söndag 9 september 2012

Med Rose på axeln lyfter träningen

När jag kom hem från jobbet i måndags, så var det ingen hund som mötte mig i dörren. Men när jag ropade på honom, så kom det en glad vovve och hälsade - puh -, man hinner bli lite orolig då detta aldrig hänt förut. Men jag märkte att han var trött. Vi hade de tidigare 3 veckorna hårdtränat rejält, och jag upplevde ju en dipp på tävlingen samt träningstillfället dagen efter. Så då beslöt jag mig för att nu var det vila som gällde.

Dock inte för kroppen, då han fick simträna i måndags och sedan har det varit löpträning. Men lydnadsmässigt vilade han fram tills torsdagen. Då mötte vi upp Hanna, Boel och Susan på GMBK. Regnet öste ner och vinden ven, men vi var tappra och stod ut, trots att ingen hade regnkläder... Charlie fick sig bara ett kort pass med rutan-träning.

Det blev vila även på fredagen och sedan har vi nu tränat under helgen. Igår tog jag tag i fotgåendet, alltså på riktigt. Har känt att vi haft en nedåtgående trend där. Satte därför Rose på vänster axel - låter sjukt, men det fungerar - och tog med mig Daniel ut. Med rätt känsla i magen och en riktig ärlighet mot min hund, så var problemet löst på ca 1 min. Han gick som en dröm efter det, och fotkommandot har återfått sin betydelse och viktighet. Inte ett enda blicksläpp, lagom aktivitetsnivå och en härlig koncentration! Eftersom att Daniel var med ut så passade vi även på att köra rutan, där han flyttade den ca varannat skick, samt hjälpte mig att belöningsplacera.
Idag har jag kört ett likadant pass som igår, och hans attityd var helt underbar. Så fort jag är ärlig mot honom i mina känslor, så kommer attityden som ett brev på posten. Svårigheten är att klara av det med nervositet i magen... Vi fortsätter med rutan och det går bättre och bättre. Kör helt utan band nu, eftersom att han annars bara fokuserar på dom och inte ser konerna. Flyttar rutan ofta och varierar längden på skicken. Inga skall är tillåtna - idag kom det bara ett! - och blir det fel gör vi om. Jag är mycket hoppfull om att vi kommer få till en mycket bra ruta tillslut, men om vi får till det redan tills nästa helg är tveksamt. Vi varierar nu mellan att ha leksak i rutan, att jag kastar leksak framför honom medan han springer fram mot rutan och att vi gör en tävlingsmässig ruta.

4 kommentarer:

  1. Vi skulle alla behöva en Rose på axeln då och då :)

    SvaraRadera
  2. Ibland gör det susen med en liten paus i träningen, om så än bara i en dag eller två, men det kan vara skönt för både en själv och hunden att få bli lite nollställd :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt klart! Vilan är nog lika viktig som träningen faktiskt!
      Brukar annars köra på 2+1 metoden (körde alltid det på hästarna) som innebär att man tränar 2 dagar, vilar 1, tränar 2 , vilar 1... Men nu var det lita andra omständigheter som gjorde att vi öste järnet, men nu blir det ordning på träningsschemat igen :)

      Radera

Om du inte har en egen blogg så klicka i anonym.
Men glöm inte att skriva vem du är i kommentarsfäletet!