Tyras BPH

Igår fick Tyra genomföra BPH. Jag är såå nöjd med henne! Hon är precis så som jag vill ha henne. Inte för tuff, men inte för skrajj heller. Hon reagerar, men släpper det ganska snabbt och hon söker mycket trygghet hos mig. Det var två moment där hon inte reagerade alls, vilket var underlag och skott.

För den som är intresserad kommer film på alla momenten här.

 

ÄNTLIGEN AGILITY - med försök till intervju

Charlie och jag är anmäld till några klass 2 tävlingar framöver och därför är det högtid att ta tag i agilityträningen igen. Igår byggde jag en liten bana där vi tränade på det som är rätt svårt, dvs att svänga. Det har absolut gått framåt på den fronten och det var väl främst bara en sväng som vi aldrig riktigt fick till. Men samtidigt så har jag inte som mål att vi ska sätta alla svängar, utan målet är att ta rätt hinder. Om vägen dit ibland är lite krokig, så är det helt skit samma :)

Fick filmat träningen igår och sista rundan var det en flåsande matte när det hela var klart, och då skulle Daniel självklart försöka få ur mig nån sorts intervju. Ni får se själva hur det gick!

 

Känns bra att vi är anmälda till lite tävlingar, för då kommer träningsmotivationen automatiskt. Målet med tävlingarna är att få se vad vi måste träna på, precis som vi fick göra i början när vi tävlade klass 1. Att träna och tävla agility med Charlie är bland det bästa jag vet, för det är totalt kravlöst och jag bara njuter av det. 

En skitig golden, är en lycklig golden?

Det har regnat en del de senaste dagarna, vilket gjort att åkrarna i vår närheten är geggiga. Tyra blev överlycklig idag när hon fick chansen att röja runt ordentligt i skiten. När det finns vattenpölar så blir hon så glad, så hon vet inte vart hon ska ta vägen. En snutt kom med på film!

 

Efter att jag filmat sprang hon fram till diket längre fram och simmade. Jag missade att hon slank ner där då jag la ner telefonen. Kan ju säga som så att det är inget dike hon brukar få gå i, då det luktar pyton. Prinsessan av smuts var ju dock ganska nöjd med det. Man säger väl att en skitig hund, är en lycklig hund och i sessans fall så tror jag det stämmer rätt bra :)

PRINSESSHOPP - markering över stenmur

Sista övningen vi fick göra på jaktinternatet var att skicka hunden på en markering över en stenmur. Här borde Tyra varit rätt trött. Det var det sista vi skulle göra, och vi var nästan sist ut att få gå fram. Jag var beredd på att hon inte skulle våga hoppa över muren, och tittar man på filmen så hör ni mig säga "åh jävlar" och det är för att sessan chockar mig lite.

Snacka om att springa allt man har, och den där stenmuren var ju nemas problemas. Hon är rätt mycket coolare än jag trott min prinsessa!

NY PLATS - svagheter kommer fram

Idag tog vi med hundarna till Eriksberg, vilket är området där vi bodde innan vi flyttade till huset. Det är lika kul varje gång vi är tillbaka då Charlie känner igen sig så. Han vet exakt vart vi ska gå, och han vill alltid fram till gamla lägenhetsdörren och kolla läget. Det var skönt att få lite miljöombyte för oss alla!

Vi passade på att stanna till vid gräsplanen för att köra lite lydnad med Tyra. Höll oss precis bredvid strandpromenaden, där det alltid går folk hela tiden. Testade av fotgåendet och det började lite trevande. Dock kändes det mycket värre än vad som syns, för på filmen så ser det faktiskt helt okej ut, även på de ställen där det kändes rätt kasst. Tog en kort paus och gjorde en inkallning - där allt var bra utom ingången - och kände sedan att jag fick till rätt känsla i kroppen. Det gjorde skillnad, och resten gick riktigt bra.

Träningen blev faktiskt helt perfekt, för vi fick till träning på det som är svårast för Tyra, vilket är störning på håll. Det hon tyckte var svårast var när det kom cyklister förbi. Får försöka bli bättre på att få till mer sån här träning, för det är precis vad vi behöver träna på just nu.

Utmanade henne i slutet och gick ut på cykelbanan, vilket hon klarade jätte bra, med tanke på vad svårt hon tycker att det är.  Mattes lilla guldhund!

 

Prinsesslydnad - uppdaterat ikapp

Nu va det längesedan jag skrev något om lydnadsträningen med prinsessan. Vi har senaste veckorna hunnit med träningspass med både Eva-Britt, uppfödar-Hanna och själva. Träningen har gått väldigt bra, och det har bara varit småjusteringar hela tiden. Allting har egentligen gått löjligt bra, förutom den där rutan. Det har fortsatt varit ganska svårt, på så sätt att det inte går framåt i den takt jag önskat. Tack vare bra träningskompisar och faktiskt tack vare min egen kunskap så har jag ändå hittat vad det beror på och vad jag ska göra åt det. Tyra tycker rutan är skit kul, då det innebär att man får springa. Så hon springer på rätt bra om man säger så. Och när man lär sig nått nytt, där det krävs väldigt mycket hjärnverksamhet, så funkar inte det när man främst prioriterar att benen ska gå fort som fan.

Så senaste nu så har jag tänkt om. Jag bryr mig ärligt talat inte om hon så SKRITTAR in i rutan. Målet är att hon ska hitta rutan och hitta rätt punkt i den. Springa kan hon alltid, så det är inga problem att lägga på fart. Så nu har vi kört utan leksak och utan klicker - för det drar igång henne. Jag skickar henne, och säger "yes" när hon är rätt, och springer fram och ger en liten godbit och lite kärlek. Det har tagit ner henne till en lagom nivå, och det här hänt super mycket på bara tre pass! Farten är fortfarande allt annat än långsam, men den är tillräckligt okej för att huvudet ska orka med.

När uppfödar-Hanna var på besök så fick jag hjälp att våga utmana lite i fjärren. Jag blev utskickad på nästan 20 meter tror jag, och Tyra gjorde en fantastisk tvåans fjärr. Riktigt coolt! Fick även lite hjälp med apporteringen, där det tydligt visade sig att jag måste ha bestämt mig innan vad som är ett bra gripande och inte. Det som hände var att Tyra sprang och gjorde ett okej gripande, jag började tvivla på om det var tillräckligt bra och jag fick tveksam trav in till mig. Fick order att titta ner i marken istället, så jag såg inte gripandet, och vips var galoppen tillbaka. Känsla har verkligen en enorm betydelse inom den här sporten :)

Igår körde vi ett pass här hemma där vi gick igenom fria följet, rutan och fjärren. Fria följet känns jätte bra. Även här har jag tagit bort kampbelöningen för tillfället. Lugn belöning med godis räcker, och ska jag vara ärlig så tror jag att få jobba vidare är belöning nog. Hon försöker verkligen göra rätt och känslan när vi går är jätte härlig. Smådetaljer kan man alltid fila på, men i det stora hela är det inte mycket att anmärka på!

 

Även idag utmanade jag lite i fjärren och det blev några skiften på 16 meter. Nemas problemas! Inte en tillstymmelse till att flytta de där fina baktassarna.

 

Vi laddar för debut i klass 2 nu i mars, men risken är stor att kommande löp stoppar oss. Men vi får se, vi håller i alla fall tummarna att starten blir av.

Rallylydnad - högerhandling

Att gå på höger sida och utföra diverse lydnadsmoment har varit en rejäl svårighet för Charlie. I rallylydnaden är ju detta något hunden måste kunna om man ska komma uppåt i klasserna. Vi har tränat på lite med ströpass, och nu börjar det hända grejjer! Han kunde idag faktiskt göra högersvängar på höger sida :) Något som när vi började var helt omöjligt, men med pyttesmå framsteg varje pass, så har det nu blivit rätt bra.

Det är långt kvar, men det känns ändå som att vi kommit över den värsta bumpen. Sedan vet jag inte ens om vi kommer starta i klassen där vi kommer använda högerhandling, men oavsett så är detta väldigt bra träning för den lilles kropp och bra aktivering överlag!

Två lyckade första försök

Lydnadsträning i trädgården stod på schemat för Tyra idag. Vi inledde med ett skick på rutan, och nu har det hänt lite grejjer. Hon satte den assnyggt! Hon har börjat dra ner tempot lite, vilket jag är så glad för. Hon börjar förstå vad det handlar om, hon då drar hon ner tempot lite för att kunna hitta rätt placering. Så kul att hon fixade första försöket idag! Sedan satte hon absolut inte alla skick efter det, men procenten för rätt ökar hela tiden.

 

Näst på tur var lite detaljträning. Vi började med bakdelskontroll, där jag roterade på stället och Tyra fick jobba med för att behålla rätt fotposition. Hon jobbade fint, och höll sig precis där jag vill ha henne. Fortsatte med att öva lite på höger/vänster svängar. Näst på tur var lite mer detaljer. Innan fjärren har jag ett tecken till henne, och det är att jag nuddar henne med min hand i nacken. Hon har god koll på vad tecknet betyder nu, vilket gör att hon gärna lägger sig ganska snabbt efter, och det gör ju att hon ibland lägger sig innan mitt kommando. Idag tränade vi därför på att kunna sitta kvar och invänta kommando efter att tecknet getts.

Som avslutning blev det lite vittring. Ett moment som vi allt annat än skyndat fram med. Ett pass ca var 2-3 vecka, med ca 5 skick per gång. Inte så mycket, men ändå en modell som verkar ha passat prinsessan väldigt bra. Rätt pinne har hela tiden varit gömd, och hon har gjort det med ca 5-6 synliga pinnar framme. Första skicket idag såg ut precis så, och för skick nummer två så avancerade vi rejält. Rätt pinne fick ligga synlig bland 5 ovittrade pinnar. Tanken med träningen innan har varit att Tyra alltid ska tänka att rätt pinne är gömd - för då slår hon på näsan - och hon visade idag att det är precis dit vi kommit. Hon letade och letade efter den gömda pinnen, trots att hon nosade över den synliga rätta. Men efter en liten stunds letande - med näsan på hela tiden - så griper hon rätt pinne! Så häftigt!!

 

Inte alls konstigt att hon tyckte det var svårt, och jag är så imponerad över hennes letande. Hon ger sig inte, och jag blev så glad när jag såg att hon bestämde sig för att ta rätt pinne. Efter att ha letat en stund så finns ju en stor risk att hon griper en pinne på chans, eftersom att hennes tålamod tar slut. Men att hon tog rätt pinne idag var inte ren tur, hon använde verkligen sina fina hjärnceller! :)

Fjärr med ryggen emot

Vid gårdagens träningspass så fick jag nått sorts infall. Tyra gjorde tvåans fjärrskiften så himla fint, så jag tänkte att vi kan väl testa hur det ser ut med ordförståelsen. Så jag ställer mig med ryggen emot henne! Första gången så kikade jag över axeln mellan skiftena, men den andra gången så körde jag bara och lät videokameran fånga upp vad som hände. Jag tänkte att om jag litar på henne, så gör hon säkert rätt. Det verkade fungera alldeles utmärkt :)

Fantastiska lilla prinsessa!

Äntligen träning igen!

Efter att hundarna spenderat några dagar i Karlstad, och jag varit på semester i Trysil så var det en vecka sedan vi tränade. Trots halsont och feberkänsla kunde jag inte motstå att ta ett pass med båda vovvarna i solnedgången efter jobbet.

Tyra var minst sagt sugen på träning, och det räckte att jag ställde mig på gräsmattan så studsade hon in i fotposition. Vi startade med ett fotgående där jag testade av svängar, halter samt både språng -och långsam marsch. Jag är superduper nöjd med min sessa, vilket kanske märks när vi busar efteråt. Hon gör så väldigt många saker riktigt bra :)

 

 

Vi körde även ett pass med apportering samt ett med rutan. Idag hände det mycket i vår rutan-träning, vilket var välkommet. Riktigt skönt att se att hon nu börjar ta in vart konerna står. Ett skönt kvitto på att jag hittat ett sätt som Tyra förstår mer, och nu ska vi försöka få in ett kort pass helst nästan varje dag. Hittills har det blivit max 1-2 pass i veckan, och i det här läget så räcker inte det.

Charlie fick sig ett pass med slalomingångar. Han var riktigt taggad idag och det märks att träningen gett resultat. Idag var slalomet mellan hinder nr 3-4 i kombinationen vi körde, vilket gör det svårare än om han "bara" behöver ta ett hinder och sedan fokusera på ingången. Ju fler hopp han får göra, ju mer går han upp i aktivitet, och vi alla vet ju att det är svårare att använda huvudet ju mer fart som finns i benen :)

Slalomingångar - den svåraste

En av punkterna på vår träningslista är att träna mer på slalomingångar. Det som vi tycker är den svåraste ingången är när man kommer från klockan två-tre. Det är så lätt att gå in i fel port när man kommer från det hållet. Tar man istället samma vinkel fast andra hållet, så att man kommer från nio-tio istället, då är det betydligt lättare. Då finns det liksom en sista pinne som man ska runda, medan man i den svåra ingången måste söka upp den sista pinnen och gå innanför den.

Vi har kört ett kort träningspass där jag tog hjälp av ett hinder, och målet var att kunna skicka Charlie utan att följa med upp och visa vart han ska gå in någonstans. Utan att han själv skulle söka upp rätt pinne att börja på. Jag ska ärligt säga att jag beredd på att det skulle bli väldigt svårt och att vi skulle få jobba ordentligt för att lösa det, men där fick jag på nosen, för Challe gjorde det GRYMT bra! Riktigt kul :)

 

Framöver får vi lägga till det i en bana och även träna med en tunnel innan.

Dags för störningsträning igen

Hade en bokad timma i stora hallen på Göteborgs Hundarena, där jag och Tyra fick sällskap av Hanna och Freja. En timme är ganska knappt om tid när man ska köra två hundar och båda förarna gillar att snacka lite emellan. Men vi styrde upp oss rejält och efter 10 minuters uppvärmning så fick vi 5-minuters intervaller för varje hund.

För några månader sedan var jag duktig på att lägga in störningsträning, men sista tiden har det mest blivit träning i vår lugna trädgård. Första passet blev därför fotgående, där Hanna fick göra vad hon ville för att störa ut Tyra. Störningen trappades upp och slutade med att Hanna kröp på golvet, gick precis bredvid och lockade på Tyra samt att Freja nästan sprang rätt in i oss. Tyra gjorde ett FANTASTISKT jobb. Bitvis tyckte hon det var skitsvårt och man såg hur hon kämpade mot sina egna impulser. Eftersom träningen var så svår belönade jag henne med kamp, för att verkligen göra det värt att fortsätta jobba och inte låta sig störas. Det innebar såklart att hon gick upp i ganska hög förväntan, men samtidigt gjorde det också att hon briljerade och klarade den svåra störningen. Att det också var första gången hon körde lydnad i inomhushall, att det var första gången hon tränades i närheten av speglar och att det var några som tränade ganska högljutt i hallen bredvid, gör inte prestationen sämre precis.

Pass två körde vi tvåans fjärr. Hon började ganska bra, men sedan blev hon rejält trött. Vi tränade främst på första uppsittet, där hon tog i så mycket att hon lyfte från marken, vilket gör att hon får en liten förflyttning. Något som jag trodde vi tränat bort, men inte konstigt att det kommer fram när hjärnkontoret är slut. Efter några felsignaler från mig, så lyckades hon. Sista omgången hamnade på film, dock blev några av läggandena ganska dåliga då, hon orkade inte hålla ihop helt enkelt. Men rumpan är still på samma ställe, och uppsitten är grymma :D

 

Sista korta passet körde vi lite rutan. Vi körde med leksak som hon inte såg när den las ut, men hon såg den ju när vi ställde upp framför rutan. Men vi gjorde det inte svårare än så, eftersom att jag visste att hon var trött efter att ha jobbat stenhårt med sig själv under störningsträningen. Hon fixade rutan-träningen galant. Vi växlade mellan två rutor, olika avstånd och olika håll varje gång, och det blev nog totalt 6-7 skick.

Underbart med uppstyrd lydnadsträning. För en nörd som mig, finns det nästan inget bättre :)

När man varit duktig, då bjuds det på hamburgare!

När man varit duktig på tävling så måste man ju få lite extra belöning. Denna gången åkte vi förbi Burger King och köpte varsin cheeseburgare till hundarna :P Båda två blev nog lite i chock till en början, då ingen vågade börja äta. Men sedan tog det fart, hos den ena hunden i alla fall. Charlie han hanterade situationen som han brukar, på sitt egna lilla vis :)

Uppflyttade till klass 2!

Igår var hela familjen iväg på agilitytävling i Ulricehamn. Jag och Charlie var taggade och jag hoppades så på att vi skulle kunna den där sista pinnen i hoppklass. Nämda klass var först ut och vi gick i mål med NOLL fel. Det var en extremt nervös väntan, då vi gick in som trea men det var halva klassen kvar att starta. Jag satt som på nålar, men plötsligt var klassen slut och det visade sig att vi kom 8:a av 65 starter och PINNEN var i hamn. Sån underbar känsla att lyckas tillsammans med Charlie.

 

Direkt efter startade agilityklassen och det blev lite strul, då en hund råkade bajsa i tunneln före oss. Så det blev ett längre avbrott, men då satt Charlie och vilade vid min sida. Dock när vi går in på planen så laddar lillen igång och studsar fram och skäller. Loppet går riktigt bra, och jag är återigen så imponerad över att han alltid sätter alla kontaktfält, trots att vi aldrig tränar på det. Vi gick återigen i mål med NOLL fel och det blev ånyo en 8:e plats och en PINNE till!

 

Hoppklass - Felfritt, 8:e plats av 65 starter, pinne (vår tredje)

Agilityklass - Felfritt, 8:e plats av 65 starter, pinne (vår femte)

Ioch med pinnen i hoppklass så är vi nu uppflyttade till klass 2, så himla coolt!!

Kamera eller leksak? - same shit, different name!

Att ta fel på leksaken som ligger i rutan, och istället ta kameran som ligger bakom rutan, det kan ju hända vem som helst ;)

Kombinationen stjärnan

Tyra har inte kört agility på länge nu, så man kan lugnt säga att hon var taggad på uppgiften. Vi kör fortfarande på bebishöjd - väntar tills vi fått resultat på höfterna att höja lite - och träningen utgick ifrån den nya agilityboken. Vi har inte ännu börjat fokusera så mycket på konstiga svängar, utan det är mest spring och ta hindret framför nosen. Hon får mer och mer sug på hinder för varje gång, vilket känns lovande.

Vi tränade idag efter stjärnan, där jag använde tre hinder. Började med att träna på att ta hinder trots att jag inte följer med fram till det. Något som varit väldigt svårt, men som nu fungerade klockrent. Varierade sedan vägen lite, och att jag gjorde lite olika handlingsövningar så att hon får känna på det. Är mycket nöjd med att hon faktiskt tog flera hinder trots att jag både visat med kroppen att vi ska åt andra hållet efter, samt hunnit börjat röra mig åt andra hållet. Även det är något som tidigare varit väldigt svårt, men iochmed att suget på hinder ökat så har hon börjat förstå vad jag menar.

 

Kul att variera träningen, och vi har ju som mål att kunna starta i klass 1 under året. Men vi har fortfarande inget slalom, och definitivt inga balanshinder. Men det ska vi nog hinna med innan året är slut :) 

AGILITY - Boken som styr upp träningen

Fick boken "Agility - Grunden är grunden" i julklapp, och herregud vilken bra bok! Den innehåller bara kombinationer, samt tips på vilka handlingsalternativ man ska träna på. Det är väldigt lätt att få idétorka, så den här boken är ett välkommet tillskott. De allra flesta kombinationer innehåller inte mer än 5 hinder och en tunnel, vilket är toppen för mig, eftersom det är det antal jag har hemma i trädgården.

I början av boken så visas hur man grundtränar med hjälp av bara två hinder. Hindren står på samma sätt hela tiden och sedan ska man testa olika svängar. Charlie och jag körde igenom en del av dom under vårt första pass idag - hundarna fick två pass var på förmiddagen - och sådan här grundträning är ju super att träna på.

 
 

Alla dessa svängar har vi gjort förut, men inte utplockade så här, så att man bara tränar på det. Skönt att få nöta lite hur jag ska göra, för man ser ju när det går fel, att jag varit otydlig med vart vi ska. Målet blir nog nu att vi ska ta oss igenom hela boken, då har vi alltid nya saker att träna på! 



SÖKTRÄNING - glöm inte halsbandet

Hundarna och jag har tagit en långpromenad i skogen ute vid stugan. Innan vi åkte hem stannade vi till så att Tyra fick lite sökträning. Gick ut i skogen och gömde en mini-dummie, tog Tyra ur bilen och sedan fick hon således testa ett dolt sök. Hon var såå duktig. Hon har förstått vad det handlar om, och hon sökte i området framför mig. Tyvärr glömde jag att ta av henne halsbandet, och idag fick jag se vad viktigt det är att faktiskt göra det. Tyra fastnade i en pinne som snurrade sig ett varv i halsbandet och hon blev rädd. Jag såg bara att hon fick nått sorts ryck och tänkte att "herregud, det kan inte vara möjligt, hon som sprungit så mkt redan", men såg rätt snabbt att hon försökte springa ifrån den enorma gren som satt fast i henne. Som tur var sprang hon till mig direkt så jag kunde hjälpa henne. Vi tog snabbt av halsbandet och jag skickade ut henne på "sök" på en gång, så att hon inte skulle börja tveka för att hon blev lite skraj där ute. Hon började söka direkt och hittade den lilla dummien på ungefär en minut.

Nästa grej vi gjorde var att jag satte henne och sedan gick jag ut i två hörn sett från hennes håll. Som en triangel, där Tyra satt i spetsen och jag kastade två dummies i hörnen på baslinjen. Dessa fick hon ju då se när jag la ut. Den första norpade hon på direkten, medan hon sökte lite längre efter den andra. Hon har ganska mycket spring i benen, men ser man vändningen när hon får vittring på dummie nr 2 så MÅSTE det betyda att trots lite fart i benen så använder hon näsan.



Tack vare bloggen kan jag se att det är 6 veckor sedan hon fick sån här träning. Så som jag skrivit tidigare, vi gör den här typen av träning alldeles för sällan. Men vi får glädjas åt gångerna det händer, istället för att se det negativa. Förhoppningsvis kommer vi iväg på ett jaktläger i vår, och med lite mer kunskap i ryggsäcken, så blir nog träningspassen fler.

Apportering - hitta svagaste punkten och belöna den

Om det är något Tyra tycker om här i livet så är det att bära något i munnen. Vi har ju tränat apportering till klass 1, där vi tränade på att plocka upp en apport från golvet och lämna i min hand och sedan att kunna sitta och hålla en apport ett par sekunder. Hon kan båda sakerna, men när hon suttit med en apport i munnen har hon TUGGAT - ja med stora bokstäver. Dock har jag ignorerat det och valt att låta henne göra det, med tanken att jag vill inte skapa någon konflikt till apportbocken och att vi löser det längre fram.

Vi har nu börjat titta på apporteringen där jag kastar en apportbock. Eftersom att själva gripandet och bärandet är något som Tyra älskar, är min tanke att främst belöna upp delen där hon springer in med apportbocken till mig. Vi har tränat med hennes favoritbelöning - kamp - där jag försökt lära henne att griper du snabbt och springer fort till mig, så får du kampa. Idag var pass fyra, och jag provade att stå helt still för att se vad hon gjorde. Hennes naturliga val var att studsa in i fotposition, och sitta med apportbocken i munnen helt STILLA - lycka!




Om hon inte griper bra ute vid apportbocken så får hon felkommando och jag möter henne och tar apporten och vi gör om. Hon får inte spotta apporten på eget bevåg, utan bara när jag säger "varsegod". Skulle hon spotta får hon samma felkommando och vi gör om.

Vi tränar även med metallen och där får hon gripa den och sedan stolt visa upp den. Hon har inte alls diggat metallen från början, så där har jag utnyttjat hennes stolthet när hon bär. Hon har fått svassa runt mig och jag har berömt henne rejält och klappat henne över ryggen som hon älskar. Än så länge har det fungerat bra och hon tar den fint just nu.

Fjärrskiften - fortsättning från igår

Är så förtjust i min rosa mobilhållare som gör att det är lätt att filma träningen. För mig passar det väldigt bra att bli filmad, då jag bara ser fördelar med det och inte har nått ont av att se mig själv - och inte av att visa er heller. Som ni vet så filmade vi fjärrskiften igår, där jag såg att jag måste även lära Tyra HUR jag vill att hon ska lägga sig från ställandet. Det har vi idag tränat på, och då la jag även till att hon får stå på matta för att undvika att hon halkar - tack Boel!

Började med att med hjälp av handen visa hur hon skulle lägga sig, och sedan varierade jag med att banta ner hjälpen och att fortsätta använda den, och hon klarade flera fina skiften utan nästan någon hjälp. Nu fäller hon sig istället helt bakåt, och lägger sig i betydligt lugnare tempo, så att hon hinner tänka på vad hon gör. Hon lyfter ena baktassen pyttelite uppåt ibland, men hon rör sig inte framåt - eller bakåt - och det tycker jag duger gott just nu. Nästa pass kommer vi jobba ännu mer med bara frysta tassar, men i början får hon belöning för rätt teknik med kroppen. Jag tror jag ska försöka dra ner tempot ännu mer, men det är inte lätt när man har en prinsessa som vill göra allt übersnabbt :)

Som med all hundträning får man anpassa sig hela tiden, och det är inte alltid hunden uppfattar det jag tänkt mig. Bara för att jag lägger ut filmer där vi inte lyckas till 100 % betyder det inte att jag är dum i huvudet. Har förstått att det är bäst att klargöra det!

Här kommer dagens pass från början till slut. Fortsätt komma med härliga tips alla goa hundvänner!