tisdag 23 oktober 2012

Att våga ta itu med problem

Dagens lydnadspass blev lite senare tidsmässigt än planerat. Jag avslutade min arbetsdag med att få massage, och jag var i en helt annan värld i över en timme efteråt. Fick vila ögonen en stund på soffan innan jag blev människa igen. Men när jag vaknat till så gick vi ut på gräsplan.

Idag var jag helt inställd på konflikt. "Konflikt = utveckling", citat tillhörande Jeanette! Hon har helt rätt. Och den inställningen passar mig perfekt. Vill man utvecklas måste man ta tag i problem, på riktigt. Att försöka gå runt dem är inte min melodi, eftersom man då inte lärt sig nåt på vägen. Problemet jag ville ta tag i var SKALLEN. Men det brukar ju inte komma fram när vi tränar själva på våran plan, så jag fick börja med att fundera ut hur jag skulle provocera fram problemet.

Det löste jag genom att göra rutan mindre - knappt 2x2 meter -, tränade i skymning samt la in första skicket till rutan i en kedja av läggande - inkallning - ruta. Skallet kom som på beställning eftersom att han var uppe i varv efter kedjan och då kopplade han inte på hjärnan och tittade efter VART rutan stod. Utan han far iväg som en kanon utan någon som helst plan om vart han faktiskt ska - han springer ju rakt ut men man han arbetar inte noggrannt efter att hamna innanför konerna - , och då kommer skallet direkt.

Visade honom idag att jag inte tycker om att han skäller och eftersom jag var inställd på problemet så kunde jag behålla rätt energi hela tiden. Jag blev aldrig arg på riktigt och frustrationen var inte ens nära att nå fram till mig. Utan bara saklig träning, där det handlar om att fokusera och hitta rutan. Det gick precis hur bra som helst det här passet, trots att det självklart blev kämpigt. Vi arbetade verkligen igenom problemet och när det blev rätt fick Charlie naturligtvis veta att han är BÄST i hela världen.


Fria följet som vi tränade efter var en dröm idag, och jag själv börjar få ordning på kroppen vilket gör att problemet jag tidigare kämpat med - höger svängar - idag var ett minne blott! Fjärren var skit snygg, men även där fick jag något skall - perfekt - som vi kunde arbeta med.

Ett grymt arbetspass och skönt att kunna få fram problemen så man kan ta itu med dem. Charlies glädje i lydnadsträningen är underbar och frågan är om träningen någonsin varit roligare än den är just nu?

2 kommentarer:

Om du inte har en egen blogg så klicka i anonym.
Men glöm inte att skriva vem du är i kommentarsfäletet!