Så jag kastar på mig jackan och skorna och springer ner till bryggan. Skriker allt jag har, men Daniel är helt döv, som tur är så ser Charlie mig - naturligtvis - och han visar husse att uppmärksamheten bör nog riktas mot bryggan!
En liten tur upp längs älven blev det och det var mysigt värre. Daniel lekte bara med sin nya GPS som visar hur hela botten ser ut, rätt coolt faktiskt, medans jag och Charlie bara njöt av utsikten därbak i soffan.
Att puttra runt på spegelblankt vatten är verkligen balsam för själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om du inte har en egen blogg så klicka i anonym.
Men glöm inte att skriva vem du är i kommentarsfäletet!