Apportering - hitta svagaste punkten och belöna den

Om det är något Tyra tycker om här i livet så är det att bära något i munnen. Vi har ju tränat apportering till klass 1, där vi tränade på att plocka upp en apport från golvet och lämna i min hand och sedan att kunna sitta och hålla en apport ett par sekunder. Hon kan båda sakerna, men när hon suttit med en apport i munnen har hon TUGGAT - ja med stora bokstäver. Dock har jag ignorerat det och valt att låta henne göra det, med tanken att jag vill inte skapa någon konflikt till apportbocken och att vi löser det längre fram.

Vi har nu börjat titta på apporteringen där jag kastar en apportbock. Eftersom att själva gripandet och bärandet är något som Tyra älskar, är min tanke att främst belöna upp delen där hon springer in med apportbocken till mig. Vi har tränat med hennes favoritbelöning - kamp - där jag försökt lära henne att griper du snabbt och springer fort till mig, så får du kampa. Idag var pass fyra, och jag provade att stå helt still för att se vad hon gjorde. Hennes naturliga val var att studsa in i fotposition, och sitta med apportbocken i munnen helt STILLA - lycka!




Om hon inte griper bra ute vid apportbocken så får hon felkommando och jag möter henne och tar apporten och vi gör om. Hon får inte spotta apporten på eget bevåg, utan bara när jag säger "varsegod". Skulle hon spotta får hon samma felkommando och vi gör om.

Vi tränar även med metallen och där får hon gripa den och sedan stolt visa upp den. Hon har inte alls diggat metallen från början, så där har jag utnyttjat hennes stolthet när hon bär. Hon har fått svassa runt mig och jag har berömt henne rejält och klappat henne över ryggen som hon älskar. Än så länge har det fungerat bra och hon tar den fint just nu.