Alltid lika skönt att komma hem. Mamma bjöd på lunch direkt - mumma - och som alltid efterrätt som denna gången var jordgubbskräm - tro att jag var mätt efteråt?!
När vi var klara åkte vi ut till Kilene och gick Bonäsleden. Så härligt att få gå i skogen och den som njöt mest var nog den lille! Han sprang och man såg hur han njöt av att få göra av med all energi efter att ha suttit i bilen i dryga 3 timmar. Han uppförde exemplariskt - håller sig nära som alltid och lyssnar på vad vi säger - tills vi nästan var framme vid bilen.
Vi går på en stig och helt plöstligt fryser Charlie. Jag som är totalt blind i mörker trodde att det stod en mås en bit bort, men det var en chiuaua som döstirrar tillbaka. Racet är ett faktum och Charlie rusar fram, TROTS att jag för full hals skriker STANNA. Jävlar vad arg jag blir. Hundarna hann knappt hälsa på varann innan jag var framme och tog Charlie - vilken fart man kan få under fötterna!
Men jag som är så oskyldig?
Charlie som valp på Bonäsudden.
Självklart är det kul att jaga liten mini-hund och då lätt att stänga av vad matte kraxar där bakom. MEN fan vad irriterad jag blir. Lyssna är prio ett. Nu var det så längesedan han gjorde nåt sånt här att jag nästan glömt bort att det faktiskt kan hända. Resten av promenaden fick han gå vid sidan och det var ingen kaxig kille som åkte med hem.
NU håller det på att fixas inför julen här på Nolgård och ikväll vankas det skinksmörgås och tomtegröt, som självklart ska intas till Bingolottos Uppesittarkväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om du inte har en egen blogg så klicka i anonym.
Men glöm inte att skriva vem du är i kommentarsfäletet!