PRINSESSHOPP - markering över stenmur

Sista övningen vi fick göra på jaktinternatet var att skicka hunden på en markering över en stenmur. Här borde Tyra varit rätt trött. Det var det sista vi skulle göra, och vi var nästan sist ut att få gå fram. Jag var beredd på att hon inte skulle våga hoppa över muren, och tittar man på filmen så hör ni mig säga "åh jävlar" och det är för att sessan chockar mig lite.

Snacka om att springa allt man har, och den där stenmuren var ju nemas problemas. Hon är rätt mycket coolare än jag trott min prinsessa!

Gevär i näven på fågeljakt, kan du lita på hunden då?

Jag har aldrig varit med på en praktiskt jakt, och inte heller varit med på ett jaktprov. Så jag har alltså ingen aning alls om hur det går till. På jaktlägrets första dag så fick jag lära mig massor om vikten av god följsamhet hos hunden. Jag tyckte att Tyra gick hyffsat bra vid min sida, men det var inte tillräckligt.

En bra instruktör ser till att eleven verkligen förstår VARFÖR man ska göra vissa saker. Här visade Birgitta att hon är något av en expert på det området. I slutet på dagen så hämtade hon sitt gevär - naturligtvis oladdat - och vi skulle få testa att bära vapnet, låtsas skjuta en fågel och sedan skicka våran hund. Jag tog geväret - det var tungt som fan - och fick naturligtvis ägna all min uppmärksamhet framåt för att se när dummien - fågeln - kom farande som jag skulle skjuta. Under tiden som jag gick framåt skulle Tyra gå fint vid min vänstra sida och invänta order från mig.

Jag började gå och hade fullt fokus på uppgiften. Efter 10 meter stannar jag och säger "jag ser ju inte hunden alls ju". Tyra stod 10 meter BAKOM mig. Vi fick göra om och nu följde hon med mig, men jag hade ingen aning om vart hon befann sig eller vad hon gjorde, förrän jag skickade henne på dummien och hon sprang iväg framför mig.  En riktig aha-upplevelse av vad följsamhet är. Hunden ska följa mig oavsett vad som händer, och går jag med ett vapen i handen och letar fågel, så kan jag inte ägna en millisekund åt att gå och peta på min hund för att hon ska uppföra sig.

Vi klarade uppgiften på andra försöket - även om det var långt ifrån så som det ska vara - men det var liksom inte det viktiga! Det viktiga var att få förståelse vad följsamhet är, och att vi måste ta det en högre nivå än vi tidigare ens kunnat tänka på. En tanke jag hade med mig när vi kröp till kojs på kvällen, och som gjorde stor skillnad dagen därpå.

FÖLJSAMHET - jaktinternat för Birgitta Staflund-Wiberg

Under helgen som gick var vi på läger tillsammans med sex av Tyras syskon i Moheda. Jag kan inte med ord beskriva hela lägret, men jag kan sammanfatta det med att jag fått med mig enormt bra tankar och känslor hem. I tron om att vi "bara" skulle lära oss om hur man tränar jaktapportering så hade jag laddat fickorna fulla med godis, och hade även flera av Tyras kampleksaker med. Allt för att kunna belöna henne för att komma in till mig med det hon hittat ute i skogen.

Det visade sig ganska snabbt att alla mutor kunde jag lämna kvar i bilen, för nu skulle vi istället arbeta med relationen. Utan en bra grundrelation, så kan man inte gå vidare med träningen. Det är ju något som inte bara gäller jaktträning, utan all typ av hundträning. Jag fick lära mig att våga ställa högre krav på min hund och att inse att jag har ett högre värde än jag tidigare trott. Hunden ska komma in med det den hittat i skogen till mig för att den VILL det, inte för att hela jag luktar köttbulle.

Första dagen hade jag lite svårt att hitta känslan, vilket gjorde att jag höll mig rätt passiv. Vi gjorde alla övningar, men jag observerade mest och tog in allt som Birgitta sa och visade. Efter att dagens övningar var klara, så var vi några som tog en promenad i skogen. Tyra SLÄPADE runt på mig i typ en timme. Jag fick till och med låna ett tjockare koppel för jag fick så ont i händerna... Jag hade fortfarande inte rätt känsla i kroppen, så jag ignorerade helt enkelt problemet. Men om det var en trevlig promenad? Inte det minsta.

Morgonen därpå, så hade något ändrats. Jag hittade den enkla, raka och tydliga känslan i kroppen. Den där känslan som jag inte hittat till 100 % i träning och umgänge med Tyra. På morgonen skulle vi gå ut till skogen, och då fick vi gå på led. Order från Birgitta var att alla hundar skulle uppföra sig. Vi kom TRE meter innan Birgitta hade fått nog! Här hände något med min känsla och nu satt den där. Efter det så drog inte Tyra i kopplet en enda gång. Hon gick lugnt vid min sida oavsett vad jag gjorde. VILKEN KÄNSLA. Inte bara för att jag hade en hund som inte drog i kopplet, utan för att jag hade en hund som följde mig. Hur jag än gick så höll hon sig vid min vänstra sida. Jag gick och tittade på utsikten, och tror aldrig jag njutit så mycket av att promenera med en hund förut.

Birgitta instruerade oss hela helgen med en blandning av allvar, brutal ärlighet och massor med glimten i ögat. Jag insåg att jag skrivit alldeles för mycket i the-book-of-excuses med min prinsessa, och att det nu är dags att bara släppa alla ursäkter.

Det viktigaste vi fick lära oss från helgen var definitivt hur vi ska hantera våra hundar, och vad vi ska göra för att de ska må så bra som möjligt. Att utgå från hundens bästa, och inte blanda in mina mänskliga känslor i hundarna. Grunden i all hundträning är följsamhet, och när hunden VÄLJER att följa mig så kan vi börja träna på allt annat.

Redan efter tre dagar hemma så har jag märkt stor skillnad på båda hundarna. Idag gick de lösa på fälten här hemma, och då brukar det vara full fart under tassarna. Men inte idag. Idag tävlade båda hundarna med varandra om att få gå närmast mig istället. MAGISKT!

Fler uppdateringar om lägret kommer längre fram!

Apportering - kom in till mig

I helgen tog vi med oss hundarna ut i skogen för lite träning med prinsessdummies! Tyra fick börja med markeringar. Sist vi tränade så vände hon på en femöring när hon hittat apporten för att springa in till mig, men den här gången var det ju husse som stod där ute, och då vart det lite svårare. Perfekt träning! Så jag fick vara på henne lite, och efter några skick så tvekade hon inte längre. Jag fokuserade inte alls på avlämningar, utan prio ett är att det ska vara superkul att springa in till mig. Hon fick till och med tillbaka dummien några gånger efter att jag tagit den, bara för att förstärka känslan av att det finns bara fördelar med att komma in till matte :)

Pass nummer två tränade vi på linjetag, där hon först fick följa med ut och se vart jag la dummien, sedan fick hon sitta kvar när jag la ut den och sist fick hon testa en gång där hon inte sett någonting. Hon fixade det super, och jag la även på inkallningssignal på pipan när hon sprang in till mig.

Hon fick även träning emellan sina pass, då hon fick ligga lös medan Charlie gjorde exakt samma övningar som hon gjort. Hon kom springandes en gång, men låg annars fint. Sista passet fick hon testa lite minnesmarkeringar, och där jag blev jag överraskad över hur bra hon sprang till rätt ställe direkt.

Charlie gjorde som sagt samma övningar som Tyra, och han var faktiskt jätte duktig. Han är ju grym med att slå på näsan den lille welshen, så han jobbar väldigt fint. Sedan tycker han att allt är klart så fort han hittat apporten, men husse jobbade på bra och det slutade med fin fart in för att leverera den rosa apporten :)

Uppstyrd apporteringsträning

I söndags var vi ju iväg på vår första uppstyrda apporteringsträning tillsammans med Eva-britt och hennes två goldenflickor. Eftersom min kunskap inom det här området är lika med noll, så är jag så tacksam för all kunskap som Eva-Britt delade med sig av under våra två timmar i skogen.

Tyra fick börja med enkla markeringar, där vi liksom ville se vad hon gjorde. Hon sitter fint kvar, springer ut i ett rasande tempo, griper och tvärvänder och springer allt vad hon kan tillbaka till mig. Avlämningarna ska vi börja träna på hemma, då min prinsessa är så fruktansvärt stolt när hon kommer in till mig så hon bara svassar runt och blir då lite slarvig med apporten.

Vi fick även påbörja träningen inför linjetag och det sista skicket utmanade vi henne rejält då vi ökade upp avståndet till det dubbla. Prinsessan tvekade en millisekund, men kom sedan på vad hon skulle göra och sprang rätt ut till apporten.

Tyra, Elsa och Svea!

 

Träningen var riktigt rolig, och på nått sätt är ju all träning med sessan rolig. Hon ger 110 % i allt, och det är så himla kul att träna med en hund som ger så mycket av sig själv hela tiden.

Ser man på appoteringsträningen så har hon väldigt bra fart och hon jobbar fint. Det bästa är lätt hennes spontana vändning så fort hon hittat en dummie, då hon direkt vill springa allt hon kan in till mig. Hon har även väldigt bra stadga! Det vi ska träna på är avlämningar, samt att successivt öka avståndet ut i från mig. Sedan är det ju massvis att träna på vad gäller signaler och grundträning. Men förhoppningsvis får vi till fler såna här träningspass, då framför allt jag har mängder av nya saker att lära mig :)

Inte glömma att öka svårigheten - sökträning

Igår - på självaste julafton - åkte jag och mamma ut till skogen vid stugan.  Tro det eller ej, men det blev träning med dummies IGEN! Tyra fick vara först ut, och vi började med markeringar. Mamma agerade kastare och vi såg snabbt att första markeringen va lite svår. Jag blev varse att jag tränat Tyra på samma avstånd varje gång tidigare, vilket var en bra lärdom. Nu hamnade dummien 15 meter längre ut än vi tidigare tränat på, och Tyra letade överallt, utom att gå längre ut. Gick med henne ut en bit och tillslut fick hon in den. Vi körde två lättare markeringar, där vi ökade avståndet lite varje gång, vilket gick bra. Hon fick sedan ett sök med två dummies och sedan ytterligare några markeringar som hon tog jätte fint.

Vi kör fortfarande bara med mini-dummies. Hon kan omöjligt hitta dom med ögonen, och det är det jag vill åt. Om det är en tanke som är rätt i jaktsammanhang har jag ingen koll på, men i mitt huvud känns det helt rätt. Sätter hon alltid på näsan så hon kan hitta nått så litet, så kommer större dummies bli enklare! 

Våra mini-prinsess-dummies

När det var Charlies tur så vallade jag och mamma av en uppletanderuta på ca 25x35 meter, där vi sedan gömde fyra mini-dummies. Vi tog ut Charlie och åh vad glad han va. Skickade ut honom i rutan och tre stycken kom in snabbt som blixten. Den fjärde letade han lite längre efter, och det var tur, för vi ville ju han skulle få jobba lite. Han fullkomligt älskar att få jobba med nosen, och han gör det bra. Han fick ju inte se när vi förberedde något, utan jag satte honom bara mitt i skogen och sa "sök", men han hade stenkoll på läget. Målet är att Tyra ska bli lika säker på sök-kommandot som Charlie är, för då har vi en rejäl grund att stå på. 

SÖKTRÄNING - glöm inte halsbandet

Hundarna och jag har tagit en långpromenad i skogen ute vid stugan. Innan vi åkte hem stannade vi till så att Tyra fick lite sökträning. Gick ut i skogen och gömde en mini-dummie, tog Tyra ur bilen och sedan fick hon således testa ett dolt sök. Hon var såå duktig. Hon har förstått vad det handlar om, och hon sökte i området framför mig. Tyvärr glömde jag att ta av henne halsbandet, och idag fick jag se vad viktigt det är att faktiskt göra det. Tyra fastnade i en pinne som snurrade sig ett varv i halsbandet och hon blev rädd. Jag såg bara att hon fick nått sorts ryck och tänkte att "herregud, det kan inte vara möjligt, hon som sprungit så mkt redan", men såg rätt snabbt att hon försökte springa ifrån den enorma gren som satt fast i henne. Som tur var sprang hon till mig direkt så jag kunde hjälpa henne. Vi tog snabbt av halsbandet och jag skickade ut henne på "sök" på en gång, så att hon inte skulle börja tveka för att hon blev lite skraj där ute. Hon började söka direkt och hittade den lilla dummien på ungefär en minut.

Nästa grej vi gjorde var att jag satte henne och sedan gick jag ut i två hörn sett från hennes håll. Som en triangel, där Tyra satt i spetsen och jag kastade två dummies i hörnen på baslinjen. Dessa fick hon ju då se när jag la ut. Den första norpade hon på direkten, medan hon sökte lite längre efter den andra. Hon har ganska mycket spring i benen, men ser man vändningen när hon får vittring på dummie nr 2 så MÅSTE det betyda att trots lite fart i benen så använder hon näsan.



Tack vare bloggen kan jag se att det är 6 veckor sedan hon fick sån här träning. Så som jag skrivit tidigare, vi gör den här typen av träning alldeles för sällan. Men vi får glädjas åt gångerna det händer, istället för att se det negativa. Förhoppningsvis kommer vi iväg på ett jaktläger i vår, och med lite mer kunskap i ryggsäcken, så blir nog träningspassen fler.

4 veckor mellan träningspassen - ändå framsteg!

Idag gick jag och Tyra ut i skogen precis innan solen helt hann gå ned. Det var åter dags för lite sökträning. Kan inte säga att vi är värst flitiga med typen av träning, tittade i bloggen och såg att det var exakt fyra veckor sedan. Vi tränar inte ofta, men då vi just nu lägger fokus på främst lydnaden och även agilityn, så är min tanke bara att försöka jobba med lite grunder inom jakten. Vi tränar inte varje dag, så tiden räcker inte riktigt till för alla tre grenar. Den dagen vi bestämmer oss för att öka upp jaktträningen mer så börjar vi inte på noll, utan vi har byggt upp en liten grund med våra få pass. Dock hoppas jag absolut att vi ska få till ett pass mer än var fjärde vecka, men vi får se hur det går med det.

Vi tränade idag sök efter ett upplägg jag fått av Tyras uppfödare. Det innebar att jag vittrade av ett område genom att gå som i slalombågar utifrån och in. Sedan gick jag ut med en minidummie - kör bara med det än - och kastade upp den i luften och lät den falla till marken, men plockade upp den och gjorde detta upprepade gånger. En gång lät jag den ligga kvar, men tog då en annan dummie och gjorde samma sak. Tyra trodde alltså att det låg flertalet dummies ute i söket, fast det låg bara en och den var såklart rejält undangömd. Hon sökte rätt bra tycker jag, lite mycket spring i benen, men hon måste ändå ha på näsan hyffsat för hon hittar den lilla dummien rätt fort. Tyckte ändå hon hade ett något lägre tempo än sist. Hon tycker iallafall att det är SUPER kul och vill definitivt inte gå hem när jag tycker att träningen är över!

Det enda negativa jag kan hitta i vårt pass är att hon springer lite för mycket, medan de positiva punkterna är betydligt fler.

* Hon sitter kvar där jag satt henne, trots att jag traskar rätt ut i skogen och hon stundtals inte ser mig.
* När jag sätter handen framför hennes ansikte och skickar ut på "sök" så har hon en förståelse för vad hon ska göra.
* När hon hittar en dummie så tvärvänder hon och springer allt hon har in till mig.
* Hon ger aldrig upp och kommer in till mig om hon inte hittar, utan hon fortsätter tills hon lyckas.

Nu får vi hoppas det inte dröjer fyra veckor tills nästa pass! 

Dolt sök

Helg betyder att man kan få lite hjälp av husse till Tyras jaktträning. Idag började vi med två enkla markeringar för att hon skulle få ladda ur lite. Hon vibrerade från det att vi lämnade huset och att i det läget kunna stänga av benen och koppla på hjärnan, det är för mycket begärt av min unga hund.

Efter de två markeringarna, som var korta och enkla, så la Daniel ut ett sök med fyra mini-dummies, som Tyra fick se när han la ut. Hon hade lite mycket spring i benen, men hon använde ändå näsan. Eftersom vi lägger ut mini-dummies och gömmer dom rätt bra, så kan hon inte hitta dom med ögonen. Alla fyra kom in och vad jag gillar mest med henne är att hon inte ger upp. Hon har inte en enda gång kommit in och frågat mig eller stannat där ute och tittat upp, utan hon fortsätter jobba tills hon hittar.

Sedan var det dags för dagens STORA utmaning för lillsessan. Hon fick sitt första dolda sök! Jag och Tyra gick en bit bort och Daniel la ut två mini-dummies. Tyra fick sedan en transport ca 150 meter fram, och trots att hon var laddad så gick hon fint vid min sida utan att jag behövde säga något. Satte henne och när hon hade blicken mot området hon skulle söka så fick hon sök-signal. Båda skicken sprang hon ut, satte på näsan och kom snabbt in med båda dummiesarna. Vilken lycka! 

Vi avslutade med två enkla markeringar, vilket gick jätte bra, och där är min tanke att hon ska lära sig att hålla koll på nedslaget, vilket jag hoppas är rätt tanke. Hon följer iallafall den kastade apporten med blicken och håller kvar blicken när den landat, samtidigt som hon väntar på min signal att få sticka.

Sökträning med framsteg

Det finns så mycket roliga saker jag och Tyra vill ägna oss åt, så det blir svårt att få tiden att räcka till. Under några veckor låg fokus på lydnaden, men nu har vi pausat den lite. Jag vill inte att hon ska tröttna, och sedan vill vi lägga tid på både agility och jaktträningen.

Idag gick vi ut i skogen för lite sökträning. Detta var tredje gången vi tränade på SÖK, och idag trillade en stor pollett ner!! Att träna apportering/jakt tycker jag är svårt, eftersom att mina kunskaper nästan är lika med noll. Men jag har förstått att man vinner mycket på att ha en hund som använder näsan, så det tänkte jag att vi skulle träna lite på.

Jag gömde fyra mini-dummies - med prinsesskrona på såklart! -, och såg till att hon inte kunde hitta dom med ögonen utan var tvungen att använda näsan. När jag skickade henne på första skicket så brakade det till framför oss och några rådjur sprang iväg. Tyra är fantastisk och skiter i dom och jobbar vidare efter sina dummies. Hon hittar alla och det var bara på något skick som hon sprang och glömde näsan.

Vi gick lite längre bort och jag gömde fyra dummies i ett nytt - lite större - område. La dom igen så att de låg helt dolda. Nu är jag ingen expert på detta alls, men jag är så NÖJD med hennes jobb. Hennes aktivitetsnivå var fantastisk och man riktigt hör hur näsan är på
 hela tiden. Det syntes tydligt att polletten trillat ner och att hon förstod vad "sök" faktiskt betyder. Jag filmade det hela, men ni får ha överseende med filmandet eftersom jag hade fokus på Tyra.

Vi avslutade med en markering, där det blev betydligt svårare än jag tänkt. Jag gick upp på en kulle och kastade en dummie rätt upp. När jag kommer till Tyra igen så ser jag att hon har ju bara sett dummien i luften och inte alls sett vart den landar. Men hon sprang i full fart ut och jag som trodde hon skulle gå lite kort fick på näsan, för hon sprang rakt fram och tog dummien i farten.

En kväll i skogen

Idag fick båda hundarna aktivering i skogen, vilket var alldeles för längesedan. Daniel började med att lägga ett spår till Charlie, och medan det gottade till sig så körde vi apportering med Tyra.

Hon fick börja med att söka efter två mini-dummies, sedan fick hon ett sök med 4 dummies, efter det en markering och sedan ett sök med en mini-dummie igen. Vi tyckte att hon använde näsan hyffsat, fast att benen gick alldeles för fort, men vi upptäckte ganska snabbt att det var nog mest ben och ingen hjärna alls! Eftersom vi inte tränat nått sånt här, så kan man ju inte heller begära att hon ska kunna nått, och idag insåg jag att jag måste lägga mycket krut på att få henne att förstå vad det är jag vill att hon ska göra, dvs slå på näsan! Under söket med 4 dummies tog hon dock in den sista rätt snyggt tycker jag, och den lyckades vi få på film.

Charlie fick sedan ta in sitt spår med husse i andra änden av linan, och herregud vilken lycklig hund. När han fick på sig spårselen och linan kom fram så började hela hunden att skaka. Han var så laddad! Det var ett rätt kort spår - typ 400 meter - men i fördjävlig terräng och med 6 apporter. Han spårade som han alltid gör - lite för snabbt och lite yvigt - men han fick som vanligt med sig alla apporter in. Han är cool Charlie. Han gör aldrig nått för belöning, han gör det bara för han tycker det är kul. Han skiter fullständigt i om man håller på att lägga godis i spåret, det stör han bara, och han vill inte ha nått under tiden. Belöningen är att få spåra vidare! Husse sa att han borde få ett spår en gång i veckan framöver, så vi kan väl hoppas att husse styr upp det :)

Som avslutning på vår skogskväll fick Tyra gå sitt första spår. Jag hade lagt ett på typ 40 meter med godisar ca var 6 meter och en leksak som avslut. Visade henne starten och hunden fattade ingenting! Jag var nog lite dum där, för när vi visade Charlie ett spår första gången när han var liten så spårade han bara. Han fattade på en millisekund, och jag antar att han bara har det i kroppen. Det hade inte Tyra :) Hon förstod verkligen nada! Men jag fick henne att börja använda näsan i närheten av godisarna, och med ca 6 meter kvar till leksaken så hade hon nosen i spåret. Här får jag naturligtvis göra det lättare och lägga godis i typ vartannat steg nästa gång :)

Härligt med lite skogsaktiviteter! 

Helvändning när vittringen fastnar i näsan

Tidigare i veckan var Charlie tillbaka hos Susanne på ProBonoK9 för ytterligare behandling. Det släppte riktigt bra denna gång och nu har vi en månad innan vi ska tillbaka. Fram tills dess ska vi utföra olika övningar med Charlie för hjälpa hans kropp.

Direkt därifrån åkte vi till Kungsbacka för att vara med på valpagility för Elin Fahlgren med Tyra. Där fick hon prova på sitt första framförbyte och även ett blindbyte. Hon blir så sjukt taggad när vi kör agility så hon vill bara göra ALLT på samma gång :) Men hon är jätte duktig och börjar få ett bra sug framåt och letar hinder själv.

                            

På valpagility kör man med hinder utan bommar. 

Tyra har även hunnit med ett pass med sina fina dummies ute på fältet.  Hon fick söka efter fyra minidummies och sedan två mellanstora. Hon använde näsan jätte fint, speciellt när hon fick leta efter de små dummiesarna. Det är lika coolt varje gång hon gör en vändning i luften när hon får vittringen i näsan. Nästa gång ska vi testa att vara i skogen istället! 

                            

Lära sig något nytt - Jaktträning

Vi har inte tränat någon jakt (läs: ett pass tidigare) och det beror endast på att jag inte vet VAD och HUR jag ska göra, man kan säga att det är en helt ny värld. Men samtidigt är det ju det där nya som gör det så roligt. Nu får jag fråga uppfödare Hanna innan jag tränar om vad vi ska göra, och sedan går vi ut och gör som hon säger!

Vi tog med oss våra prinsessdummies ut till fältet (såg bonden plocka in sitt hö igår kväll) och Tyra fick börja med att hämta in två dummies, vilket hon klarade med bravur. Inte en tanke på att spotta och hämta den andra, utan full fart in till mig. Efter det fick hon söka efter en mini-dummie jag gömde i kanten av det höga gräset, så att hon verkligen var tvungen att slå på näsan. Sedan avslutade vi med att jag la ut 4 dummies på fältet. De första tre hämtade hon in plättlätt, sedan blev hon lite trött. Jag såg innan sista skicket att hon var trött, men ville ändå att hon skulle få hämta in den. Men då följde jag med henne ut en bra bit och skickade så att hon fick en lätt avslutning. 

Nu ska jag ordna en frys att ha i garaget, så vi kan träna med fåglar också!