ

Den lille visar hur man bäst slappnar av! Jag följer hans exempel och säger god natt :)

Att våga ta itu med problem

Dagens lydnadspass blev lite senare tidsmässigt än planerat. Jag avslutade min arbetsdag med att få massage, och jag var i en helt annan värld i över en timme efteråt. Fick vila ögonen en stund på soffan innan jag blev människa igen. Men när jag vaknat till så gick vi ut på gräsplan.

Idag var jag helt inställd på konflikt. "Konflikt = utveckling", citat tillhörande Jeanette! Hon har helt rätt. Och den inställningen passar mig perfekt. Vill man utvecklas måste man ta tag i problem, på riktigt. Att försöka gå runt dem är inte min melodi, eftersom man då inte lärt sig nåt på vägen. Problemet jag ville ta tag i var SKALLEN. Men det brukar ju inte komma fram när vi tränar själva på våran plan, så jag fick börja med att fundera ut hur jag skulle provocera fram problemet.

Det löste jag genom att göra rutan mindre - knappt 2x2 meter -, tränade i skymning samt la in första skicket till rutan i en kedja av läggande - inkallning - ruta. Skallet kom som på beställning eftersom att han var uppe i varv efter kedjan och då kopplade han inte på hjärnan och tittade efter VART rutan stod. Utan han far iväg som en kanon utan någon som helst plan om vart han faktiskt ska - han springer ju rakt ut men man han arbetar inte noggrannt efter att hamna innanför konerna - , och då kommer skallet direkt.

Visade honom idag att jag inte tycker om att han skäller och eftersom jag var inställd på problemet så kunde jag behålla rätt energi hela tiden. Jag blev aldrig arg på riktigt och frustrationen var inte ens nära att nå fram till mig. Utan bara saklig träning, där det handlar om att fokusera och hitta rutan. Det gick precis hur bra som helst det här passet, trots att det självklart blev kämpigt. Vi arbetade verkligen igenom problemet och när det blev rätt fick Charlie naturligtvis veta att han är BÄST i hela världen.

Fria följet som vi tränade efter var en dröm idag, och jag själv börjar få ordning på kroppen vilket gör att problemet jag tidigare kämpat med - höger svängar - idag var ett minne blott! Fjärren var skit snygg, men även där fick jag något skall - perfekt - som vi kunde arbeta med.

Ett grymt arbetspass och skönt att kunna få fram problemen så man kan ta itu med dem. Charlies glädje i lydnadsträningen är underbar och frågan är om träningen någonsin varit roligare än den är just nu?

Hisingsparken

En mysig promenad i Hisingsparken blev starten på våran dag. Skönt att få komma ut i skogen och andas lite riktig luft :) Måste bli bättre på att ta mig tid till att åka en sväng för att komma ut i naturen. Man mår ju så himla bra av det alltså. 

Vi tar det nog chill resten av dagen. Vi tränade lydnad igår med hjälp av husse som fick ansvara för att flytta runt på rutan. Så idag tar vi en välförtjänt vila utan några som helst måsten. 

Tog morgontröttheten ännu ett steg längre

Den som är tröttast på morgonen i vår familj är utan konkurrens CHARLIE! Han går alltid upp sist, varje dag. Idag tog han det ännu ett steg längre och gick helt enkelt inte upp alls :)

Fokus fokus fokus!

I onsdags blev det lydnadsträning på gräsplanen. Ett riktigt bra pass där fria följet var super och jag fick verkligen en känsla av att NU kan han rutan. Han klockade den VARJE gång - säkert minst 25 skick - från 5 meter upp till ca 45 meters avstånd. Varierande håll och ibland tävlingsmässigt och ibland från lek. Det bästa var att han stannade precis i mitten varenda gång. Ja ni fattar, grymt kul :) Inte ett skall på hela passet heller!

Igår mötte vi upp Hanna och Ebba på GMBK. Regnet öste ner och vinden ven - behöver jag säga att vi var ensamma på klubben? - men inget stoppar oss, så det var bara att köra på. Charlie fick köra sist och hade då suttit och taggat till rejält i bilen i ca 1 ½ timme. Jag var helt förberedd på en extremt explosiv kille, men jag lyckades möta honom med rätt energier och han var super rolig att träna. Vi började med fria följet, där han gick riktigt bra! Bäst var att han FOKUSERADE så fint. Några studs - han gör tjolahopsansteg, men håller position - men annars jobbade han med vart han satte varje fot. Svansen går som en propeller, men han spelar inte allan, utan han jobbar. Jag jobbade på min känsla och när jag hittar rätt, så har vi ett grymt fritt följ alltså!

Nästa moment blev rutan. Där visade det sig att han inte kunde den som jag trodde dagen innan! Här fick jag tyvärr först problem med skallet, men jag tryckte min egna frustration åt sidan och gav mig INTE. Skall = du får inte arbeta. Körde inte från tävlingsposition utan skickade från när vi bara gick mot rutan. Träningen gick ut på att hitta rutan utan att skälla. Han började dock med ett nytt problem... Va blire lixom?! Där han ställde sig precis på främre linjen i rutan - jag vill ju ha honom i mitten. Men då fick jag samla mig och tänka på VAD jag tränade. Där och då var det att kunna springa mot rutan utan att göra ett startskall. Så jag kunde trycka undan att han inte hamnade perfekt varje gång. Avslutade med fjärr på ca 5 meters avstånd, vilken han gör jätte fint! Ingen förflyttning och fina skiften.

Måste skriva om Ebba också, som gjorde ett grymt jobb med sin pudel Pelle. Han gick från första klass till högstadiet på en minut. Ebba vågade lägga på lite krav på sin vovve och han svarade med att jobba som attan för sin matte. Inte en leksak eller godisbit behövdes, och Pelles reaktion på mattes ord och smek var OSLAGBAR, och helt klart höjdpunkten på gårdagens pass! Ni kan läsa Ebbas blogg HÄR!

Tjejerna såg en STOR skillnad på Charlies sinnesstämning om man jämför med träningen innan lydnadslägret. Han var taggad, men inte galen. Just nu är han så rolig att träna så det finns inte. Han tar mina belöningar riktigt fint - kom på mig själv med att bara röstbelöna HELA fria följet-träningen, han älskar det - och han tar mina korrigeringar lika bra. Jag känner mig mycket snabbare i skiftet svart/vitt och reslutatet syns direkt. LÖV IT! 

Lydnadsläger för nördar - sista delen

Vid sidan om själva lydnadsträningen en sådan här helg, så händer det mycket annat för vovvsen. Charlie har inte mycket hundkontakter i vår vardag, han har ju inget syskon - än iallafall - och när vi träffar kompisar med hundar så står det lydnadsträning på schemat och därmed inget bus. Jag har även valt att inte låta honom leka för mycket med andra hundar, helt enkelt för att han inte behöver det. För honom handlar det inte om lek överhuvudtaget, utan bara om sex.

När vi då kommer hem till Hanna och Charlie går in i huset med 6 andra hundar och en katt. Ja, man kan väl lugnt säga att han börjar fria och flörta för glatta livet. Det handlar fortfarande inte alls om lek, utan bara om sex. Han börjar med tikarna, men omgående så skiter han i vilket kön den andra hunden har. Han friar och friar och är rätt på, milt sagt. Han är duktig på hundspråk och han FÖRSTÅR de andra hundarnas signaler helt utan problem. men att han sedan skiter i det är en helt annan sak

Linda ❤ Charlie

Första kvällen blir därför alltid lite jobbig. Han har ju inte haft sådant umgänge med andra hundar sedan förra gången vi var hos Hanna. Men han fick mingla lite först och sedan fick han ligga bredvid min stol resten av kvällen. Och trots att jag får vara på honom som en igel, eftersom han inte ger upp i första taget - hört det förut kanske? - så mår han så bra av det. Han behöver bli rejält uppstyrd, för då håller stressen sig borta och han kan börja sortera intrycken i hjärnan. På natten sov han som en stock, och ibland är det faktiskt väldigt bra att ha en mänsklig nattningsrutin, för det gör att han somnar direkt han får täcket över huvudet :)

Under de två träningsdagarna har han varit helt UNDERBAR att ha med sig. Vi hade våran plats på läktaren och där låg han fint hela helgen. Han fick ligga uppbunden inne i hallen när vi var i köket, och när vi kom tillbaka ut i hallen så låg han på sin plats helt avspänd, varje gång. Och när vi tittade på när de andra tränade så låg han hela tiden i mitt knä, och SOV. Helt underbart att han lärt sig slappna av så fantastiskt fint i såna miljöer nu. Och jag vet att det beror på min envishet, oavsett situation!

Granskande och peppande gäng!

Trots att träningen gick helt fantastiskt bra - mycket bättre än jag var inställd på - så är jag om möjligt ännu mer nöjd med hur Charlie varit rent allmänt under hela helgen. Han har varit så cool och avspänd, men så fort det varit hans tur att inta träningsplanen har han taggat igång direkt, för att sedan bli lika cool igen när det var vila igen.

Min duktige lille ❤

Lydnadsläger för nördar - andra delen

Alla var överens om att fokuset under helgen skulle ligga på förarna. Ett av mina mål var att lära mig att gå på rätt sätt för att göra fria följet lättare för min lille. Vi la ner hela söndagens träning till detta, helt enkelt att träna blondinen att röra sig rätt. Det kanske kan låta enkelt, men tro mig, det är det INTE! Men träningen var sjukt rolig, och det var så kul att Charlie gjorde allt rätt medans matte hade STORA problem.

Jag fick börja med att bli instruerad av Jeanette, där hon seriöst fick visa i långsamt tempo hur jag skulle röra mig, och framför allt förklarade hon VARFÖR. När hjärnan förstått vad som var tanken, skulle jag "bara" försöka få ut det i mina långa kroppsdelar. Jag blev kommenderad och instruerad medans jag gick UTAN hund. Trots detta tog jag fel ben hit och dit och jag tvekade innan svängarna. Tänk att det ska vara så svårt att bara gå. Fast om man tänker efter så är det ju inte bara att gå, det krävs faktiskt arbete för att själv gå ett riktigt bra fritt följ!

Charlie fick hänga på ibland och han gjorde det med bravur. Jag har tankarna bara på mig själv, men trots det hänger han på och går BRA. Han tvekade på mig ibland - till och med stannade några gånger - då han tyckte jag blev sjukt konstig när jag tvekade och funderade så mycket. Hans glädje över att få träna går inte att ta miste på, trots det :)

Jag fick även gå med en läromästare, den store Samson himself. Han gjorde nog sitt sämsta fria följ någonsin, men det var bra för mig att få gå med en hund som är tränad på att föraren ska röra sig så som jag försökte. Även musik togs fram för att få mig att få fram lite tuffare och självsäkrare attityd. Sa jag att den här skaran människor har härliga ideer om hur man tränar hund?!

Kontentan av söndagens träning blev: 
* Hunden följer vänster ben
* Förbered sväng med huvudet, hitta en fast punkt för att gå rakt
* Vrid axlarna åt rätt håll i svängen, dvs sväng inte vänster och vrid axlarna åt höger
* Ut med boobisarna
* Sträck på dig
* Gå i ordentligt tempo
* Tveka inte
* Halvhalt innan halt, samt stanna alltid på höger ben och samla in med vänster
* Hitta en bra låt som gör att jag hamnar i rätt känsla och går i en bra takt

Nu blir det mycket svängträning, men först ska jag lära mig gå utan hund. När det sitter får Charlie hänga på, och då han ska lära sig lite nya signaler så blir det kortkoppel på i början för att stötta upp.

Träningshelg för lydnadsnördar - första delen

Jag har varit med om en helt fantastisk helg med GRYMMA hundförare. Framgångarna har avlöpt varandra och glädjetårarna likaså! Att få möjligheten att träna med människor som jag litar på till 100 % är jag så sjukt tacksam för. Jag älskar att alla är riktigt ärliga med vad de säger, för de gör att jag verkligen tror på deras ord. En stor trygghet kommer även från att jag vet att oavsett vilka problem jag stöter på, så har denna skara av människor en lösning som kommer att FUNGERA.

Mitt och Charlies första pass bestod av det fria följet. Jag vet inte vad jag ska säga, mer än att jag är så himla glad. Trots att jag var nervös, vi hade publik och kommendering så går det så jävla bra!!! Känslan var bra, men när jag sett på filmen så är jag om möjligt ännu nöjdare. Vi fick applåder när vi var klara och det var precis det här jag behövde. Jag behövde helt enkelt inse vad jävla bra vi är! 

När jag åkte hem idag så hann jag inte mer än köra i 5 minuter och summera Charlies prestation under helgen förrän tårarna sprutade - jag kunde knappt köra. Dom rann ända fram till Varberg... och då ringer mamma, och vad tror ni händer? Jupp, det var kört igen! Jag är så stolt över min hund, och så glad över att jag fått hjälp med att inse vad han ställer upp på mig! 

Mer om helgen kommer framöver, jag kan inte riktigt få ner det på pränt just nu. Känslan bubblar fortfarande och jag är bara översvallande lycklig. 

Lydnadsläger för hundnördar

Det var Roses ide, och jag ville så gärna att det skulle bli av, så jag tog tag i det hela. Resultatet blev Lydnadsläger för hundnördar. Vi har en härlig helg med folk som verkligen KAN hund, och som är grymma på lydnad, framför oss. Svamp-mode är inställt och jag ska suga åt mig så mycket kunskap som går att trycka in i mitt blonderade huvud!

Jag har packat det mesta, och avfärden går när jag slutat jobbet imorn. Charlie är inte riktigt iform - hormonerna sprutar ur öronen på honom samt att vi måste in för att utreda hudsjukdom - men vi ska göra vårt bästa. Och jag är helt säker på att vi kommer lära oss massor, och framför allt ha hur KUL som helst!

Fysträning

Hade kört två dagar med lydnad, och har bestämt mig för att max köra 2-1 i träning - alltså lydnad 2 dagar, vila 1 osv. Men det är max och jag ska försöka blanda in andra aktiviteter på träningsdagarna. Vilodagarna innebär dock bara vila för huvudet, men absolut inte för kroppen. 

Posar efter träningspasset framför den lila faran, som är hela 15 år gammal men fortfarande still going strong!

Idag blev det lite konditionsträning med cykeln, dock inte i närheten av söndagens spring-för-livet pass. Utan nu körde vi ett helt vanligt motionspass - inget drag alls. 4 km på 18 minuter - 1 min mer per km än sist - men trots att vi tog det betydligt lugnare så håller han fint tempo, och han blir inte värst trött. 

En kväll på klubben

Mötte upp tjejerna på GMBK efter jobbet och lydnadsträning stod på schemat. Började med att träna lite på fotpositionen som uppvärmning. Sedan var det dags att börja köra en i taget, och jag hade egentligen ingen aning om vad jag skulle köra faktiskt. Men beslöt mig för att prova på rutan, eftersom att när vi körde igår så kom det inte ett enda skall. Idag fick jag dock massor av startskall... Jag vet faktiskt inte om han är medveten om att han skäller, men det som händer är ju iallafall att han laddar upp till tusen och när kommandot kommer så sätter han iväg i en sjujädrans fart och då kommer skallet. Han gör egentligen ALLT så jäkla rätt, minus skallet. Han hittade positionen i rutan riktigt bra idag!

Fick tips om att plocka bort belöningen helt. Jag försökte hålla mig så lugn som möjligt i min känsla och när han gjorde rätt gick jag bara lugnt fram till honom och gav honom en klapp. För Charlie ÄR detta belöning nog. Han blir superglad av att jag kommer och säger att han är duktig, men han taggar inte igång så mycket som på exempelvis jaktbelöning - varför har jag inte räknat ut den ENKLA ekvationen innan?! 

Under nästa pass ville jag backa tillbaka till basic totalt. Så jag och Charlie stod stilla i fotposition och mina träningskompisar fick order om att försöka störa ut oss. Grymt bra träning! När vi kört detta en stund så gick jag över till att gå runt med Charlie och UTMANA. Vi knödde ihop hundarna så mycket vi kunde och gick så nära varandra som möjligt. Charlie var så sjukt grym och han jobbade så fint. Han fick knappt plats ibland och fick sonika sitta lite halvt uppe på Freja någon gång, MEN han höll positionen och han släppte inte kontakten. Gud så kul det var, och vilken duktig vovve jag har! Eller vad sägs om hunden som bara kunde tränas när vi var själva på klubben? Utveckling när den är som grymmast! 

Harmoni

Har haft ett underbart och kort lydnadspass med min lille på eftermiddagen. Fullkomlig HARMONI från min sida, och självklart då samma från min fyrbente kompis. Vi fortsatte med samma saker som förra passet dvs fotgående, ruta, apportering och fjärr. Rutan var grym idag! Nu börjar han förstå konceptet med att vara i mitten av de fyra konerna - tror vilan har gjort underverk. Idag fungerade det klockrent från alla avstånd och alla olika håll. Banden håller jag mig borta från ett tag till, så att vi inte hamnar tillbaka till att rutan betyder "ställ dig i mitten av banden" igen. Förhoppningsvis blir han så inkörd på konerna tillslut att det inte spelar någon roll om banden syns eller inte.

Nu siktar vi på samma harmoni på kommande träningspass, och jag måste säga att jag i efterhand är så glad över att jag knäcktes. Jag höll på att köra oss i botten på grund av min perfectionism. Men nu är vi verkligen tillbaka på banan igen! Egentligen har inte SÅ mycket förändrats, Charlie har fortfarande samma grymma intensitet och han är fortfarande så jävla rolig att träna. Men hans frustration är som bortblåst. Den skapades naturligtvis av min perfectionism, och när jag släppt den så kommer harmonin som ett brev på posten. Jag är så tacksam för att just Charlie blev min, för han har lärt mig så mycket i livet. Han får mig att slappna av och han får mig att växa. Häftigt. Häftigt som fan! 

Dragit runt på husse, 4 km på 14 min!

Imorse var vi ute och konditionstränade Charlie. Husse på inlines och jag på cykeln! Charlie tyckte det totalt URHÄFTIGT, och som jag sagt innan har han en fördjävla vinnarskalle den där hunden. När man konditionstränar och även lägger in lite dragträning, så är det grymt att ha en hund som gör ALLT för att få ligga först. Han sprang, sprang och sprang. Tillslut fick vi lugna ner det hela, för det känns som att han seriöst skulle kunna spränga sig själv - utan att själv märka det -, för han ska bara vara först!

Han sprang 4 km på ca 14 minuter - i mina öron är det en sjukt bra tid! - och sedan fick han ta den sista kilometern i ett lugnare tempo. Charlie har aldrig tränat drag förut, han har förvisso kört inlines med husse förut och då dragit honom lite då och då. Men idag la Daniel på kommado "framåt" och Charlie drog för glatta livet. Och det räckte att jag närmade mig hunden med 5 meter bakifrån med min cykel så ökade han tempot. Han vägrade gå med på att jag ens fick ligga bredvid honom med cykeln. Galna, underbara hund!

Jag lyckades filma lite, trots att jag satt på cyklen. Första klippet är från starten och sedan filmade jag efter ca 2 km, och hans tempo kan man inte klaga på iallafall :)



Riktigt rolig träning för både fyrbent och tvåbenta! Nu sover Charlie gott och visst är det alltid en underbar känsla när man ser att man aktiverat skiten ur sin energigalna vovve? Love it!

Båt-fix

Den här dagen har varit vigd åt att förbereda båten för vinterförvaring. Allt ägde rum på familjen Möllers uppfart i Askim, och jag hade fått order från Daniel om att delta i rengöringen av våran dyrgrip. Jag RÅKADE dock hamna inne hos Viktoria, där jag fastnade en "stund". Och sedan tog vi ut vovvarna på en härlig promenad i det fina höstvädret!

Och jag hamnade allt med en diskborste i handen och skrubbade på båten tillslut...!

Det är dags för...

... FREDAGSMYS!!! Om det så är det sista jag gör :)

Klart även den fyrbente får fira att helgen är här! 

Vi inledde helgen med en promenad i spöregnet, där husse upptäckte att hans jacka inte var vattentät... :) Men nu har vi torkart och det blir mys för hela slanten. Charlie tuggar nöjt på sin lilla tuggring som han nästan får varje fredag. Bortskämd? Äähh, lägg av!

Tillbaka på träningsplanen!

Med strålande fint höstväder och en träningsmotivation som var hur stor som helst, var det ju bara att köra på. Vi har kört vårt första lydnadspass sedan breaket, och det var något alldeles extra. En underbart taggad hund som var en dröm att träna. Inte ett ENDA frustrationsskall och en härlig inställning till att vilja göra rätt. Kan även säga att jag skötte mig lika exemplariskt, och det är ju den kombinationen som måste till. Det blev även en del grisryck från Charlies sida, och det är ett tydligt tecken på att VI ÄR TILLBAKA! 

Vi tränade på vår nya position i fria följet, förståelse för rutan, gripande av apportbock samt fjärrdirigering. Känslan var enorm och glädjen var om möjligt ännu större.

Om man snor apportbocken och springer iväg (som man inte får), MEN lägger sig i rutan (vilket alltid är bra) så borde man väl komma undan? /Charliebali

Det verkar fungera rätt bra faktiskt... :) 

Härligt att ha hittat tillbaka till glädjen och att finna den egna anledningen till varför man håller på med detta! Helt enkelt för att det är så fruktansvärt roligt :) 

Rekordtid

Hundrastaren som kommer varje dag är dyr som attan, men i min värld är det värt varenda krona. När jag kommer hem från jobbet blir jag ibland mött i dörren, och ibland ligger han lugnt kvar i sängen och verkar tycka att jag stör hans skönhetssömn! Att veta att han fått en timmes promenad mitt på dagen är otroligt skönt för mitt samvete.

Men trots långpromenad på morgonen och mitt på dagen, så räcker det ju inte. När jag kommer hem från jobbet så blir det ALLTID aktivering av den lille.  I ärlighetens namn är det inte bara för Charlies skull, det är även väldigt skönt för min del att få komma ut och röra på kroppen och att göra något roligt tillsammans med min bästis.

Idag har vi kört på löpträning, och jag njöt för första gången av att plåga min kropp. Ni som känner mig, vet att det är ett stort steg, då jag hela mitt liv hatat att springa. Vi slog tidsrekord och det beror nog främst på de två killarna som svischade förbi oss, och tävlingsmänniskan i både mig och hund väcktes. Vi skulle fan hänga med, och trots att jag sprang på så gott jag kunde så kunde vi inte hänga på i deras hiskeliga tempo, men rekordet rök iallafall :)

Här sätter han sig alltid medan jag hämtar andan och stretchar innan vi går in. 

Nu ska Charlie få lite massage och sedan väntar vi på husse som ska stå för matlagningen idag. LYX!