onsdag 13 juni 2012

Är blondinen lite trög?

Jag kan tänka mig att flertalet som läser min blogg senaste tiden har undrat om jag inte är lite trög. Jag har sedan i höstas träffat Rose 3 gånger och fått hjälp med att få ordning på min relation samt träning med Charlie. Resultaten har rullat in på löpande band, då vi gjort riktigt fina tävlingar.

Men vad var det nu som hände i Halmstad då? Jo, jag har blivit bekväm. Sjukt bekväm. Så istället för att fortsätta i samma riktning och ta allting en nivå högre, så har jag nöjt mig. Träningen har ju gått bra, men den kunde gått  ännu BÄTTRE. Så Jeanette väckte mig till liv och gjorde så att det slutade vara bekvämt.

För det finns fortfarande så mycket saker som inte fungerar som JAG vill. Hur du vill ha din hund, spelar ingen som helst roll, det här handlar om hur jag vill ha min. Jag vill att min hund ska komma på inkallning i alla lägen, jag vill att han alltid ska lyssna på mig och jag vill kunna styra honom. Helt enkelt för att det kommer rädda livet på honom!

I nuläget skulle han kunna dra efter en annan hund, rätt över en väg, och jag skulle inte få stopp på honom. Det skulle resultera i att jag förlorar min hund, och det skulle knäcka mig totalt. Jag är helt enkelt skyldig min hund att ha en sådan bra relation med han, att omvärlden är säker för honom. Och ska kommunikationen fungera i extrema lägen, så måste det självklart fungera i alla små lägen också.

Jag önskar att jag hade en hund som gjorde vad som helst för lite godis, eller en leksak. Tänk vad mycket enklare det skulle bli. Men det gör han inte. Jag har leksaker för tusentals kronor här hemma och jag har haft det godare godiset efter det andra. Det fungerar inte! Så jag måste bryta igenom hans kokosnöts-hjärna och få en kommunikation med honom, där jag kan lägga in krav för att kunna styra honom som jag vill. Som Jeanette skulle sagt: Det är verkligen hur enkelt som helst!


Som jag skrev igår så kör han just nu slut på mig. Jag jobbar igenom alla nonchalanta och kaxiga beteenden, och det är en hel del kan jag lova. Som att alltid lyssna på första kommandot, eller att bara göra som matte säger utan att ifrågasätta det varje gång. Det är slitit och och krävande. Men redan efter 1 ½ dag är framstegen stora. Så vi ser framåt!

Vad vi tar igenom nu är alltså inget nytt. Jag tar det bara några nivåer högre och jag har fått ännu större förståelse för hur min hund fungerar. Jag har nog varit lite trög, ganska mycket också faktiskt, men jag har behövt den här tiden. För MIG var det inte lätt att gå från mamma-roll till chef på en gång, men jag har gjort det stegvis och nu har jag äntligen fått VD-posten. Och jag trivs som fan med det!

Mina mål med Charlie har förändrats rejält sista tiden, vad mitt stora mål är ska ni få veta någon dag. Men för att nå dit måste lydnads/samarbetsfacket i hans huvud bli så mycket större. Jag kommer att fortsätta dela med mig av min resa, för det är en urhäftig sådan! Och jag kommer fortsätta skriva om både motgångar och framgångar. För den som bara skriver om framgångar, förskönar sanningen rejält, för alla har vi motgångar.

1 kommentar:

  1. Du vet vart det finns stöd! Kör på! Ni kommer bli farliga med era ciskuskonster när du är hemma i din VD-post ;)
    Idag höll jag på att få damp på min hund, men så hade jag Hanna med mig. "Sluta be honom att spåra...."
    Sagt och gjort, jag krävde och då JÄVLAR vad svansen gick och vi tog hem spåret...
    Varför har men en stenhård hanhund och inte en söt cavalier tik?;)

    Kram

    SvaraRadera

Om du inte har en egen blogg så klicka i anonym.
Men glöm inte att skriva vem du är i kommentarsfäletet!