Backen, plats eller godnatt - eller vad man ska döpa det till?!

Tyra har tävlat två gånger i lydnad och båda gångerna har hon nosat lite på platsliggningen, vilket hon i princip aldrig gör på träning. Att hon gör det främst på tävling har säkert med anspänningen i luften både från mig och från de andra förarna att göra. Då jag inte vill börja "bråka" om det problemet så tänkte jag att vi löser det på annat sätt. Jag har tidigare inte planerat att ha "hakan i backen" vid platsliggning på Tyra, men nu får det bli så, för då löser vi problemet på ett bra sätt! 

Började med att säga "ligg" när hon redan låg ner för att få henne att bli lite förbannad och trycka ner hela kroppen i marken, det fungerade bra och efter bara några få upprepningar kunde jag vara tyst och bara vänta ut att hon skulle nicka neråt med huvudet. Nu vet hon vad jag är ute efter och hon lägger ner hakan och kan ha kvar den ca 10 sekunder. Vi har tidigare bara tränat i vardagsrummet, men tidigare i veckan fick hon prova ute när vi var och tränade med Amanda och Shiro på Eriksberg. 

En stor fördel med Tyra är att hon genomför det mesta i olika miljöer. Även fast vi bara tränat på en sak hemma i lugn och ro, så utför hon samma sak i stökiga miljöer på en gång. Något jag är enormt glad över och något jag noggrant förvaltar. 

Idag testade vi på ute i trädgården och nu kunde jag även resa på mig - har suttit på huk framför henne tidigare - och jag kunde även trampa något steg bakåt, och hon låg kvar! Grymma sessan. 

Nu har jag bara ett problem. Jag vet inte vad jag ska döpa utförandet till?! "Plats" är väl det vanligaste, "backen" fungerar också - det har jag på Charlie -, medan "gonatt" är skitcoolt. Vad tycker du?