Hos veterinären

I måndags var jag med båda hundarna hos veterinären. Tyra fick börja och hon hånglade upp sköterskan rejält. Det var dags för vaccination och eftersom det var Tyras första besök på just den här veterinärkliniken så fick vi vara där inne ca en halvtimme och hon fick sig en liten genomgång. Tyra lät sig bli undersökt - även om det var svårt att stå still - och hon hann även med att köra fjärrskiften och att försöka sitta fot. Sötnöt! Hon var ganska i farten inne på rummet kan man säga. Såg när de skrev i hennes journal och under "övrigt" längst ner stod det:
" MYCKET pigg och glad tik".

Sedan var det Charlies tur, och som vanligt finns ingen snällare.. Han tycker det är ganska - läs mycket - läskigt hos veterinären - han har ju varit med om rätt mycket där - men trots att han tycker det är läskigt, så går han med på allt. Han kör in huvudet i min armhåla - strutsvarianten - och sedan kan veterinären göra vad hon vill. Charlie blev genomgången och vi har lite grejjer att hålla koll på för att se om vidare utredning behövs för mitt lilla hjärta. Innan vi gick fick även Charlie vaccination, och nu håller vi tummarna att vi inte behöver gå dit igen förrän om ett år.

Alla siktar inte på SM

Hundsporten är som alla sporter då det kommer till prestation, då de som utövar sporten vill lyckas. Vad som ligger i begreppet "att lyckas" är dock olika för alla. För vissa är det att klara platsliggningen i klass 1, medan det för andra innebär att kvala till SM. 

På en av lydnadstävlingarna jag och Tyra gjort det senaste så blev jag väldigt upprörd vid lottningen då en domare uttryckte sina åsikter. Han ville ha ett snack med alla innan vi gick ut - han dömde ej vår klass, utan klass 2 - och där berättade han att han kommer inte dela ut några tior idag. Detta för att ingen kan göra ett moment felfritt, utan föraren gör alltid något litet dubbelkommando eller att hunden gör nåt fel. Han menade på att han dömer på detta viset bara för att vara snäll, eftersom att det då kommer bli lättare att hantera bedömningen på SM när alla kommit dit. 

Det här gjorde mig så irriterad så jag var tvungen att gå ut och andas. Alla siktar inte på SM, och det MÅSTE vara okej. Tänk om alla som skulle ut och tävla bara var så sjukt glada över att ha tagit sig till klass 2 och har tränat bara för att kunna starta i den klassen. Min uppfattning är att många tycker att man måste sikta högt, annars kan man lika gärna lägga ner, vilket är helt befängt i min värld. 

Att våga ge sig ut och tävla är för många en stor grej. Alla har inte hundar som svämmar över av will-to-please, utan vissa får verkligen kämpa för att hunden ska klara av att hålla koncentrationen under ett klass 1 program - även om det bara varar i 5 min. Detta gör dom inte till sämre förare, det kan till och med dölja sig en helt fantastisk förare bakom hunden som inte har någon större lust. 

Jag tycker att tävling - oavsett inom vilken gren - ska vara till för alla. Vi kan inte ha bordercollie, bordercollie och åter bordercollie som enda representant. Jag ÄLSKAR att vara på tävling och se förare och hundar av olika raser som deltar. Sedan att det är vissa raser som är i toppen, det är en helt annan sak. Men i de lägre klasserna inom varje gren måste sporten arbeta mot öppenhet och mångfald. Tävlingen måste vara en trevlig upplevelse, trots att det kanske inte gick bra just denna gången, men trots kanske ett dåligt resultat, så måste föraren känna att det är helt okej att tävla igen. 

Det måste vara okej att misslyckas, och det måste vara okej att vilja ställa upp i tävlingar, trots att man kanske inte siktar högre än att faktiskt bara vara med och klara den klass man ställer upp i. Så tänk på att nästa gång du ser någon på tävlingsplan som kanske har en dålig dag, gå fram och beröm något som faktiskt gick bra. När någon lägger ut på Facebook att tävlingen sket sig, skriv nått uppmuntrande. När någon vill tävla, fast faktiskt inte sikta på SM, så glöm inte bort, att det är faktiskt HELT OKEJ! 

Tyra tränar inför sitt första agilityäventyr

Om en vecka ska jag och Tyra på vårt första agilityäventyr, så nu är det allt dags att ta tag i den träningen också.

Prinsessan är ju inte redo för hinderhöjder ännu, men vi tränar på låga hinder och fokus ligger bara på att hon ska lära sig att suga framåt mot hinder och att hon ska våga bara köra på.

I torsdags mötte vi upp Elin och Eden på GMBK - i regnet - där vi först tränade på U-bana och sedan introducerade vi staketträning för lillsessan. Att hoppa staket var ganska svårt, men vi vinklade upp hindren så att det skulle bli lättare och då började det hända grejer!

Idag har jag tränat på samma sak i trädgården, och jag är SUPER nöjd. Testade att vinkla upp hindren en gång så att de nästan stod på rät linje, men då såg inte Tyra mittenhindret längre, så jag vinklade tillbaka lite grann, och då gick det bra. Idag kunde jag ha mindre vinkel på hindren än i torsdags!

Trots att vi inte tränat mycket agility så är hon jätte duktig i starten - sitter alltid kvar -, hon börjar förstå "fram"-kommandot, och hon får bättre och bättre sug framåt att självständigt vilja ta hinder. Det bästa är ändå att hon tycker det är skit kul! 

LP1 BlåGul´s Guldkälla

Vi var på besök hos mamma och pappa under helgen, och passade samtidigt på att klämma in en lydnadstävling i Forshaga. Det var samling vid 10 och vi började med platsliggning. Tyra låg superfint, lätt den bästa platsen hittills. Dock blev det DK på både läggandet och uppsättandet.

Sedan hade vi en lååång vänta, närmare bestämt 4 timmar. Som tur var har jag gått kurs för Åsa på GMBK och fått bra tips om vad som inte ska få påverka tankarna negativt, så det gick ändå bra. När jag värmt upp Tyra för start och var redo att gå in fick jag även veta att de lagt in en extra paus på 10 min... Perfekt träning för psyket, och jag tog det med ett leende.

Den långa ingången på planen var grym, men sedan började själva lydnadsprogrammet inget vidare. Först linförigheten som lätt var det sämsta vi gjort! Lilla sessan nosade och var allmänt på en annan planet och sedan nollade vi läggandet då Tyra tittade till på tävlingsledaren precis när jag gav mitt kommando. Sedan gick det kanon och jag är supernöjd med resten!!

Tyra och jag hade en härlig hejjarklack på plats, och när jag vi kom av planen så sa jag att dom kunde åka hem, eftersom vi nollat ett moment så var vi körda. Så hejjarklacken åkte hem medan Daniel stannade kvar med mig till prisutdelningen. Ni kan ju tro att vi blev chockade när det visade sig att vi klarat förstapriset och att vi vann!

Prinsessan med sin stora, fina hejjarklack

Här kommer poängen med domarens kommentarer.

Platsliggning - 8, två liggkommandon, 2 uppkommandon 

Tandvisning - 10 

Linförighet - 8,5, nosar, pendlar, sitter snett, fin språngmarsch 

Läggande - 0 

Inkallning - 10, SNYGGT!!

Ställande - 10, SNYGGT!!

Apportering - 8, rullar 

Hopp - 10, SNYGGT!!

Helhet - 8,5, trevligt ekipage, tänk på utgångsställningarna 

Totalt: 162,5 poäng

Wiiiiieee!! 

Nu blir det först några veckor med lydnadsvila då vi ska köra mest agility, och sedan börjar vi momenten i klass 2. Här kommer filmen från tävlingen för den som vill se. 

Förstapris, vinst och titel

Idag har vi tävlat på Forshaga BK. Vi nollade läggandet men fick ändå ihop tillräckligt till ett förstapris. Totalen blev 162,5 poäng och med det vann vi även klassen! 

Efter tre lydnadstävlingar och tre förstapris har Tyra nu fått sin första titel "LP1 Blå'Guls Guldkälla". Nu ska vi fira :) 

Det här med att träna i regn

Det är ju lätt hänt att man förlägger träningen inomhus de dagar regnet öser ner ute. Charlie har tränat ganska mycket ute i dåligt väder, men idag blev jag varse om att det är något jag glömt bort lite med Tyra. Jag tror vi tränat en gång utomhus i regn, och eftersom hon fyllt ett år, så är det ju ingen statistik att skryta med precis!

Idag hade vi bestämt träningsdejt med Elin och hennes vovvar på GMBK. Regnet har öst ner sedan igår, och planen var rejält blöt och lerig. Tyra fick gå direkt från bilen, ca 1 min uppvärmning och sedan körde vi igenom ettan med kommendering. Hennes attityd är fortfarande fantastisk, och visst skulle man nu kunna paketera ihop henne lite för att få utförandet ännu snyggare, men jag vill vänta med det. På uppsättandet efter läggandet tog hon i för kung och fosterland så hela hon lyfte från marken :)

En sak som dock visade sig var att min lilla prinsessa inte ville sätta ner rumpan i det kalla, blöta och leriga gräset. Läggandet fungerade klockrent, så att lägga ner magen är inga problem, men rumpan var hon inte så sugen på. Tränade lite sättanden där hon fick kampa som belöning, och efter det satte hon sig i alla halter självmant. Tror inte det kommer bli några stora problem att vänja henne vid det, bara hon får träna på det ett par gånger. Vi måste definitivt förbättra på statistiken när det gäller träningspass i dåligt väder!

Charlie fick också träna lite, men då den värsta perioden för hans allergi har dragit igång nu - han klarar inte av fukt - så ville jag inte ta ut han i det blöta gräset. Vi körde istället lite lydnad blandat med rallylydnad på gruset på parkeringen. Att få sitta och bli galen på att Tyra får träna och inte han är en grymt bra metod, för han går alltid så jäkla bra efter det :)

Trivsamma promenader

Att hundarna ska gå bra i koppel är viktigt för mig, då jag vill kunna gå avslappnat och njuta av promenaderna. Charlie har koll på läget, men Tyra har ju såklart fått träna på det sedan hon kom till oss, eftersom ingen hund föds med den kunskapen. Det är Daniel som stått för träningen av båda hundarna, han ligger så rätt i sina energier att det är löjligt! Så med honom går hundarna alltid bra, oavsett vad som händer. 

Jag vill kunna gå med öppen hand och hundarna ska inte dra kopplet ur handen på mig, vilket numera fungerar väl. Skönt och så otroligt trivsamt :) Tyra tränar även på att gå utan koppel, men att ändå gå vid sidan, vilket också fungerar riktigt bra nu. 

Ps. Behöver du hjälp med koppeldragande? Lämna hunden till Daniel vetja, jag lovar att han löser det på fem minuter!

Agilitytävling Tångahallen

Igår var jag och Charlie på agilitytävling. Första gången i inomhushall på konstgräs, och första gången vi startar på kvällen! Det var en extrem ljudnivå i hallen, samt väldigt varmt, men Charlie fick ändå vara med i sin bur därinne. Jag har inte hjärta att sätta honom i bilen i flera timmar, då jag vet att han hellre är med mig.

Han hanterade allt runtomkring med guldstjärna i kanten. Vilade fint i buren och taggade till när det var vår tur att gå in på plan.

Först ut var agilityloppet, där han gjorde så många bra saker, men tyvärr klantade jag mig. Vi är redan uppflyttade till klass 2 i agility, så i de loppen försöker jag utmana mig själv. Just därför valde jag att göra ett framförbyte framför balansen - ni vet vad jag hatar det - men jag lyckades inte. Jag stod still i bytet och då tar Charlie egna beslut och tog nästa hinder istället, vilket han gör helt rätt i! Annars klarade han slalomingången som många hade svårt för, jag var helt tyst i slalom och han körde på kanon, han klarade rätt tunnelingång efter platten som även den många hade svårt för och framför allt hans GRYMMA kontaktfält! Jag fattar inte hur han kan göra dom så bra, för vi tränar det aldrig, utan han kör bara balanshinder på tävling. På A-hindret låg jag precis efter honom och han flyger över, när han passerat första halvan skriker jag trampa och han bara sätter ner rumpan och glider ner för att stanna på kontaktfältet. Grymme!!

I andra loppet fungerade starten bra, men efter en lång rak tunnel började en låång raksträcka där nästa hinder var däcket. Jag sprang på och av någon anledning sprang Charlie under däcket. Det har han aldrig gjort förut, så han måste kommit fel, eller så såg han inte. Sånt kan alltid hända och något måste blivit fel för annars skulle han aldrig missat det.

Så trots dubbeldisk denna tävling så var jag så nöjd när vi var klara! Vi har så roligt tillsammans, och Charlie är en fröjd att ha med sig på såna här tillställningar.

Valp på besök

Idag har vi haft 12 veckor gamla goldenflickan Edda och hennes matte Rebecca på besök. Edda skulle få träffa vuxna vovvar och mina ställde såklart upp på det. Charlie fick vara först ut, och han var som vanligt världens bästa lekfarbror. Lilla Edda upptäckte snabbt att Charlie är den snällaste och att man kan göra vad som helst med honom :) Han är inte bra på att uppfostra valpar, men att leka med dom och att vara snäll, det är han bäst på!

Tyra fick sedan komma ut och hon tyckte den lilla valpen var läääskig. Hon lekte men med känslorna utanpå kroppen och ville helst hoppa upp i knät på oss för att få lite stöd.

Jag knäppte av hur mycket bilder som helst, men tyvärr hade jag någon felaktig inställning på kameran, för alla blev suddiga. Hur surt? Men några blev iallafall mindre suddiga.

Så kul att få träffa en liten goldenvalp, och lilla Edda var superhärlig!

Fjärr - härligt tryck i uppsättandet

Vi småpilllar med lite olika saker just nu jag och Tyra. Bland annat har vi som jag tidigare skrivit börjat med fjärrskiften. Just nu håller vi på med sitt-ligg, där fokus ligger på att få till snabba, stabila skiften.

Från sitt → ligg vill jag att hon slänger sig ner på armbågarna, samtidigt som baken är still. Från ligg → sitt vill jag att hon sätter sig upp i ett svep, och inte klättrar med frambenen, samtidigt som baken är still även här. Sedan ska hon även sätta sig upp ordentligt, och inte halvsitta.

Jag står precis framför henne och använder mig av höger hand. Till ligg behöver hon inget handtecken, men upp till sitt behövs det, och jag kommer framöver använda mig av höger hand - medan vänster används till stå.

Min lilla fantastiska prinsessa har förstått dom här kriterierna på nolltid. Hon har fått ett härligt tryck i uppsättandet och hon har snygga lägganden där hon kastar sig ner. Att hon sedan har precis rätt aktivitetsnivå - taggad men fokuserad - gör inte saken sämre!

Backen, plats eller godnatt - eller vad man ska döpa det till?!

Tyra har tävlat två gånger i lydnad och båda gångerna har hon nosat lite på platsliggningen, vilket hon i princip aldrig gör på träning. Att hon gör det främst på tävling har säkert med anspänningen i luften både från mig och från de andra förarna att göra. Då jag inte vill börja "bråka" om det problemet så tänkte jag att vi löser det på annat sätt. Jag har tidigare inte planerat att ha "hakan i backen" vid platsliggning på Tyra, men nu får det bli så, för då löser vi problemet på ett bra sätt! 

Började med att säga "ligg" när hon redan låg ner för att få henne att bli lite förbannad och trycka ner hela kroppen i marken, det fungerade bra och efter bara några få upprepningar kunde jag vara tyst och bara vänta ut att hon skulle nicka neråt med huvudet. Nu vet hon vad jag är ute efter och hon lägger ner hakan och kan ha kvar den ca 10 sekunder. Vi har tidigare bara tränat i vardagsrummet, men tidigare i veckan fick hon prova ute när vi var och tränade med Amanda och Shiro på Eriksberg. 

En stor fördel med Tyra är att hon genomför det mesta i olika miljöer. Även fast vi bara tränat på en sak hemma i lugn och ro, så utför hon samma sak i stökiga miljöer på en gång. Något jag är enormt glad över och något jag noggrant förvaltar. 

Idag testade vi på ute i trädgården och nu kunde jag även resa på mig - har suttit på huk framför henne tidigare - och jag kunde även trampa något steg bakåt, och hon låg kvar! Grymma sessan. 

Nu har jag bara ett problem. Jag vet inte vad jag ska döpa utförandet till?! "Plats" är väl det vanligaste, "backen" fungerar också - det har jag på Charlie -, medan "gonatt" är skitcoolt. Vad tycker du? 

Fördjävulska framförbyten

Något som jag och Charlie alltid har svårt för under en agilitybana är om vi måste göra ett framförbyte. När jag går en bana så undviker jag det så mycket jag bara kan, och oftast väljer jag blindbyte istället.

Att vi har svårt för framförbyten beror på två saker. Det ena är att jag har sjukt svårt för den snurren som bytet innebär. Dom som tränat med mig och fått se prov på hur det går när jag försöker snurra med mitt låga blodtryck har fått se hur vingligt det blir. Det andra är att Charlie inte tar bytet alls bra, utan han flyter alltid ut väldigt mycket, även om jag faktiskt gör ett vältajmat byte.

Men för att utvecklas så gäller det ju att förbättra det man inte är så bra på, även om det är mycket lättare att gå ut och träna blindbyten och bakombyten. Men efter mycket träning så har ju våra ketchkersvängar blivit riktigt bra, så nu är det dags att ta tag i de fördjävulska framförbytena.

Vi har startat enkelt med två hinder på rad där jag gör ett framförbyte på hinder nr 2 och kastar en leksak tillbaka mot hinder nr 1. Svängen blir överdriven, men det är det jag vill åt. Jag vill att min signal ska byta sväng rejält, för när Charlie sedan är taggad på tävling, så kommer han automatiskt att hoppa större och flyta ut mer. Vi varvar detta med att faktiskt göra ett riktigt framförbyte och skicka på hinder nr 3 som står i samma höjd som nr 2.

Om jag tänker efter så har jag aldrig lärt Charlie hur han egentligen ska göra vid ett framförbyte, och eftersom att det inte kommer naturligt för honom, så är det inte så konstigt att vi har svårt för det. Förhoppningsvis kan vi med lite nötande på detta sättet få till lite bättre byten framöver iallafall!

Dolt sök

Helg betyder att man kan få lite hjälp av husse till Tyras jaktträning. Idag började vi med två enkla markeringar för att hon skulle få ladda ur lite. Hon vibrerade från det att vi lämnade huset och att i det läget kunna stänga av benen och koppla på hjärnan, det är för mycket begärt av min unga hund.

Efter de två markeringarna, som var korta och enkla, så la Daniel ut ett sök med fyra mini-dummies, som Tyra fick se när han la ut. Hon hade lite mycket spring i benen, men hon använde ändå näsan. Eftersom vi lägger ut mini-dummies och gömmer dom rätt bra, så kan hon inte hitta dom med ögonen. Alla fyra kom in och vad jag gillar mest med henne är att hon inte ger upp. Hon har inte en enda gång kommit in och frågat mig eller stannat där ute och tittat upp, utan hon fortsätter jobba tills hon hittar.

Sedan var det dags för dagens STORA utmaning för lillsessan. Hon fick sitt första dolda sök! Jag och Tyra gick en bit bort och Daniel la ut två mini-dummies. Tyra fick sedan en transport ca 150 meter fram, och trots att hon var laddad så gick hon fint vid min sida utan att jag behövde säga något. Satte henne och när hon hade blicken mot området hon skulle söka så fick hon sök-signal. Båda skicken sprang hon ut, satte på näsan och kom snabbt in med båda dummiesarna. Vilken lycka! 

Vi avslutade med två enkla markeringar, vilket gick jätte bra, och där är min tanke att hon ska lära sig att hålla koll på nedslaget, vilket jag hoppas är rätt tanke. Hon följer iallafall den kastade apporten med blicken och håller kvar blicken när den landat, samtidigt som hon väntar på min signal att få sticka.