En kväll i skogen

Idag fick båda hundarna aktivering i skogen, vilket var alldeles för längesedan. Daniel började med att lägga ett spår till Charlie, och medan det gottade till sig så körde vi apportering med Tyra.

Hon fick börja med att söka efter två mini-dummies, sedan fick hon ett sök med 4 dummies, efter det en markering och sedan ett sök med en mini-dummie igen. Vi tyckte att hon använde näsan hyffsat, fast att benen gick alldeles för fort, men vi upptäckte ganska snabbt att det var nog mest ben och ingen hjärna alls! Eftersom vi inte tränat nått sånt här, så kan man ju inte heller begära att hon ska kunna nått, och idag insåg jag att jag måste lägga mycket krut på att få henne att förstå vad det är jag vill att hon ska göra, dvs slå på näsan! Under söket med 4 dummies tog hon dock in den sista rätt snyggt tycker jag, och den lyckades vi få på film.

Charlie fick sedan ta in sitt spår med husse i andra änden av linan, och herregud vilken lycklig hund. När han fick på sig spårselen och linan kom fram så började hela hunden att skaka. Han var så laddad! Det var ett rätt kort spår - typ 400 meter - men i fördjävlig terräng och med 6 apporter. Han spårade som han alltid gör - lite för snabbt och lite yvigt - men han fick som vanligt med sig alla apporter in. Han är cool Charlie. Han gör aldrig nått för belöning, han gör det bara för han tycker det är kul. Han skiter fullständigt i om man håller på att lägga godis i spåret, det stör han bara, och han vill inte ha nått under tiden. Belöningen är att få spåra vidare! Husse sa att han borde få ett spår en gång i veckan framöver, så vi kan väl hoppas att husse styr upp det :)

Som avslutning på vår skogskväll fick Tyra gå sitt första spår. Jag hade lagt ett på typ 40 meter med godisar ca var 6 meter och en leksak som avslut. Visade henne starten och hunden fattade ingenting! Jag var nog lite dum där, för när vi visade Charlie ett spår första gången när han var liten så spårade han bara. Han fattade på en millisekund, och jag antar att han bara har det i kroppen. Det hade inte Tyra :) Hon förstod verkligen nada! Men jag fick henne att börja använda näsan i närheten av godisarna, och med ca 6 meter kvar till leksaken så hade hon nosen i spåret. Här får jag naturligtvis göra det lättare och lägga godis i typ vartannat steg nästa gång :)

Härligt med lite skogsaktiviteter! 

Sjujäkla fart i spårskogen!

Veckans spår la vi denna gång vid Sisjön. Jag la ut ett spår på 640 meter, flertalet vinklar och 6 apporter. Det var rätt jävlig terräng och jag drog mig i backen rejält vid utläggningen en gång.... Spåret fick ligga till sig medan jag och den lille tog en promenad runt sjön. Husse fick snabbt avvika för att fixa med våra biobiljetter, vilket gjorde att när det var dags att gå spåret var jag den enda tvåbeningen som var närvarande. 

Kollar in dykarna som bubblar upp i mitten på sjön

Så idag var det jag som fick hålla i linan bakom den duktiga spårvovven. Charlie spårade jätte fint, MEN han gör det så sjukt fort. Vi missade första apporten då jag de första 150 metrarna var i full chock. Jag hann inte alls med och jag hade ingen aning om att han låg på så mycket. Så det blev mest rörigt och då jag tappade linan helt så tuffade Charlie iväg själv - klockrent i spåret såklart! Jag trodde jag skulle hinna ikapp, men då jag höll på att slå ihjäl mig fick jag kraxa "stanna" istället, vilket han snällt gjorde. Han vände då tillbaka till mig för att kolla om jag höll på att dö - vilket jag nästan gjorde - och då blev det lite rörigt. Men efter att ha samlat ihop mig och lagt linan runt bakom ryggen för att kunna bromsa med kroppen, så fixade vi resten galant! 

Dagens spår

När mörkret fallit tog jag och Charlie en löprunda, vilket var precis vad jag behövde. Finns det nått bättre än att springa när man grubblar på saker? Lovley. Så även denna söndag har min lille fått aktivering av både kropp och knopp. Han sover nu sött i sin säng, och vi tvåbeningar väntar på Solsidan!

Spåret gav mig gåshud

Helgen är här och vi åkte ut till Ängårdsbergen på förmiddagen. Grabbarna gick en promenad medan jag la ett spår. Det blev ett klurigt spår då jag tappade bort mig och att skogen på vissa ställen var omöjlig att gå igenom - sjönk ner med foten i ett kärr bland annat. Spåret blev 610 meter långt, 6 apporter utlagda och 3 skarpa vinklar, samt att det vid 4 tillfällen korsade ridvägar. Det tog hela 25 minuter att lägga ut spåret, då terrängen var skit svår att gå i.

Innan spåret så bestämde vi oss idag för killarna var på jakt. Det fanns 6 pinnar gömda i skogen, och alla skulle plockas in och ges tillbaka till mig. Jag visade spårstarten och sedan fick dom ingen mer hjälp av mig - jag har ju en förmåga att lägga mig i annars... Daniel hade självklart snitslarna han kunde tjuvkika på, men de är inte alltid så lätta att se. Daniel trodde vid ett tillfälle att den lille var fel - då han omöjligt trodde att jag knatat igenom den terrängen - så han tittade bedjande på mig, men då fick han bara höra: LITA PÅ HUNDEN! Och det gjorde han, och killarna satte spåret som ett smäck! För första gången fick jag gåshud när jag såg min hund spåra. Jag trodde faktiskt inte han kunde spåra så noggrant och snyggt som han gjorde!

Redo för att leta upp de pinnar matte tappat bort i skogen

Charlie spårade som en gud idag. Vi var helt i extas när han tog sista apporten! Han smekte snitslarna perfekt över nästan hela spåret. Han tappade bort sig vid två tillfällen, men sökte av marken sjukt bra och hittade tillbaka på ca 10 sekunder. Den ena gången var när vi korsande en ridväg, med de andra övergångarna - 3 stycken - klarande han perfekt!.Det enda man skulle kunna klaga på är väl tempot, det går i en rasande fart och jag skulle inte kunna hänga på där bak. Det går ju när terrängen är bra, men när det är branta backar mm så är jag för feg för att flyga fram. Men husse har ju inga som helst bekymmer med att hänga med. Kul att mina grabbar är så duktiga i skogen!

Kärringen ska få se att jag kan spåra noggrant!

Vi blev så frälsta igår, så när vi käkat frukost imorse styrde vi kosan tillbaka mot Änggårdsberget. Naturen är nåt så helt underbar, och trots det fina vädret så var det inga problem att gå runt på massa spännande stigar och inte behöva möta någon alls. Lovley :) Det kryllar av stigar och det verkar aldrig ta slut.

Idag hade vi dock en plan - inte bara promenad -, utan idag fick Charlie gå ett personspår! Jag la ett ca 600 meter långt spår, 3 vinklar och 5 apporter. För första gången så snitslade jag även spåret... det visade sig vara grymt bra! Nu kunde vi ju faktiskt exakt se om han gick rätt eller inte. Jag som haft snitselband hur länge som helst, varför har vi aldrig använt det?! Jaja, ibland måste man göra skäl för sin hårfärg. 

Missade tyvärr att åter sätta på denna när vi gick spåret, så detta är från när jag la ut det. 

Spåret fick ligga till sig i någon timme medan vi promenerade i solen. När det sedan var dags att ta in spåret fick Daniel hålla i linan. Jag är så tråkigt petig och vet att min känsla överförs till Charlie på en nanosekund, och då blir han osäker när han känner mig energi. Husse däremot är grym där bak i linan, och därför får han ta den träningen! Det gäller att känna sig själv och ibland kunna inse att det finns någon annan som fixar jobbet bättre. 

Personspår har Charlie inte gått på ett halvår, så vi var helt beredda på en övertaggad hund. Jag preppade husse med att ladda upp med rätt energi, och sedan var dom iväg. Charlie har aldrig spårat så BRA!!! Jag gick ju några meter efter husse, och Charlie följde spåret exakt. Han brukar vara mycket mer flängig över spåret, men det såg ut som han bestämt sig för: att nu jävlar ska kärringen få se! Alla apporter in i hand på husse och en hund som var så nöjd med att få arbeta med nosen. 

Stigarna på Änggårdsberget är perfekta för att cykla på, och Husse är grymt sugen på att skaffa sig en cykel. Så snart blir det nog lite dragträning för mina två killar, det går vi hålla tummarna för. 

Tänk vad mycket kul man kan hitta på med sin älskade fyrbente kompis. 

Charlies första viltspår

Inledde morgonen med en försovning. Förstår inte vad jag gjort - eller inte gjort - men iallafall har jag stängt av klockan, inte ens vaknat av Daniels klocka och inte heller vaknat när Daniel gått upp... Jag är ju fortfarande rejält förkyld och hostar otroligt mycket på nätterna. Så till mitt försvar hade jag sovit hur dåligt som helst under natten, så det var väl kanske därför jag var helt däckad. 

Jag hade 40 minuter på mig från det att jag vaknade tills vi skulle vara på plats i Kungsbacka. Så eftersom resan tar en halvtimme var det bara att hoppa i kläderna och åka. Vi mötte upp Boel och Hanna igen och började med att lägga ett spår till Charlie. Sedan fick först Boel gå spår med sin golden Meya och efter det Hanna med labben Freja. Båda hundarna gjorde ett kanonjobb och det ser lovande ut inför kommande tävlingsstart!

Sedan var det dags för den lille att få prova på att spåra blod. Han startade grymt bra, då han blev otroligt noggrann när han märkte att det var något annat än bara människodoft i spåret. Men efter ca 50 meter hade nyhetens behag lagt sig och han spårade som han alltid gör när han inte spårat på länge. Han flänger lite över spåret och tappar den där rejäla noggrannheten som jag vill ha - att jag alltid ska vara så petig med allt! Jag stöttade upp honom genom att stanna när han gick av spåret och släppte på honom igen när han kom rätt. I slutet låg rådjursklöven och väntade på honom, han smög fram emot den och luktade lite på den. Han ville inte plocka upp den, utan tyckte det räckte med att lukta av den lite. Jag peppade honom och tillslut tog han den i munnen några gånger! Men så värst imponerad var han inte :) 

Kul att få ha provat på, och får jag för mig att han ska få en viltspårstitel någongång, så kommer det nog inte vara en omöjlighet! 

Förberedelser för vårt första viltspår!

På eftermiddagen mötte vi upp Boel och Hanna i Kungsbacka. Vi började med en promenad i den fina naturen, där stigen främst gick genom världens största kohage. Men vi hade tur och behövde inte mata bort några kossor från stigen!

Meya, Isa, Charlie och Freja

Fina vyer

I kohagen

Vi traskade runt ca 5 km och när vi var tillbaka var det dags för förberedelse för viltspår! Dom andra tjejerna har gjort det förut och ska tävla i det. Så vi la två öppenklass-spår till dom - med vinklar, återgång och bloduppehåll - och det var kul att få gå med och se hur man ska lägga spåret. Man ska ju droppa blod och dra en klöv, och där behöver man ju lära sig hur man ska göra. Jag har inget material så imorgon tar Boel med sig en extra klöv, så ska vi lägga ett spår till Charlie också. Han ska dock få ett lättare - inget tävlingsspår - eftersom det är premiär för oss.

Det tog lång tid att lägga spåren - viltspår är verkligen inget man gör lite snabbt - så efter några timmar är vi hemma igen. Ska bli jätte kul att få prova viltspår imorgon, och får bli blodad tand får vi se till att införskaffa en klöv och lite blod!

Spårproblem på ängen

Idag stod det spår på schemat så imorse åkte jag och den lille ut till Sisjön. La ett spår på en stor äng och medans det gottade till sig i regnet tog vi en promenad. I slutet på promenaden fick den lille två linjetag, där han såg när jag la ut leksakerna.

Spårtyp: Äng

Längd: 600 meter

Apporter: 6 st varav 4 kom in

Vinklar: 4 st

Liggtid: 60 min

Vi laddade om för spåret och Charlie var samlad innan. Gick fot fram till spårstart och satt lugnt medans jag tog på sele och lina. Han började fint i kärnan men efter bara 40 meter började problemen. Han velade hur mycket som helst och han fick inte tag på spåret. Det var inte så att han sket i det och gjorde någonting annat, utan han jobbade jätte mycket, men han bara velade. Man känner ju alltid i linan när han är PÅ spåret, då är han så säker att man kan hänga i linan och han trycker ändå framåt. Idag var han helt osäker och hade bara tryck i linan någon meter innan han började zick-zacka i stora bågar. Han kom till och med in till mig flera gånger och bad om hjälp. Har aldrig hänt förut!

En svårighet som jag visste om när vi började var att det kom en ryttare med häst och red över vårat spår på två ställen precis när jag lagt färdigt spåret. Men det krånglade ju liksom över hela spåret så det var inte det som var andledningen.

När vi kommit i mål fattades 2 apporter så vi gick ut på ängen och han hittade båda i varsitt sök istället. Jag är inte van vid att behöva lämna apporter så här gav vi oss inte förrän alla låg i min ficka :)

Som aktivering var detta ett ypperligt spår, för Charlie vart totalt slut. Men spårmässigt var det ingen höjdare. Nästa gång blir det back-to-basic på ängen. Tydligen har vi jättesvårt för spår äng - vi har ju bara spårat i skog hela hans liv - och då får vi börja på ruta 1. Vinden låg på mycket idag och jag antar att det är orsaken till att far runt och inte hittar kärnan i spåret? Oavsett andledning så backar vi bandet nästa gång!

Nu sover Charlie som en stock och jag ska snart åka till jobbet för helgens första pass.

Mörkerspår

Så fort Daniel slutat jobbet åkte vi mot Sisjön för att låta den lille få gå ett spår. Allt tog dock lite längre tid än vi trodde så spåret hann inte ligga värst länge innan vi var tvungna att gå det, för solen gick liksom ner... Daniel hade lagt ett rätt svårt spår i knepig terräng med 4 apporter. Att spåra i mörker spelar väl ingen roll för den lille, han går ju ändå på svaren från sin nos. Men för oss tvåbenta var det desto svårare! Mig fick Daniel till och med DRA upp med hjälp av linan då han gått spåret över en skit hög klippavsats...

Om Charlie spårade bra eller dåligt har jag ingen aning om, Daniel tappade snabbt bort hur han hade gått i mörket. MEN alla apporter kom in och Charlie kom rakt på varenda en, så vi får väl anta att han spårade fint då!

Ängsspår

Även idag blev det spår som aktivering. Idag fick den lille gå ett spår på en äng för första gången, vi har bara spårat i skogsmark tidigare. Han fick ett ca 350 meter långt spår som gick i en stor fyrkant (3 vinklar) och 4 apporter med en liggtid på 40 min.

Idag var det riktigt klurigt!!
Charlie jobbade så grymt bra så jag fick gåshud. Han tog det så långsamt idag och han kämpade. Men det var jätte svårt för honom. Han hamnde i zick-zak över spåret ett par gånger, han hade verkligen svårt att hitta kärnan bitvis.Varför vet jag faktiskt inte. Det kanske är svårare att spåra på äng än i skog?
Alla apporter kom in och han tog alla vinklar så han löste ju uppgiften. Det är så kul att se hans koncentration och jag upplevde inte hans zick-zackande som slarv idag, utan mer att det var jävligt svårt.

Nu blir det fattiga riddare och sedan är det dags för jobbkväll!

Mer spårträning

Åkte ut till samma ställe som sist och la idag ett längre spår. Ca 300 meter med 2 vinklar och 4 apporter, ett enkelt spår. Spåret fick gotta till sig ca 40 minuter medan vi tog en sväng över stock och sten.

Han spårade fint idag. Jag ville inte bli släpad bakom en pansarvagn som flyger fram genom skogen så jag krävde att han skulle dra ner tempot. Det fixades enkelt genom ett "öj" när han flög iväg. Jag var riktigt nöjd med tempot idag då han hade tryck i linan men i ett bra gå-tempo. Den första vinkeln var totalt klockren! I andra vinkeln fick han lite bekymmer men han redde ut det. Alla apporter in i hand på matte och det är så kul att se hans förändrade attityd till apporterna i spåret.

Spårpremiär

Mina killar är tillbaka och när jobb för de båda tvåbenta var klart för denna söndagen så tog vi oss en tur med bilen. Målet var att hitta SKOG! Vi körde ca 3 mil mot Borås-hållet och där hittade vi minsann skog - utan att det bodde en massa människor där.

Idag var det dags för spårpremiär! Nu va det sjukt längesedan vi spårade. Senaste året har den lille bara gått två spår, så ni kan tro att han var laddad. Det var som att ha en pansarvagn i snöret och herregud vad det gick. Han fick gå två spår som faktiskt var ganska korta, med 2 vinklar i varje samt 2 apporter i varje. ALLA apporter kom in och här har det verkligen hänt något. Tidigare har han svischat förbi apporterna - oxfilé eller bästa leksaken väger inte upp mot att spåra vidare liksom - men idag var det ingen tvekan om vad man skulle göra när man såg en apport. Kan tänka mig att våran inomhusträning angående hur man hanterar en apport-pinne har något att göra med denna utveckling :)

Nu ska vi försöka få till lite regelbundhet med spårningen. Charlie älskade det och det här är verkligen världens bästa aktivering. Han har varit totalt slut sedan vi kom hem :)

Ikväll har Hanna och Victor varit här. Vi har gjort hemmagjord pizza, dippat lite grönsaker och sett på Så Ska Det Låta - veckans bästa tv-program!

Nu blir det till att duna in då mer jobb väntar!