måndag 13 augusti 2012

Äntligen lydnad!

Då var vi igång igen, och nu blir det mycket lydnad framöver! Skön känsla genom hela passet, och som ni vet, är det min största prioritet. Att vi inte förstår varann ibland, det bryr jag mig inte om, för om Charlie bara försöker och anstränger sig, så är jag nöjd!

Började med fotgåendet, där jag insåg att jag nu måste skippa kortkopplet. Charlie går betydligt bättre fotgående så fort ett snöre sitter runt halsen. Märkte idag att bara ett snöre är på, så går han klockrent, jag behöver alltså knappt hålla i det. Men så fort det blir fritt följ - alltså utan koppel - så kommer problemen i svängarna tillbaka. Jobbade på det och ökade hans förväntning på svängarna, vilket blev bra. 

Hade band på rutan idag och här stötte vi på ett NYTT problem. Han var så duktig med att hitta positionen, bra fart ut och stannade snabbt på mitt kommando MEN så fort han stannat så satte han sig ner. Provade först med att ställa honom upp på "stå" men det gav ingen effekt. Han ställde sig självklart upp, men han förstod inte att det var fel att sätta sig först. Så istället gick jag ut till honom och ställde honom upp, backade tillbaka och berömde. Då började poletten trilla ner, men det krävdes många repetitioner innan jag kände att han på riktigt förstod vad jag menade. Tror detta hör ihop med att under ett pass för länge sedan tänade mycket "sitt" på avstånd. Så han damp ner med rumpan fort som attan idag och tyckte själv att han var väldigt duktig :) Men vi fick ordning på grejerna och nu får vi fortsätta så här några pass tills det sitter som berget! 
Jobbade vidare på samma sätt som tidigare med apporteringen. Han älskar ju att döda apporten och jag får påminna om med ett "eeeyyy" precis innan han ska gripa. Varvar med att vara tyst och det blir jackpott när han griper den snyggt! Kände även här att poletten började trilla ner och vi ska fortsätta på samma bana. 

Nu hade vi jobbat rätt länge, ca en timme, och jag kunde ana att han började bli lite trött iallafall. Så han fick en fem-minuters platsliggning på 50 meters avstånd, vilket var nemas problemas. Avslutade med fjärren som han gjorde klockrent på tvåans avstånd. LYCKA! 

1 kommentar:

  1. Tusen tack för din kommentar :D Jag gillar att vara lite tokig, livet blir så mycket roligare då ;)

    Jag började springa när jag flyttade till Karlstad, alltså 2008. Då sprang jag på motionsspåret där var 500:e meter är markerad. Jag orkade knappt springa mellan varje markering utan fick gå, springa, gå, spring osv! Någonstans måste man börja och varje gång man tar ett löpsteg mer än promenadsteg så är man på rätt väg. Babysteps!

    Tack igen för din kommentar, det är alltid kul när man kan inspirera någon :)

    SvaraRadera

Om du inte har en egen blogg så klicka i anonym.
Men glöm inte att skriva vem du är i kommentarsfäletet!