Idag hade vi dock en plan - inte bara promenad -, utan idag fick Charlie gå ett personspår! Jag la ett ca 600 meter långt spår, 3 vinklar och 5 apporter. För första gången så snitslade jag även spåret... det visade sig vara grymt bra! Nu kunde vi ju faktiskt exakt se om han gick rätt eller inte. Jag som haft snitselband hur länge som helst, varför har vi aldrig använt det?! Jaja, ibland måste man göra skäl för sin hårfärg.
Missade tyvärr att åter sätta på denna när vi gick spåret, så detta är från när jag la ut det.
Spåret fick ligga till sig i någon timme medan vi promenerade i solen. När det sedan var dags att ta in spåret fick Daniel hålla i linan. Jag är så tråkigt petig och vet att min känsla överförs till Charlie på en nanosekund, och då blir han osäker när han känner mig energi. Husse däremot är grym där bak i linan, och därför får han ta den träningen! Det gäller att känna sig själv och ibland kunna inse att det finns någon annan som fixar jobbet bättre.
Personspår har Charlie inte gått på ett halvår, så vi var helt beredda på en övertaggad hund. Jag preppade husse med att ladda upp med rätt energi, och sedan var dom iväg. Charlie har aldrig spårat så BRA!!! Jag gick ju några meter efter husse, och Charlie följde spåret exakt. Han brukar vara mycket mer flängig över spåret, men det såg ut som han bestämt sig för: att nu jävlar ska kärringen få se! Alla apporter in i hand på husse och en hund som var så nöjd med att få arbeta med nosen.
Stigarna på Änggårdsberget är perfekta för att cykla på, och Husse är grymt sugen på att skaffa sig en cykel. Så snart blir det nog lite dragträning för mina två killar, det går vi hålla tummarna för.
Tänk vad mycket kul man kan hitta på med sin älskade fyrbente kompis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om du inte har en egen blogg så klicka i anonym.
Men glöm inte att skriva vem du är i kommentarsfäletet!