Charlie är fullärd, nu är det bara matte det ska bli ordning på!

Att ha en träningskompis som ser din reaktion innan du själv upplevt den, som förstår vad du känner och som stöttar dig framåt i träningen är GULD värt. Mitt och Charlies första pass bestod av ett fritt följ på fem minuter, med långa raksträckor och inga halter. Fick enormt stöd av Hanna i när jag skulle korrigera, när jag skulle berömma och när jag blev för glad, och framför allt fick jag veta när Charlie gick PERFEKT. För det gjorde han mycket idag. Jag hade jätte svårt att orka hålla ihop, helt enkelt för att känslan var totalt överväldigande många gånger. Det är inte lätt att gå ett fritt följ med gåshud ända ner på smalbenen kan jag lova!! Överlag gick han grymt bra hela tiden, men när han sugs in i perfektionismen så finns det inte minsta grej att anmärka på. Totalt overkligt! 

Charlie fick vila medan Hanna och Freja visade upp sitt bästa fria följ ever. Lite svart/vit träning, och Freja levererade som aldrig förr. Sedan var det dags för mig och den lille igen. Charlie höll på att explodera när som helst - hur kan man vara så taggad?! - men så fort vi började arbeta så tagga han ner och tar till fokus istället.

My girlfriends name is Freja 

Vi kunde snabbt konstatera att vi var tvungna att träna vänstersvängar, och vi kunde ännu snabbare konstatera att den som ska tränas var JAG. Började torrgå, och det räckte inte med en sväng... Hur svårt kan det va? Tydligen kan det vara hur svårt som helst. Hanna fick coacha mig genom svängen och det tog tid innan jag fick till det. Charlie fick börja gå med, och när jag sköter mitt jobb - vrider huvudet, tar med axlarna och sätter fötterna rätt - så sätter han vänstersvängarna utan minsta tvivel. Men när jag kör fast så jag knappt vågar svänga, ja då får vi problem. Som Hanna sa "Charlie är fullärd, nu är det bara matte det ska bli ordning på". Huvudet på spiken!

Hann även med ett fritt följ där vi började lägga in lite halter. Svansen börjar gå som en proppeller i varje halt, och han ljudade extremt tyst någon gång. Men förhoppningsvis kan jag släcka ut laddningen i halterna genom att börja lägga in dom i våra långa traskanden, och se till att ALDRIG någonsin belöna en halt.

Ett underbart träningspass där vi båda kände att vi verkligen arbetat igenom våra hundar. Vi identifierade problem, tog fram en lösning och arbetade tills lösningen var ett faktum!