Att ha modet att börja om

Mina upprörda känslor är lagda på hyllan, och ni kan tro att jag har analyserat hur jag hamnat i den situationen jag gjorde. Ödmjukhet är en viktig egenskap, och jag har aldrig haft problem med att säga att jag är fel ute. Jag VET att vi har sjujäklans potential, helt enkelt för att vi är fruktansvärt bra när allt fungerar. 

Efter mycket analyserande så har jag kommit fram till att jag haft alldeles för höga krav sista tiden. Jag har egentligen inte varit helt nöjd med någonting. Jag har så sjukt duktiga ekipage omkring mig, och istället för att lägga mina krav på den nivå där jag och Charlie befinner oss, har jag haft kraven på andras nivå. Ett blicksläpp under ett fotgående på 2 minuter och jag är inte nöjd. Jag och Charlie befinner oss inte på den nivån, och det är fult av mig att inte vara nöjd då. Den sista tiden har han ju speedat igång nåt så kopiöst när vi tränat, och detta kan ju faktiskt vara anledningen. Han känner att jag aldrig är riktigt nöjd - och alltid svart/grå istället för svart/vit - och han får stresspåslag, för han vet inte hur han ska betee sig, för att få mig att lätta på trycket. 

Jag har gått igenom allting och jag känner att jag definitivt har modet att börja om. Jag ska rensa mig själv innan varje träningspass, och jag ska se till att sätta upp tydligare kriterier, så att jag gör det tydligt för mig själv om när jag är nöjd. Jag ska se till att inte låta kraven skena iväg på grund av min omgivning, utan istället följa våran plan och höja kraven efter vår förmåga. 

Kraschlandningen var en nyttig läxa, och trots att det var jätte jobbigt, så var det precis vad jag behövde. Ny energi, nya ögon! Vi kommer - som enligt planen - att fortsätta vila från lydnadsträningen. Men idag tänkte jag att han ändå ska få arbeta med huvudet. Under veckan som gått har vi bara kört fysisk träning, men idag blir det lite mentalt också. Det får bli någonting som vi inte gjort på väldans länge, SÖKRUTOR!