För envis för mitt eget bästa

Sedan annandagskvällen har jag legat sjuk... I onsdags sjukanmälde jag mig för både torsdag och fredag då jag insåg att jag kommer kunna jobba. Fick dock ringa pappa och få stöd för att verkligen vika ner mig och sjukanmäla mig - jag hatar att säga att jag inte klarar nåt.

3 timmar senare ringde jag tillbaka till chefen och sa att jag kommer på fredag. Jag orkar inte vara hemma mer. BIG MISTAKE! Igår fick jag feber igen och då kommer den där djävulska yrseln som ett brev på posten. Men eftersom jag är för envis för mitt eget bästa så kämpade jag mig till jobbet imorse - att jag höll på att svimma när jag körde genom tingsstadstunnel stoppade mig inte - och fy vad jag fått ångra detta. Hela dagen har varit en jobbig kamp mot yrseln och när jag väl fick gå hem vid tre tiden var jag så trött att jag inte visste om jag skulle ta mig hem. När jag kom till jobbet imorse sa chefen: Du borde inte vara här va?
Jag har gått som ett miffo hela dagen, men jag KLARADE det :)

Nu har jag sovit några timmar och börjar bli lite mera människa igen. Vill bara bli frisk för imorgon väntar så mycket roligt.

Kollar nu på hästhoppning och väntar på Daniel. Han är och hämtar Enzo som ska bo hos oss i natt och han har även lovat att komma hem med en pizza. Det måste vara en bra medicin eller hur?