En Oscar för dödstricket?

En dag där jag har hunnit med hur mycket som helst är påväg att ta slut. Charlie har bland annat fått sin kostym putsad - eller putsad och putsad, massvis med hår rök - och han är så stilig som bara han kan vara nu :) Själv tycker han trimmningen är rena helvetet och han suckar hur många gånger som helst. När han fått stå länge så brukar han köra dödstricket, då han fejkar en svimning och spelar död på golvet. En Oscar-statyett för den kanske? Trots att han hatar det så står han blickstilla - mellan dödstricken - och han är en fröjd att trimma.

Tack så mycket, ni som tittat på filmen och kommenterat angående positionen! Jag har känt lite på honom innan och jag trodde att jag var tvungen att han honom längst bak. Men Charlie har skit svårt för att gå där bak. Därför bad jag Daniel filma och ni kan tro att jag blev glad när jag såg att den positionen var alldeles fel. Puh!! Så det blir till att köra på position nr 2 och det kommer bli grymt bra när det är klart! 

Vilken position ska jag välja?

När vi ändå ska börja om, kan vi lika gärna göra det ordentligt. När vi kommer igång kommer det vara med nya tankar, nya känslor, nya mål och framför allt en ny glädje. Och mitt i detta vill jag även ha en ny position i fria följet. Jag har senaste tiden tränat fram en position jag inte vill ha, där Charlie hamnar för långt fram. I början valde jag att inte peta på det, men sedan glömdes det bort och vips så var det grymt befäst.

Han går inte katastrofalt långt fram, men jag känner att om jag inte ändrar på det nu, så finns det en STOR risk att han hamnar riktigt långt fram tillslut. Så när nystarten sätter igång, varför inte börja om?!

Men innan jag börjar måste jag veta VART jag vill ha honom. Jag kan tycka det är svårt att bestämma en position, då Charlie hamnar i höjd med mitt ben - han är inte så hög i manken. Det gör att han aldrig får en stilla punkt att hålla fast vid. En stor hund går ju med huvudet i midjehöjd, medans Charlie hamnar vid mitt lår, som hela tiden rör på sig. Det har gjort det svårt för mig att riktigt bestämma vad som är rätt för oss.

Nu har jag dock hittat två postioner jag väljer mellan. Jag är ganska klar på vart jag vill ha honom. Men jag vill gärna höra vad ni tycker, och då utan att ni hört vad jag tycker :) Den ena positionen är långt bak, där han kommer gå med nosen i höfthöjd på mig (film nr 1). Den andra är att han har bogen precis vid min höft och huvudet kommer fram precis framför mitt lår (film nr 2).




Vilken position tycker DU jag ska köra på?

Gatufest in da hood

Åkte ut till Paradiset imorse och lät Charlie vara hund en stund. Fullt ös medvetslös i skogen och han fick även ett sök efter en "försvunnen" morfar. Som han naturligtvis tog på största allvar och såg gött nöjd ut när han samlat flocken igen. Att sedan få köra klara-färdiga-gå ett X antal gånger är ju heller aldrig fel enligt min hund med skön vinnarskalle. 

Vi tog sedan svängen förbi Skoghalls Centrum, då det var någon gatufest där. Har nog inte varit i Skoghall på flera år, men det var mysigt att se att hur allt fortfarande ser precis likadant ut. Charlie var jätte duktig, trots mycket folk, musik och ballonger som exploderade hela tiden, var han som vanligt lika cool. Han lyckades väl få några klappar från främlingar också, det ingår ju typ när man är den finaste hunden som finns... Alla vill känna på den där glansiga pälsen! 

Nu chillar vi lite innan det blir kalas!

Någons idol

Så här fint står det om oss på welshforumet! Tack Ellionor för de fina raderna :)

Hos favoriterna

Det gäller att hålla sig nära packningen, så man är säker på att få sin plats i bilen.

Vi är framme i Karlstad och Charlie trivs lika bra som vanligt. Korgen med leksaker och tuggben var som vanligt full och det är det första han kollar in när den hysteriska hälsningsritualen är avklarad!

Nu bara myser vi i soffan.

Finns det hjärterum, så finns det stjärterum!

Regnställ och glada miner

Efter ännu en dag med övertid, var det riktigt skönt att få komma hem och ta en promenad. Vädret är ju riktigt höstligt med kraftig blåst och spöregn. Men vi munderade upp oss med regnställ - på både tvåbening och fyrbening - och sedan var det bara att traska!

Lika glada trots pissväder :) 

Nu blir det käk och om jag orkar hålla ögonen öppna, ska Charlie få jobba lite med huvudet också! 

Skillnad på tävlingslydnad och vardasgslydnad

Jag och Charlie startade söndagsmorgonen med en löprunda. Inte alls min grej att springa tidigt på morgonen - blodtrycket hinner inte riktigt med - men riktigt gött att ha det gjort för dagen. På eftermiddagen följde vi först med Daniel bort och tittade till våran fina båt, innan vi gick bort till gräsplanen. Det var dags för LYDNAD.

Men inte vilken lydnad som helst, utan vardagslydnad! Det är en skillnad på vardags- och tävlingslydnad, en rätt stor sådan tycker jag, och eftersom att tävlingslydnaden ligger på hyllan just nu, så finns det ju inget bättre tillfälle än att ta tag i vardagslydnaden.

Vi körde inkallningsträning ala Rose-style, och det gick verkligen toppen bra! Vi coachade varandra så att båda agerade på rätt sätt, och vi fick till träningen precis som vi ville. Ingen tävlingsinkallning alltså, utan ren och skär kom-när-jag-ropar-på-dig-oavsett-vad-du-håller-på-med träning :) Det blir fram för mer sådan här träning de kommande veckorna.

Lycka är...

... att få bära ett paraply hela promenaden!

Att ha modet att börja om

Mina upprörda känslor är lagda på hyllan, och ni kan tro att jag har analyserat hur jag hamnat i den situationen jag gjorde. Ödmjukhet är en viktig egenskap, och jag har aldrig haft problem med att säga att jag är fel ute. Jag VET att vi har sjujäklans potential, helt enkelt för att vi är fruktansvärt bra när allt fungerar. 

Efter mycket analyserande så har jag kommit fram till att jag haft alldeles för höga krav sista tiden. Jag har egentligen inte varit helt nöjd med någonting. Jag har så sjukt duktiga ekipage omkring mig, och istället för att lägga mina krav på den nivå där jag och Charlie befinner oss, har jag haft kraven på andras nivå. Ett blicksläpp under ett fotgående på 2 minuter och jag är inte nöjd. Jag och Charlie befinner oss inte på den nivån, och det är fult av mig att inte vara nöjd då. Den sista tiden har han ju speedat igång nåt så kopiöst när vi tränat, och detta kan ju faktiskt vara anledningen. Han känner att jag aldrig är riktigt nöjd - och alltid svart/grå istället för svart/vit - och han får stresspåslag, för han vet inte hur han ska betee sig, för att få mig att lätta på trycket. 

Jag har gått igenom allting och jag känner att jag definitivt har modet att börja om. Jag ska rensa mig själv innan varje träningspass, och jag ska se till att sätta upp tydligare kriterier, så att jag gör det tydligt för mig själv om när jag är nöjd. Jag ska se till att inte låta kraven skena iväg på grund av min omgivning, utan istället följa våran plan och höja kraven efter vår förmåga. 

Kraschlandningen var en nyttig läxa, och trots att det var jätte jobbigt, så var det precis vad jag behövde. Ny energi, nya ögon! Vi kommer - som enligt planen - att fortsätta vila från lydnadsträningen. Men idag tänkte jag att han ändå ska få arbeta med huvudet. Under veckan som gått har vi bara kört fysisk träning, men idag blir det lite mentalt också. Det får bli någonting som vi inte gjort på väldans länge, SÖKRUTOR! 

För alltid, du och jag!

Oavsett framgång, och avsett motgång, så är det alltid du och jag! Du är speciell och mitt liv vore ingenting utan din glädje. Du kan driva mig till vansinne som ingen annan, men du gör mig också lyckligare än någon annan.

Du och jag! ❤