Gevär i näven på fågeljakt, kan du lita på hunden då?

Jag har aldrig varit med på en praktiskt jakt, och inte heller varit med på ett jaktprov. Så jag har alltså ingen aning alls om hur det går till. På jaktlägrets första dag så fick jag lära mig massor om vikten av god följsamhet hos hunden. Jag tyckte att Tyra gick hyffsat bra vid min sida, men det var inte tillräckligt.

En bra instruktör ser till att eleven verkligen förstår VARFÖR man ska göra vissa saker. Här visade Birgitta att hon är något av en expert på det området. I slutet på dagen så hämtade hon sitt gevär - naturligtvis oladdat - och vi skulle få testa att bära vapnet, låtsas skjuta en fågel och sedan skicka våran hund. Jag tog geväret - det var tungt som fan - och fick naturligtvis ägna all min uppmärksamhet framåt för att se när dummien - fågeln - kom farande som jag skulle skjuta. Under tiden som jag gick framåt skulle Tyra gå fint vid min vänstra sida och invänta order från mig.

Jag började gå och hade fullt fokus på uppgiften. Efter 10 meter stannar jag och säger "jag ser ju inte hunden alls ju". Tyra stod 10 meter BAKOM mig. Vi fick göra om och nu följde hon med mig, men jag hade ingen aning om vart hon befann sig eller vad hon gjorde, förrän jag skickade henne på dummien och hon sprang iväg framför mig.  En riktig aha-upplevelse av vad följsamhet är. Hunden ska följa mig oavsett vad som händer, och går jag med ett vapen i handen och letar fågel, så kan jag inte ägna en millisekund åt att gå och peta på min hund för att hon ska uppföra sig.

Vi klarade uppgiften på andra försöket - även om det var långt ifrån så som det ska vara - men det var liksom inte det viktiga! Det viktiga var att få förståelse vad följsamhet är, och att vi måste ta det en högre nivå än vi tidigare ens kunnat tänka på. En tanke jag hade med mig när vi kröp till kojs på kvällen, och som gjorde stor skillnad dagen därpå.