Han är så sjukt rolig att träna med, och idag tränade jag framför allt mig själv, men också honom. Vi tränade på ingångar med apport i munnen, position i fria följet - främst i långsam marsch -, fjärren, inkallningar med fokus på ingång och ruuuuutan. Finns det något roligare moment än rutan? Nä, inte i Charlies värld. Jag börjar le bara jag tänker på det. På spikraka ben sprang han idag för allt vad benen bar till de där fyra konerna! Grym träning att hitta rutan på en mörk plan på 25 meters avstånd, och han fixade det galant. Min träning bestod av att memorera känslan jag hade idag, för den var perfekt. Den känslan måste jag bära mig oavsett vart vi tränar, och med vem.
Jag är så tacksam och inser vilken lyx det är att ha en EGEN energikälla hemma. Han ser till att fylla på min energi varje dag, och vad skulle jag göra utan honom?
Det är så härligt när man verkligen får den där härliga känslan av hundarna :) vad vore livet utan dem och hundträningen?!
SvaraRadera