Vad är en bra attityd?

Som ni vet så har jag prioriterat att belöna Tyras attityd väldigt mycket. Jag har inte varit petnoga med vissa utföranden, så länge hennes attityd varit på topp. Lydnad ska vara roligt och det ska vara grunden i vår träning, för alltid. Men vad menar jag då med en bra attityd?

När jag tar ut Tyra för träning så är hon taggad, och då menar jag inte att hon är sugen på att träna, hon är taggad till tusen och ger 110 %. Om vi inleder träningspasset med ett fotgående så nyser hon ca var tionde meter, hon sprätter med frambenen, hon gör studssteg ibland och hon är allmänt supderduper taggad. Jag som då prioriterar en bra attityd, vad gör jag?

Hennes attityd är ju peppig och glad, men det är inte den attityden jag vill ha. En bra attityd för mig är när hon är peppad fast fokuserad, hon är taggad fast lugn, svansen går konstant fast med stora svepande rörelser och hon har fart i benen fast klarar samtidigt av hålla huvudet kallt. Det här är vad jag tidigare menat med att jag prioriterat hennes attityd.

Jag har jobbat mycket med att belöna de saker jag vill ha i hennes attityd och hon får aldrig belöning i samband med hysteriskt nysande exempelvis - eftersom nysandet är en överslagshandling när hon blir för i gasen. Våra träningspass startar ofta med ett fotgående där jag bara går. Jag är helt tyst och jag bara går på. Hon får agera ut alla sina taggade känslor och när hon börjar andas normalt och gå ordentligt så får hon lugna smekningar som belöning och sedan kan vi börja träna. Tiden vi måste gå innan hon taggar ner och samlar sig varierar, men den är betydligt kortare nu än den var tidigare.

Vi ligger fortfarande inte så långt fram med färdiga moment, men vi har en bra grund att stå på när det gäller attityd och samspel. Tack vare att jag från början tränat henne med tydliga signaler, så behöver hon aldrig ta till stressen i träningen. Hon vet vad som förväntas av henne och hon behöver aldrig chansa, för om hon gör fel så får hon veta det, och jag tror att tryggheten hon har under våra pass också är en stor bidragande orsak till hennes taggade, men samtidigt lugna attityd.

Jag har tackvare mina kompisar i Hundnördsgänget fått lära mig att hantera mina egna känslor vid hundträning. När man tränar en hund som Tyra, som ger så mycket varje träningspass, är det lätt att själv bli fruktansvärt glad och att då själv tagga igång rätt rejält. Det vanligaste inom hundträningen är väl att man går upp i nån falsett och på det viset taggar igång sin hund ännu mer. För att undvika detta så är jag väldigt lugn när jag tränar Tyra. Min attityd är minst lika viktig som hennes. Jag är lugn, tydlig och när jag berömmer henne så är det inget hysteriskt skrikande utan mer med en rejäl känsla i magen där jag talar om för henne vad JÄKLA grym hon är. Även om jag ibland bara vill hoppa och hysteriskt skrika för att hon gör vissa saker så himla bra, så måste jag bidra med god attityd och helt enkelt ge henne beröm som hon kan ta till sig och som gör att hon bibehåller den attityd jag arbetat fram.

Vi har en bra grund att stå på - båda två - när det gäller attityd, men det är fortfarande något jag själv tränar på varje träningspass, och som ni vet är det prioritet ett när det gäller Tyras träning också. Förhoppningsvis är det något vi har god nytta av i framtiden!