Att vara en bra förare på tävling - riktigt, jäkla dretsvårt

Hundträning är spännande och hundträning handlar väldigt mycket om känslor. Hur det känns i bröstet på föraren är avgörande för hur hunden uppför sig vid förarens sida. Men trots att man vet om detta, så är det otroligt svårt att känna av de där känslorna och framförallt att kunna förändra dom. Lägg därpå en riktig tävlingsinstinkt och det är inte svårt att förstå varför saker kan fallera på tävling. 

Jag fick mig en riktig aha-upplevlse idag. Charlie tävlade i rallylydnad och jag var inte ett dugg nervös - tror det var första gången - men ändå så var Charlie inte som han brukar på träning. På banan så gjorde han det han skulle, och för dom som inte brukar se hur han går, så var det nog inget alls som såg konstigt ut. Men känslan hos mig var inte alls som när vi tränar. Han kändes lite seg och inte alls så peppad som han brukar. 

När Charlie tävlat klart tog jag ut Tyra för lite träning i tävlingsmiljö. Tyra var heller inte som hon brukar!! Båda hundarna gjorde det dom skulle, men den där peppiga och koncentrerade känslan fanns inte där fullt ut.

Då gick det upp för mig, det är ju något JAG gör, men vad tusan är det? Jag var inte nervös, inte stressad, hade ingen press. Men nu jag har kommit på det. När det är mycket folk runt om så försöker jag låta så vänlig som möjligt mot mina hundar. Inget fel i det, det låter ju rätt fint faktiskt, men det gör mina hundar EXTREMT förvirrade! Jag är inte alls så tydlig som jag brukar vara, och jag talar med nån jäkla fjantig, pipig röst. Jag går inte på i samma tempo som jag brukar... jaa jag kan fortsätta med flera exempel. 

Tyras lydnadsdebut, här hade jag en fantastisk känsla i bröstet! 

Jag måste börja uppföra mig på samma vis på tävling som på träning. Jag ska tänka på att låta som jag brukar, men FRAMFÖRALLT ha samma självklara känsla i bröstet, för jag tror att det är främst den som saknas. Om det är självklart för mig, så anser även hundarna att det är självklart! 

Hur enkelt det här än låter, så tror jag att alla som tävlat hund själva vet att det är riktigt, jäkla dretsvårt. Men det roliga med hundträning är att man måste fundera och man måste våga vara självkritisk, för det är då man tar sig framåt. 

Har suttit och tittat på lite filmer på youtube på min förebild inom just detta området - att vara bra på tävling - och fått massvis av härlig inspiration! Jag är ingen dålig förare på tävling, men jag kan alltid bli bättre, och det ska vi jobba emot.