Once in a lifetime?

Åkte idag till GMBK för att få lite lydnadsträning i annan miljö. Hade turen att det var några tjejer där som tränade agility, så vi fick lite störning också. Körde ett ganska tufft pass med prinsessan, där vi tränade ganska länge och körde igenom i princip alla moment. Från början till slut ger hon allt hon har. Hon har en sån fantastisk attityd, att det ärligt talat, är lite svårt att ta in!

Började med rutan, där vi fortsatte med leksak i rutan, för att sedan testa någon enstaka gång emellan utan leksak, och det var klockrent. Dock har hon ingen större förståelse för momentet ännu, men jag har en bra plan som vi följer. Fortsatte med apportering där hon lugnt sitter kvar och väntar på kommando, griper snabbt och galopperar in till mig. Testade även metallen och hon gjorde samma sak där! Vidare till tvåans fjärr, där jag ställde upp mig på tre meter och kommenderade sitt och hon klarade det på första försöket! Jackpott! Sedan körde vi hopp över hinder, där det var nytt hinder för sessan, men hon gjorde det lika snyggt som hemma. Testade sedan av ordförståelse där jag backar och blandar mellan kommandon stanna/ligg/sitt, vilket vi även körde när jag sprang och hon satte alla skiften. Därefter blev det en platsliggning på 30 meters avstånd i 2 minuter där hon låg lugnt och tryggt. Sist ut körde vi ett lååångt fotgående - dock med godisbelöning under tiden - där vi tränade med störningen från agilityn bredvid. Hon har ett fotgående jag är supernöjd med, hon har bra position, fina halter och bra svängar. Det kan naturligtvis bli bättre, tajtare och ännu snyggare, men hon är bara 15 månader, så vi har gott om tid på oss! Det vi ska träna mer på är olika störningar så att hon orkar hålla fokus, men hon var grym idag.

Tyra har en sådan perfekt balans mellan att vara taggad, men fortfarande koncentrerad. Jag tror det är hennes främsta styrka. Hon ger 110 % HELA tiden, och hon älskar träningen. Hon verkligen älskar den. Hon försöker alltid göra rätt, men hon blir inte knäckt om det visar sig att hon inte förstått rätt. Jag har en stark känsla av att hon är en hund på miljonen. En på miljonen rätt för MIG! Hos en annan förare kanske det inte alls blivit samma sak. Men hon är så rätt för mig så det är löjligt!

Idag var det många gånger jag bara ville flippa ut för att känslorna bubblar över när hon är så duktig, och framför allt på grund av hennes attityd. Men eftersom hon är så taggad, så skulle hon inte orka hålla ihop om jag flippar, så trots min inre känsla så blev det i fotgåendet lugn belöning med godis. Förhoppningsvis så kan hennes främsta styrka - taggad OCH koncentrerad - fortsätta tack vare att jag är väldigt rädd om den. I vissa moment passar det dock att flippa lite, och det är skönt att jag får pysa ut lite med skrik och glädjeskutt :P

Varje träningspass med min prinsessa är en kick. Jag tror vi är en match made in heaven ♥