Hon litar ändå bra på mig och vi går alltid fram till det som varit läskigt, om det inte är en mötande hund då förstås. Då får hon bara uppföra sig, helt enkelt. Överlag tycker jag inte hennes reaktioner är nått att bry sig om. Hon hade en liknande fas när hon var liten, och den lät vi också bara passera utan att bry oss om den. Hon reagerar på vissa saker, men hon släpper det direkt och hon tar alltid stöd hos oss om det behövs. Eftersom jag eftersökte en hund utan ett psyke av sten, så är jag faktiskt bara nöjd med den här spökperioden.
Massor av spring i benen!
Hennes energi har senaste veckorna också legat på topp. Att gå med henne i koppel är ingen avslappnade promenad precis, utan man får vara på henne rätt mycket. När hon går fint i kopplet - och alltså inte drar - så steppar hon till tusen. Benen går som trumpinnar och hon har så mycket spring i benen! Om man råkar ge henne en klapp så är hon nästan elektrisk av energi. Kul att se hur sånt här kan gå i vågor med unghundar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om du inte har en egen blogg så klicka i anonym.
Men glöm inte att skriva vem du är i kommentarsfäletet!