Underbar träningsglädje

Det har varit dåligt med lydnadsträning sista 2 veckorna - ett pass -, men det ändrade vi på idag. Vad kan vara mer inspirerande än en gräsplan med strålande sol, och sådan värme att man kan ta av sig jackan?

Satte idag upp rutan, och lite andra koner runt omkring för störning. Gick sedan igenom alla moment i tvåan, för att få se vad vi måste träna på. Resultatet blev:
* säkerhet i vänstersväng
* tjuvstarter
* öka viljan att komma in med apport

Känslan när vi tränar tillsammans just nu är helt fantastisk. Ljudandet är nästan helt borta - wiiie! - och Charlies vilja till att träna, och framförallt att vilja göra rätt, är större än någonsin. Han går igång på mitt beröm och han lyssnar på korrigeringar. Det innebär ett lugnt "nej", då korrigering INTE innebär att slå sin hund, och han blir inte låg på någotvis, utan han jobbar istället arslet av sig för att göra rätt. Underbara hund!

Detaljträningen av vänstersvängar började med att jag torrgick. Jag är säker i högersväng och heltom, men i vänstersväng blir jag själv ibland osäker och det är det som är anledningen till att den ibland blir lite sämre. När jag fick ordning på kropp, så gjorde han de snyggaste vänstersvängar han nånsin gått. Som sagt, allt sitter inte i hunden, utan det mesta sitter nog hos föraren!

Tjuvstarter har inte varit något problem påsåvis att han hållt på att tjuva, men jag har ändå märkt av att det varit något som gjort att han ibland springer rakt ut från mig. Har insett att det sitter mig - självklart - då jag lärt in att en huvudrörelse hänger ihop med rutan. När vi ställer upp till rutan har jag blicken lite ner mot Charlie, och när han får kommandot så tittar jag upp PÅ rutan. När jag då ställer upp för exempelvis ett fotgående, tittar ner på honom och sedan lyfter upp blicken rakt fram, då tar han det som att han ska till rutan. Detta är ingenting jag tänker lösa innan tävlingen, utan istället tränade jag mig själv idag på att INTE göra på detta vis, för håller jag bara huvudet på rätt sätt, så blir det inte oklarheter för den lille.

Apporteringen är ett ständigt moment att träna för oss. Gripandet är ibland klockrent, och ibland är han tillbaka i gamla mönster. Ett till problem i momentet är tempot in till mig. Han har galopp ut, och trav in. Försöker nu öka upp glädjen med att komma in till mig, och när jag blir överlycklig för ett galoppsteg, ja då kommer det fler och fler.

Hoppas på att vi får ihop ett träningstillfälle med träningsgruppen under veckan, då träning med kommendering hade varit riktigt skönt inför helgens tävling.