Tvingar mig själv att lämna kopplet hemma

I det läget jag befinner mig i just nu där jag arbetar för en bättre relation med min hund så innebär det att jag måste kämpa. Det är ingen dans på rosor utan det kräver att jag kör på min linje och inte ger mig när Charlie bjuder på motstånd - han är ju annars van vid att om han bara är envis så slipper han göra som matte säger.

För att inte göra situationen enkel för mig så använder jag inte längre ett koppel. För om man på en promenad har ett koppel kan man alltid göra det enkelt för sig och helt enkelt dra i snöret. Men nu finns det inget snöre och oavsett vad som händer så måste min hund lyssna på mig.

Charlie fick börja morgonen tidigit med en långpromenad med husse, sedan fick han sova någon timme till med mig innan vi åkte ut till Sisjön för ännu en promenad. Charlie var överlycklig för att få springa i skogen och det var så härligt att få andas lite riktig luft! Vi mötte en hel del hundar - många småttingar - och inga tendenser till att lägga sig. Jag behöver inte längre tjata på min hund utan han går vid min sida när jag ber om det, och framför allt, han går kvar där tills jag säger någonting annat. Sedan vart det naturligtvis en massa bus över stock och sten och även sök efter favoritleksaken.