Svårt att belöna med bara kärlek och glädje

Eftersom alla kommande träningspass ska inledas med ett långt fotgående, så var det naturligtvis så vi startade idag ute på gräsplanen. Efter 9 min och 54 sekunder fixade inte JAG det längre. När han har gått så länge, och gått nåt så fruktansvärt bra - bästa positionen ever - så orkade jag inte hålla ihop längre. Istället för att skrika ut min glädje så la jag mig på marken, och Charlie fick som belöning att pussa mig i ansiktet.

Jag nynnade på låtar av Sven-Ingvars hela tiden - det ger mig rätt känsla - och JAG tappade fokus en gång. Då började jag fundera på hur längre jag skulle gå och vad vi skulle göra näst. Vet ni vad hunden gjorde då? Han stannade. Så sjukt häftigt! Jag skärpte till mig, fokuserade och fi fan vad bra han gick. Att HAN orkar hålla ihop så länge, och så långa sträckor - gick lätt raksträckor på runt 200 meter - utan blicksläpp, gör mig så glad. Får vi bara ordning på mig, så har vi inga problem överhuvudtaget! Ska bli spännande att se hur länge han orkar gå, den dagen jag orkar hålla ihop längre.

Näst påtur stod apporteringen, som har varit ett ständigt gnissel för oss. Eller oss och oss, mer för mig. Charlie älskar den, och han genomför den på sitt eget lilla vis. För honom är det ett rent jaktmoment - jaga och döda -, men för att det ska bli godkänt måste det in lite lydnad också.

När Charlie själv får välja! 

Med mig från helgens läger har jag ett par övningar som jag kommer använda mig av. De består av taktil beröring, rätt känsla i bröstet, andasövning och mena-vad-du-säger attityd från min sida, för då börjar Charlie använda huvudet. Tanken med den nuvarande träningen är inte ett färdigt moment. Jag skiter alltså fullständigt i tempo. Vi tränar gripande och växlingen att gå från jakt till lydnad ute vid apporten. Tempot kommer utan problem att komma när vi arbetat med vår svåraste del, gripandet.

It´s all because of you! 

Dagens träning gick väldigt bra, tills jag klantade mig och sträckte armarna i vädret och ropade BBRRRAAA när han gjorde ett skit snyggt gripande. Ni kan ju bara gissa hur mycket han gick igång på det?! Det var det här med att matte ska orka hålla ihop ja :)

Vi tränade ca 45 minuter och han fick inte en godisbit eller se skymten av en leksak. Eller jo, han fick en godisbit på det sista vi gjorde, ett skifte i fjärren. Men den godisbiten var BARA för min skull. Det är sjukt svårt att acceptera att hunden bara behöver glädje och kärlek som belöning.