Svårt att belöna med bara kärlek och glädje

Eftersom alla kommande träningspass ska inledas med ett långt fotgående, så var det naturligtvis så vi startade idag ute på gräsplanen. Efter 9 min och 54 sekunder fixade inte JAG det längre. När han har gått så länge, och gått nåt så fruktansvärt bra - bästa positionen ever - så orkade jag inte hålla ihop längre. Istället för att skrika ut min glädje så la jag mig på marken, och Charlie fick som belöning att pussa mig i ansiktet.

Jag nynnade på låtar av Sven-Ingvars hela tiden - det ger mig rätt känsla - och JAG tappade fokus en gång. Då började jag fundera på hur längre jag skulle gå och vad vi skulle göra näst. Vet ni vad hunden gjorde då? Han stannade. Så sjukt häftigt! Jag skärpte till mig, fokuserade och fi fan vad bra han gick. Att HAN orkar hålla ihop så länge, och så långa sträckor - gick lätt raksträckor på runt 200 meter - utan blicksläpp, gör mig så glad. Får vi bara ordning på mig, så har vi inga problem överhuvudtaget! Ska bli spännande att se hur länge han orkar gå, den dagen jag orkar hålla ihop längre.

Näst påtur stod apporteringen, som har varit ett ständigt gnissel för oss. Eller oss och oss, mer för mig. Charlie älskar den, och han genomför den på sitt eget lilla vis. För honom är det ett rent jaktmoment - jaga och döda -, men för att det ska bli godkänt måste det in lite lydnad också.

När Charlie själv får välja! 

Med mig från helgens läger har jag ett par övningar som jag kommer använda mig av. De består av taktil beröring, rätt känsla i bröstet, andasövning och mena-vad-du-säger attityd från min sida, för då börjar Charlie använda huvudet. Tanken med den nuvarande träningen är inte ett färdigt moment. Jag skiter alltså fullständigt i tempo. Vi tränar gripande och växlingen att gå från jakt till lydnad ute vid apporten. Tempot kommer utan problem att komma när vi arbetat med vår svåraste del, gripandet.

It´s all because of you! 

Dagens träning gick väldigt bra, tills jag klantade mig och sträckte armarna i vädret och ropade BBRRRAAA när han gjorde ett skit snyggt gripande. Ni kan ju bara gissa hur mycket han gick igång på det?! Det var det här med att matte ska orka hålla ihop ja :)

Vi tränade ca 45 minuter och han fick inte en godisbit eller se skymten av en leksak. Eller jo, han fick en godisbit på det sista vi gjorde, ett skifte i fjärren. Men den godisbiten var BARA för min skull. Det är sjukt svårt att acceptera att hunden bara behöver glädje och kärlek som belöning.

Träningsläger för hundnördar - att inte kunna belöna

Jag och Charlie var först ut i denna omgång av Träningsläger för hundnördar. Vi fick gå ett annorlunda fritt följ i nästan 14 minuter, utan belöning. Vi fick prova på både skenmarsch, läggande under språngmarsch, inkallning upp på läktaren, fotgående ner för läktaren. Jag fick bevisat för mig att min hund har en sida jag inte sett. Han är en arbetsmaskin som tycker att den bästa belöningen är arbetet i sig.

Vid pass nr 2 - som var allra sist på kvällen, vilket innebär att Charlie borde varit trött - fick jag hjälp med apporteringen. Då RÅKADE jag säga "braaa" med lite ljus röst, vilket Charlie gick igång på så mycket att han fick gå ett fritt följ i 9 minuter innan den nästan obefintliga belöningen gick ur kroppen på honom. 

Han tycker alltså träningen är så rolig, att belöningen är att få arbeta. Jag kan inte ens börja le under träningen, för han drar igång på en gång. Ett lyxproblem egentligen, men faktiskt riktigt svårtränat. Främst då det sitter så djupt i en att belöna med leksak eller godis, och nu ska jag bara belöna med mer arbete eller med ett leende. Charlie har under hela helgen inte fått en godisbit eller en lekstund med en leksak, och han har inte önskat det heller. Det är så häftigt att det är lite svårt att greppa. 

Här kommer en liten snutt på slutet på fotgåendet inför dagens apporteringspass på söndagen. Framöver kommer all träning att starta med LÅNGA fria följ för att ladda ur den lille welshkroppen. 

Kan rekommendera er att hålla koll ute i kanten på bloggen, och läsa om mina lägerkompisar när de skriver i sina bloggar. Ebba var med för första gången och som jag sa till henne på lördagsmorgonen "idag är starten på ditt och Pelles nya liv". De klarade av helt extrema störningar, och Ebba fick en hund som ser upp till sin matte. Matilda som visade upp ett fotgående som gav mig gåshud, och som fick till grymma lägganden när hon litade på sin magkänsla. Hanna hittade känslan genom "sträck och andasövning" och levererade ett zäta utan dess like. Cecilia som arbetade med känslan, och fick se vad mycket hennes hundar kan, och det är inte lite kan jag lova. Jeanette som körde fjärren bakom ett skynke - så coolt - och klarade sig med bravur genom elitprogrammet och jävliga träningskompisar som försvårade programmet avsevärt, och detta utan träning. Caroline som var ny i gänget och visade upp ett lugn som jag är så imponerad av. Strong tjej som nådde nya höjder med sin hund! 

Det kommer mer från lägret i veckan! 

Träningsläger för hundnördar - det blir inte bättre än så här

En helt fantastisk helg är till ända, och jag kan lätt konstatera att det inte kan bli bättre än så här. Jag har fått med mig så mycket att det kommer ta några dagar att sortera allt. Jag har än en gång fått se en ny sida av min hund, och att han skulle vara en sån sjujäkla arbetsnarkoman hade jag inte kunnat föreställa mig. Men det får jag skriva om längre fram.

Ett underbart gäng med tjejer och hundar, som jag är så glad att få vara en del av. Allvar, glädje, tårar, skratt, dans, koncentration och lycka i en salig blandning. En variant av träning kan exempelvis se hur så här - den får du bjuda på Hanna! 



Jag har lärt mig så OTROLIGT mycket av de här tjejerna, och inspirationen är på topp. Charlie har varit hur duktig som helst, och det har även jag. Nu ska vi dela lite kunskap med husse, och mer om lägret kommer i veckan!