Usch det är så jobbigt. Han är nåt så fruktansvärt rädd och inte kan man sätta sig och krama honom, för då blir allt så mycket värre. Utan man får stålsätta sig och spela cool för att det blir bäst så. Men så fort jag kom hem så sprutade tårarna. Jag tycker vi haft tillräckligt nu!
Tur att veterniären och tjejerna på Sannegårdens Djurklinik är helt underbara. Dom är riktigt noggranna och passar därför mig perfekt. Sedan tar dom så himla fint hand om den lille och behandlar honom som den prins han är.
Efter en timmes lång väntan fick jag gå och hämta honom. En MYCKET trött vovve mötte mig. Fick en liten pratstund med veterniären och sedan började vi gå hemmåt. Charlie var såklart helt groggy så han fick gå en liten bit, sedan bar jag honom och sedan fick han gå lite till.
Trött
När vi kom hem bar jag jag upp honom i soffan, la honom till rätta och där ligger han ännu. Tungan hänger ut från mungipan och han är helt väck.
Nu har jag sådan TUR som har helt underbara vänner. Hanna kommer hit så fort hon slutat skolan, och hennes kille Viktor åker till och med från jobbet för att köra henne hit. Jag ska jobba kväll men hade inte gått till jobbet om inte Hanna varit där. Men nu blir jag bara någon timme sen. Vad skulle man göra utan såna här underbara vänner som bara släpper allt för att ställa upp? Jag blir alldeles gråtfärdig när jag tänker på det. Bästa Hanna ♥
Veterniären vet inte riktigt vad det kan vara för något. Det finns liksom en hel del alternativ. Men biopsin kommer ge svaret och det var därför vi tog det. Istället för att chansa och behandla något som det kanske inte är. Det tar ca 1 vecka innan vi får svaret.
Nu var vi tillbaka med 2 stygn på svansen och bandage. Tur i oturen att vi är proffs på detta med att få bandage att sitta kvar på en viftande svans. Hoppas nu bara att vi slipper tratten och att det läker som det ska.
Usch vad jobbigt. Massor med styrkekramar till dig och finaste killen <3
SvaraRadera