Tyras BPH

Igår fick Tyra genomföra BPH. Jag är såå nöjd med henne! Hon är precis så som jag vill ha henne. Inte för tuff, men inte för skrajj heller. Hon reagerar, men släpper det ganska snabbt och hon söker mycket trygghet hos mig. Det var två moment där hon inte reagerade alls, vilket var underlag och skott.

För den som är intresserad kommer film på alla momenten här.

 

ÄNTLIGEN AGILITY - med försök till intervju

Charlie och jag är anmäld till några klass 2 tävlingar framöver och därför är det högtid att ta tag i agilityträningen igen. Igår byggde jag en liten bana där vi tränade på det som är rätt svårt, dvs att svänga. Det har absolut gått framåt på den fronten och det var väl främst bara en sväng som vi aldrig riktigt fick till. Men samtidigt så har jag inte som mål att vi ska sätta alla svängar, utan målet är att ta rätt hinder. Om vägen dit ibland är lite krokig, så är det helt skit samma :)

Fick filmat träningen igår och sista rundan var det en flåsande matte när det hela var klart, och då skulle Daniel självklart försöka få ur mig nån sorts intervju. Ni får se själva hur det gick!

 

Känns bra att vi är anmälda till lite tävlingar, för då kommer träningsmotivationen automatiskt. Målet med tävlingarna är att få se vad vi måste träna på, precis som vi fick göra i början när vi tävlade klass 1. Att träna och tävla agility med Charlie är bland det bästa jag vet, för det är totalt kravlöst och jag bara njuter av det. 

Har du ett fodertips?

Att välja foder till sin hund är inte det lättaste idag, eftersom det finns en hel djungel av olika märken och olika fodersorter. Till Charlie är valet inte så svårt. Vi provade ett extremt specialfoder från Royal Canin under hans allergiutredning och eftersom att det är första fodret som gör att hans allergi inte finns hela tiden, så är det liksom inget annat att göra - trots att det är ofantligt dyrt.  Har två gånger provat att ge Tyras foder för att se, och han har fått klåda direkt. Eftersom att det fodret har fungerat på Charlie, så har jag kört Royal Canin även på Tyra. Hon har inga problem alls av fodret. Perfekt i hull, hon tycker det är gott och hon har ju en superfin päls.

Dock har jag börjat läsa lite innehållsförteckning och jag gör inte vågen när jag läser den på sessans foder. Så jag har börjat titta runt på mer naturliga foder och det känns som att det är den vägen vi ska gå - dock inte färskfoder. Kanske egentligen dumt när hon fungerar bra på det hon äter idag, men min tanke är att någon kanske har ett tips på foder som jag bör kolla in? Vad äter era hundar?

En skitig golden, är en lycklig golden?

Det har regnat en del de senaste dagarna, vilket gjort att åkrarna i vår närheten är geggiga. Tyra blev överlycklig idag när hon fick chansen att röja runt ordentligt i skiten. När det finns vattenpölar så blir hon så glad, så hon vet inte vart hon ska ta vägen. En snutt kom med på film!

 

Efter att jag filmat sprang hon fram till diket längre fram och simmade. Jag missade att hon slank ner där då jag la ner telefonen. Kan ju säga som så att det är inget dike hon brukar få gå i, då det luktar pyton. Prinsessan av smuts var ju dock ganska nöjd med det. Man säger väl att en skitig hund, är en lycklig hund och i sessans fall så tror jag det stämmer rätt bra :)

TIPS - hundförarjacka

I förra veckan inhandlades en ny jacka att träna hund i. Ja, jag vet att jag har många prylar till hundträningen, men det är så jäkla roligt. Den här jackan är en perfekt vårjacka. Den är tunn och nästan vattentät. Den har grymma fickor fram och en stor ficka bak. Färgen är svart med turkosa detaljer! Den är köpt på Hööks, och när jag var där var det 15 % rabatt, så den var inte värst dyr heller.

Ett bra tips till dig som är lika nördig som jag och som tycker det är viktigt att ha bra och funktionella kläder när man tränar hund :)

Kommendera - fokusera

Träningen på ökat fokus, trots att det händer lite saker runt om, har fortsatt. Igår kväll - innan det blev för mörkt - följde pappa med mig ut för att hjälpa till lite - mamma höll Charlie sällskap inne. Vi började med att stå stilla i fotposition medan pappa sa "kommendera" och andra fraser som förekommer under fotgåendet. Det har gått stort framåt och det var inte många gånger Tyra tappade fokus. Vi körde även samma koncept medan jag gick, då lyssnade jag dock inte på vad pappa sa, utan körde eget race, men det vet ju inte prinsessan :)

Näst på tur var inkallningen och det var den som var svårast. Så fort pappa sa nått så kollade Tyra dit - inte så farligt egentligen - men grejjen är att hon är för seg på att återfå fokus på mig. Så där jobbade jag ett tag med att ge henne felkommando så fort hon kollade bort, pappa sa på nytt, jag gav felkommando och så fick vi hålla på ett tag. Tyra förstod inte och reste sig, men jag gick bara lugnt tillbaka och satte henne och vi fortsatte. Tillslut trillade polletten ner och hon förstod VAD det var jag var ute efter. Jackpottbelöning iform av kamp - som är favoriten - och tema fokus får fortsätta nästa pass.

Vikten av att ha en plan

Igår blev det ett litet lydnadspass med Tyra. För att spara på gräsmattan, så håller vi numera till på vår uppfart. Den är inte superstor, men den räcker gott. Och eftersom att det är störning vi vill ha så tränar vi mycket ute på gatan, för där kommer det ibland nån och går och ibland en bil.

Fokus låg igår på apporteringen, där jag hade en bra plan för hur jag skulle få henne att förstå vikten av att gripa apportbocken på rätt sätt. Tyra brukar slarva på första skicket och sedan göra resten klockrena. Men det hjälper ju inte på tävling, för då har man bara ett försök på sig. Vad tror ni hon gjorde på första försöket igår? En tio-poängarna såklart! Och de resterande 6 kasten? Samma sak.

In your face matte att jag gör fel.

Vi körde lite fotgående där vi gick mot konstiga saker, som nästan rakt in i postlådor, grannars bilar och soptunnor. Hon släppte inte fokus en enda gång. Mattes lilla skithund :) För att försöka få fram nått med apporteringen så tog jag fram metallen. Äntligen! Slarviga gripanden där tassarna hamnade lite på apporten först. Kunde säga till henne att så gör vi inte, och när hon gjorde rätt blev det favoritbelöningen, som är kamp. Det räckte med två gånger, så förstod hon vad som gav utdelning.

Finaste prinsessan!

Det viktigaste jag tar med mig är att jag måste ha en plan hur jag ska göra när det blir fel respektive rätt, på ALLT vi gör. För har jag en sådan plan, så kommer självsäkerheten, och det gör en enorm skillnad på träningen. Passet vi körde igår vet ett riktigt lyckopiller! Tyra bara vill, vill, och vill och det är en så häftig känsla.

Idag kommer mina föräldrar hit från Karlstad och jag ska försöka utnyttja dom till lite kommendering och låtsastävlingsträning.

Träna med tanke på tävling

Idag fick vi äntligen till ett träningspass med min kompis Elin på GMBK. Efter tävlingen i lördags var planen att försöka få fram samma "problematik" på träning, för att helt enkelt kunna göra något åt det. Ca 10 sekunders uppvärmning och sedan blev vi inkallade på planen. Fick börja med en inkallning och här hände det grejjer på en gång! Tyra startade med att springa rakt mot mig, men tog sedan ett pit stop vid en träningsväska. PERFEKT! Kunde bryta henne och visa att hon måste springa hela vägen. Ny miljö stör ut min lilla sessa som annars har ett sådant underbart fokus.

Vi körde igenom flera moment i tvåan tävlingsmässigt och alla saker fungerade, men det som syntes tydligt var att Tyra reagerar på tävlingsledarens "kommendera". Inte att hon chansar och gör något, utan att hon tittar dit. Hon klarar inte av att tappa fokus så, för det tar en liten stund innan hon är med på banan igen, och då är det redan försent. På tävling har man ju bara FÖRSTA försöket på sig, något jag ska ta med mig tydligare i träningen framöver.

Inget toppen väder idag, så två blöta vovvs!

 

Fokus under passet blev således att träna på att behålla fokus i fotposition trots att tävlingsledaren säger något eller rör sig. Tyra är ganska bra tränad på extrem störning, men vi har svårare för enstaka sådan. Vi började med att bara stå i fotposition medan Elin sa "kommendera". Först fick jag inte sessan att förstå vad jag menade när hon släppte mig med blicken. På mitt felkommando så ändrade hon istället position, vilket jag inte vill ha. Så vi laborerade lite med hur vi skulle få henne att förstå, och jag tror vi lyckades. Hon satt sedan med låst blick och det kändes som att hon förstod vad hela grejjen gick ut på!

Målet är helt klart att vi ska kunna genomföra en tävling med fullt fokus från början till start. Det är en lång väg dit, men nu har vi alla fall startat resan dit!

Debut i klass två

Idag har vi debuterat i lydnadsklass två på Bollebygds BK. Det var mycket som var bra, men också en del saker som inte var bra. Vi genomförde tävlingen helt okej, men med störiga missar här och där.

I fria följet var hon med mig första 10 metrarna, sedan flög prinsesstankarna iväg på annat håll. Läggandet var inga problem. På inkallningen satt hon i sina egna tankar och kollade bort när jag ropade - och tittade snabbt tillbaka på mig med en blick som sa "omg sa du nått eller?" - men sedan gjorde hon det jätte fint. Lång transport till rutan - där jag är jätte nöjd med transporten - och sedan sket det sig. Rutan var lagd bredvid ett dike, så hunden skulle springa ut med diket fram till rutan. Har man en retriver som älskar gegga, så är det en ganska svår störning. Men rutan hade både band och koner som lös i orange, så det var liksom inte så att den inte syntes där 10 meter fram! Tyra siktade dock rätt ner i diket och nollan var ett faktum. Vidare till apporten som var helt okej och sedan avslutade vi alla fall bra med ett fint hopp och en härlig tia på fjärren.

Det första jag sa till Tyra när vi kom av planen var "vilken jäkla skit tävling hörru!", för så var verkligen känslan. Hon kan göra det så sjukt mycket bättre än det där. Men samtidigt är jag jätte nöjd med att poängen ändå är riktigt fina, så vår lägstanivå är rätt hög. Hade jag bara fått in henne i rutan så hade det varit ett förstapris. 

Då platsliggningen var sist, så valde jag att avstå den, eftersom att en tia ändå inte hade räckt - vi hade varit 9 poäng ifrån. Men domaren berömde oss, så det får jag ta med mig. Vi fick även chansen att testa rutan igen efter att alla kört klart, och då spikade hon den såklart. Så hon kan faktiskt momentet, men hon måste bara skärpa till prinsesscellerna lite mer nästa gång.

Med 70 poäng bort (40 avsiktligt), så är det inte så illa ändå.

Summerar jag tävlingen så är jag supernöjd med att momenten faktiskt sitter, och att hon gör allt med snärtig attityd. Sedan måste vi skärpa upp fokuset, för jag ser en trend på tävling i det här, och det måste stoppas. Får hon så här fina poäng när hjärnan är på en annan planet, så hade det varit såå kul att se vart det tar vägen när hon faktiskt utför det hon kan!

PRINSESSHOPP - markering över stenmur

Sista övningen vi fick göra på jaktinternatet var att skicka hunden på en markering över en stenmur. Här borde Tyra varit rätt trött. Det var det sista vi skulle göra, och vi var nästan sist ut att få gå fram. Jag var beredd på att hon inte skulle våga hoppa över muren, och tittar man på filmen så hör ni mig säga "åh jävlar" och det är för att sessan chockar mig lite.

Snacka om att springa allt man har, och den där stenmuren var ju nemas problemas. Hon är rätt mycket coolare än jag trott min prinsessa!

Gevär i näven på fågeljakt, kan du lita på hunden då?

Jag har aldrig varit med på en praktiskt jakt, och inte heller varit med på ett jaktprov. Så jag har alltså ingen aning alls om hur det går till. På jaktlägrets första dag så fick jag lära mig massor om vikten av god följsamhet hos hunden. Jag tyckte att Tyra gick hyffsat bra vid min sida, men det var inte tillräckligt.

En bra instruktör ser till att eleven verkligen förstår VARFÖR man ska göra vissa saker. Här visade Birgitta att hon är något av en expert på det området. I slutet på dagen så hämtade hon sitt gevär - naturligtvis oladdat - och vi skulle få testa att bära vapnet, låtsas skjuta en fågel och sedan skicka våran hund. Jag tog geväret - det var tungt som fan - och fick naturligtvis ägna all min uppmärksamhet framåt för att se när dummien - fågeln - kom farande som jag skulle skjuta. Under tiden som jag gick framåt skulle Tyra gå fint vid min vänstra sida och invänta order från mig.

Jag började gå och hade fullt fokus på uppgiften. Efter 10 meter stannar jag och säger "jag ser ju inte hunden alls ju". Tyra stod 10 meter BAKOM mig. Vi fick göra om och nu följde hon med mig, men jag hade ingen aning om vart hon befann sig eller vad hon gjorde, förrän jag skickade henne på dummien och hon sprang iväg framför mig.  En riktig aha-upplevelse av vad följsamhet är. Hunden ska följa mig oavsett vad som händer, och går jag med ett vapen i handen och letar fågel, så kan jag inte ägna en millisekund åt att gå och peta på min hund för att hon ska uppföra sig.

Vi klarade uppgiften på andra försöket - även om det var långt ifrån så som det ska vara - men det var liksom inte det viktiga! Det viktiga var att få förståelse vad följsamhet är, och att vi måste ta det en högre nivå än vi tidigare ens kunnat tänka på. En tanke jag hade med mig när vi kröp till kojs på kvällen, och som gjorde stor skillnad dagen därpå.

FÖLJSAMHET - jaktinternat för Birgitta Staflund-Wiberg

Under helgen som gick var vi på läger tillsammans med sex av Tyras syskon i Moheda. Jag kan inte med ord beskriva hela lägret, men jag kan sammanfatta det med att jag fått med mig enormt bra tankar och känslor hem. I tron om att vi "bara" skulle lära oss om hur man tränar jaktapportering så hade jag laddat fickorna fulla med godis, och hade även flera av Tyras kampleksaker med. Allt för att kunna belöna henne för att komma in till mig med det hon hittat ute i skogen.

Det visade sig ganska snabbt att alla mutor kunde jag lämna kvar i bilen, för nu skulle vi istället arbeta med relationen. Utan en bra grundrelation, så kan man inte gå vidare med träningen. Det är ju något som inte bara gäller jaktträning, utan all typ av hundträning. Jag fick lära mig att våga ställa högre krav på min hund och att inse att jag har ett högre värde än jag tidigare trott. Hunden ska komma in med det den hittat i skogen till mig för att den VILL det, inte för att hela jag luktar köttbulle.

Första dagen hade jag lite svårt att hitta känslan, vilket gjorde att jag höll mig rätt passiv. Vi gjorde alla övningar, men jag observerade mest och tog in allt som Birgitta sa och visade. Efter att dagens övningar var klara, så var vi några som tog en promenad i skogen. Tyra SLÄPADE runt på mig i typ en timme. Jag fick till och med låna ett tjockare koppel för jag fick så ont i händerna... Jag hade fortfarande inte rätt känsla i kroppen, så jag ignorerade helt enkelt problemet. Men om det var en trevlig promenad? Inte det minsta.

Morgonen därpå, så hade något ändrats. Jag hittade den enkla, raka och tydliga känslan i kroppen. Den där känslan som jag inte hittat till 100 % i träning och umgänge med Tyra. På morgonen skulle vi gå ut till skogen, och då fick vi gå på led. Order från Birgitta var att alla hundar skulle uppföra sig. Vi kom TRE meter innan Birgitta hade fått nog! Här hände något med min känsla och nu satt den där. Efter det så drog inte Tyra i kopplet en enda gång. Hon gick lugnt vid min sida oavsett vad jag gjorde. VILKEN KÄNSLA. Inte bara för att jag hade en hund som inte drog i kopplet, utan för att jag hade en hund som följde mig. Hur jag än gick så höll hon sig vid min vänstra sida. Jag gick och tittade på utsikten, och tror aldrig jag njutit så mycket av att promenera med en hund förut.

Birgitta instruerade oss hela helgen med en blandning av allvar, brutal ärlighet och massor med glimten i ögat. Jag insåg att jag skrivit alldeles för mycket i the-book-of-excuses med min prinsessa, och att det nu är dags att bara släppa alla ursäkter.

Det viktigaste vi fick lära oss från helgen var definitivt hur vi ska hantera våra hundar, och vad vi ska göra för att de ska må så bra som möjligt. Att utgå från hundens bästa, och inte blanda in mina mänskliga känslor i hundarna. Grunden i all hundträning är följsamhet, och när hunden VÄLJER att följa mig så kan vi börja träna på allt annat.

Redan efter tre dagar hemma så har jag märkt stor skillnad på båda hundarna. Idag gick de lösa på fälten här hemma, och då brukar det vara full fart under tassarna. Men inte idag. Idag tävlade båda hundarna med varandra om att få gå närmast mig istället. MAGISKT!

Fler uppdateringar om lägret kommer längre fram!

NY PLATS - svagheter kommer fram

Idag tog vi med hundarna till Eriksberg, vilket är området där vi bodde innan vi flyttade till huset. Det är lika kul varje gång vi är tillbaka då Charlie känner igen sig så. Han vet exakt vart vi ska gå, och han vill alltid fram till gamla lägenhetsdörren och kolla läget. Det var skönt att få lite miljöombyte för oss alla!

Vi passade på att stanna till vid gräsplanen för att köra lite lydnad med Tyra. Höll oss precis bredvid strandpromenaden, där det alltid går folk hela tiden. Testade av fotgåendet och det började lite trevande. Dock kändes det mycket värre än vad som syns, för på filmen så ser det faktiskt helt okej ut, även på de ställen där det kändes rätt kasst. Tog en kort paus och gjorde en inkallning - där allt var bra utom ingången - och kände sedan att jag fick till rätt känsla i kroppen. Det gjorde skillnad, och resten gick riktigt bra.

Träningen blev faktiskt helt perfekt, för vi fick till träning på det som är svårast för Tyra, vilket är störning på håll. Det hon tyckte var svårast var när det kom cyklister förbi. Får försöka bli bättre på att få till mer sån här träning, för det är precis vad vi behöver träna på just nu.

Utmanade henne i slutet och gick ut på cykelbanan, vilket hon klarade jätte bra, med tanke på vad svårt hon tycker att det är.  Mattes lilla guldhund!

 

LYSSNA - inte chansa

Idag fick vi till ett pass med lydnadsträning. Det blev lite blandat där vi i fotgåendet fokuserade på halter till höger samt tempoväxlingar. Gjorde några inkallningar, där vi fick börja med att träna på att sitta kvar. Så fort jag sa "stanna" så la sig sessan ner. Hon lyssnade alltså inte på vad jag sa, utan antog att vi ska nog köra fjärr. Ingen större fara på taket, utan jag lyfte upp henne och efter att ha gjort det 2-3 gånger så kopplade hon på hörseln igen och så var det problemet ur världen. Kunde gå vidare och träna på det som var tanken från början, vilket var ingången på inkallningen. Den har en förmåga att bli något sned ibland, och då tränar vi på att jag snurrar motsols när hon kommer och ska sätta sig, vilket gör att hon får bättre rotation. Efter några såna korta inkallningar så kunde jag gå ut på fullängd och vi hade åter de där snabba, snygga ingångarna.

Näst på tur var apporteringen, där jag tränar på två olika sätt. Fokus är fortfarande på att belöna fart in till mig, då det även gör att gripandet blir väldigt bra, eftersom hon griper så fort hon kan och vänder om snabbt. Det här är enda momentet där jag kör med kampleksak och ibland är den dold i min bakficka, och ibland har jag den hängande i vänster hand. Blandar mellan att säga" YES" - frikommando -  precis innan hon griper, eller när hon sitter i fotposition hos mig med apporten. Har tidigare gett henne frikommando på vägen in till mig, men tycker att det har motsatt effekt. Hon griper apporten, vänder om och stirrar på mig om frikommando kommer, och kommer det så ökas farten upp till max. Men då belönar jag ju att hon springer lite saktare och bara fokuserar på vad jag ska säga. Men de här två belöningspunkterna jag kör med nu fungerar väldigt bra, och har gett väldigt fina gripanden och härlig galopp in till mig.

Vi avslutade med lite träning på hoppet, och då utan att hoppa. Efter att Tyra har lärt sig att älska hoppa - tack vare agilityn - så vill hon gärna tjuva. Hon sitter som på nålar för att få skutta iväg. Så vi tränade på att bara stå i fotposition framför hindret och istället för hoppkommando så blev det lite vändningar på stället. Eftersom sessan är ganska het, så blir det alltid mycket träning på att inte göra det förväntade, så att hon alltid måste lyssna och inte chansa på eget bevåg.

Helger att se fram emot

Att få åka iväg en helg och bara nörda in sig totalt i hundträningens underbara värld, är något som jag älskar. Därför känns det just nu lite extra kul, då vi till och med har TVÅ såna helger inbokade framöver.

Den första kommer redan nästa helg, då vi åker ner till Moheda för en helg med jakträning för Birgitta Staflund-Wiberg. Hur spännande som helst, då vi är så gröna man kan bli, och därför finns det ju mängder av saker att lära sig. Något mer som är väldigt roligt är att de andra deltagarna består av Tyras syskon, så det kommer alltså bli dubbelt så kul.

Nästa kommer först i slutet på maj och då ska vi gå all-in i lydnadens underbara värld. En helg i Halmstad hos Hanna för lydnadsinternat i dagarna två. Det är en helg som jag vet vi kommer få ut massor av, så vi välkomnar våren och längtar till allt kul som vi ska få uppleva!

Prinsesslydnad - uppdaterat ikapp

Nu va det längesedan jag skrev något om lydnadsträningen med prinsessan. Vi har senaste veckorna hunnit med träningspass med både Eva-Britt, uppfödar-Hanna och själva. Träningen har gått väldigt bra, och det har bara varit småjusteringar hela tiden. Allting har egentligen gått löjligt bra, förutom den där rutan. Det har fortsatt varit ganska svårt, på så sätt att det inte går framåt i den takt jag önskat. Tack vare bra träningskompisar och faktiskt tack vare min egen kunskap så har jag ändå hittat vad det beror på och vad jag ska göra åt det. Tyra tycker rutan är skit kul, då det innebär att man får springa. Så hon springer på rätt bra om man säger så. Och när man lär sig nått nytt, där det krävs väldigt mycket hjärnverksamhet, så funkar inte det när man främst prioriterar att benen ska gå fort som fan.

Så senaste nu så har jag tänkt om. Jag bryr mig ärligt talat inte om hon så SKRITTAR in i rutan. Målet är att hon ska hitta rutan och hitta rätt punkt i den. Springa kan hon alltid, så det är inga problem att lägga på fart. Så nu har vi kört utan leksak och utan klicker - för det drar igång henne. Jag skickar henne, och säger "yes" när hon är rätt, och springer fram och ger en liten godbit och lite kärlek. Det har tagit ner henne till en lagom nivå, och det här hänt super mycket på bara tre pass! Farten är fortfarande allt annat än långsam, men den är tillräckligt okej för att huvudet ska orka med.

När uppfödar-Hanna var på besök så fick jag hjälp att våga utmana lite i fjärren. Jag blev utskickad på nästan 20 meter tror jag, och Tyra gjorde en fantastisk tvåans fjärr. Riktigt coolt! Fick även lite hjälp med apporteringen, där det tydligt visade sig att jag måste ha bestämt mig innan vad som är ett bra gripande och inte. Det som hände var att Tyra sprang och gjorde ett okej gripande, jag började tvivla på om det var tillräckligt bra och jag fick tveksam trav in till mig. Fick order att titta ner i marken istället, så jag såg inte gripandet, och vips var galoppen tillbaka. Känsla har verkligen en enorm betydelse inom den här sporten :)

Igår körde vi ett pass här hemma där vi gick igenom fria följet, rutan och fjärren. Fria följet känns jätte bra. Även här har jag tagit bort kampbelöningen för tillfället. Lugn belöning med godis räcker, och ska jag vara ärlig så tror jag att få jobba vidare är belöning nog. Hon försöker verkligen göra rätt och känslan när vi går är jätte härlig. Smådetaljer kan man alltid fila på, men i det stora hela är det inte mycket att anmärka på!

 

Även idag utmanade jag lite i fjärren och det blev några skiften på 16 meter. Nemas problemas! Inte en tillstymmelse till att flytta de där fina baktassarna.

 

Vi laddar för debut i klass 2 nu i mars, men risken är stor att kommande löp stoppar oss. Men vi får se, vi håller i alla fall tummarna att starten blir av.

Rallylydnad - högerhandling

Att gå på höger sida och utföra diverse lydnadsmoment har varit en rejäl svårighet för Charlie. I rallylydnaden är ju detta något hunden måste kunna om man ska komma uppåt i klasserna. Vi har tränat på lite med ströpass, och nu börjar det hända grejjer! Han kunde idag faktiskt göra högersvängar på höger sida :) Något som när vi började var helt omöjligt, men med pyttesmå framsteg varje pass, så har det nu blivit rätt bra.

Det är långt kvar, men det känns ändå som att vi kommit över den värsta bumpen. Sedan vet jag inte ens om vi kommer starta i klassen där vi kommer använda högerhandling, men oavsett så är detta väldigt bra träning för den lilles kropp och bra aktivering överlag!

Agility - en timme i hundarenan

I onsdags hade jag en bokad timme i Göteborgs Hundarena för att kunna köra agility med hundarna. Till och med jag har insett att gräsmattan här hemma är rejält förstörd nu, så jag ska försöka låta den vila så gott det går. En timme är inte jätte mycket tid, speciellt inte när man är själv till att dra fram alla hinder och tunnlar. Jag tog hjälp av M.Holegård på facebook där jag hittade en bana med 6 hinder och 2 tunnlar, där det fanns olika banalternativ från väldigt enkelt, till lite svårare.

Charlie fick köra en enkel, en mellansvår och sedan krånglade vi till det lite genom att ta rätt många hinder från fel håll. Träningen flöt på bra, tills vi skulle ta ett av hindrena från håll, och det stod ett hinder nära som blev en rejäl fälla. Charlie gick i fällan varje gång, tills jag insåg att JAG skickade honom rätt dit. En lätt vridning med axlarna och han tog hindret jag ville. Man kan bli trött på sig själv ibland när man tränar hund, vilket jag var på bilden nedan :) Samtidigt är det skönt att komma på vad det är man gör för fel, kunna rätta till, och se att det svåra helt plötsligt blev enkelt.

Tyra fick också köra och chockade mig rejält. Vi har ju bara tränat på lägre höjd, och eftersom hon från början inte haft naturligt sug på hinder så har vi främst tränat på det. Men nu fick hon för första gången köra en bana på 10 hinder på largehöjd. Jag hann knappt med i början, för hon hade ett helt otroligt hindersug och bara flög fram över hindren. Inte vet jag vart hon fått detta ifrån, då vi bara tränat agility en gång de senaste två månaderna, men jag bara tackar och tar emot :) Film finns på vår instagram linda_bonny för den som vill se.

Nästa vecka har vi ytterligare en timme bokad, och det tror jag vi alla tre ser fram emot.

Utställning - prinsessa i vänstervarv

Idag har vi sprungit vänstervarv då GRK Göteborg ordnade en utställning inomhus. Grundtanken var främst att få till bra miljöträning, då man aldrig kan få för mycket av den varan. Min tanke när jag anmälde var dock absolut att hinna träna lite innan också, men ska jag vara ärlig så glömde jag bort det. Insåg det i torsdags, och då fanns det inte någon ledig stund kvar inför själva utställningen. Tur dock att Tyra har ett superminne och kom ihåg att man ska stå stilla när jag håller händerna på ett visst sätt, vilket hon lärde sig i maj förra året :)

Vi fick sällskap av Tyras uppfödare Hanna  och det var skönt att få lite stöttning innan vi skulle in i ringen. Vi deltog i Juniorklassen (tikar över 12 månader, men ej 18 månader) och var först ut. Tyra skötte sig ypperligt. Stod helt stilla, lät domaren klämma utan att bry sig ett dugg och sprang fint vid min sida.

Det hela slutade med ANDRAplacering och kritik som jag är jätte nöjd med! Den första raden löd "en trevlig och alert tik i ringen som visas mycket trevligt".

En rolig dag med fint resultat, trevligt sällskap, grym miljöträning och en sessa som gång på gång visar vilken härlig hund hon är!

Apportering - kom in till mig

I helgen tog vi med oss hundarna ut i skogen för lite träning med prinsessdummies! Tyra fick börja med markeringar. Sist vi tränade så vände hon på en femöring när hon hittat apporten för att springa in till mig, men den här gången var det ju husse som stod där ute, och då vart det lite svårare. Perfekt träning! Så jag fick vara på henne lite, och efter några skick så tvekade hon inte längre. Jag fokuserade inte alls på avlämningar, utan prio ett är att det ska vara superkul att springa in till mig. Hon fick till och med tillbaka dummien några gånger efter att jag tagit den, bara för att förstärka känslan av att det finns bara fördelar med att komma in till matte :)

Pass nummer två tränade vi på linjetag, där hon först fick följa med ut och se vart jag la dummien, sedan fick hon sitta kvar när jag la ut den och sist fick hon testa en gång där hon inte sett någonting. Hon fixade det super, och jag la även på inkallningssignal på pipan när hon sprang in till mig.

Hon fick även träning emellan sina pass, då hon fick ligga lös medan Charlie gjorde exakt samma övningar som hon gjort. Hon kom springandes en gång, men låg annars fint. Sista passet fick hon testa lite minnesmarkeringar, och där jag blev jag överraskad över hur bra hon sprang till rätt ställe direkt.

Charlie gjorde som sagt samma övningar som Tyra, och han var faktiskt jätte duktig. Han är ju grym med att slå på näsan den lille welshen, så han jobbar väldigt fint. Sedan tycker han att allt är klart så fort han hittat apporten, men husse jobbade på bra och det slutade med fin fart in för att leverera den rosa apporten :)

Måndagslyx - massage hemma

Igår fick hundarna massage i hemmiljö av Linda som håller på att utbilda sig till hundmassör. Charlie tycker det är jätte gott och han somnade under tiden. För lilla sessan var det andra gången hon fick massage så hon tyckte det var lite konstigt först och försökte leka bort det hela,  men hon förstod ganska snabbt att det här var ju riktigt skönt, så då slappnade hon av.

 

Fick även lite bra träningstips för att öka upp deras muskler ännu mer. Vi ska skaffa benmanschetter och även återuppta träningen med balansbollen. Jag fick testa att stå på alla fyra på balansbollen, och då känner man verkligen vilken bra träning den ger. 

 

Vardagslyx att få massage hemma en måndag :) 

Två lyckade första försök

Lydnadsträning i trädgården stod på schemat för Tyra idag. Vi inledde med ett skick på rutan, och nu har det hänt lite grejjer. Hon satte den assnyggt! Hon har börjat dra ner tempot lite, vilket jag är så glad för. Hon börjar förstå vad det handlar om, hon då drar hon ner tempot lite för att kunna hitta rätt placering. Så kul att hon fixade första försöket idag! Sedan satte hon absolut inte alla skick efter det, men procenten för rätt ökar hela tiden.

 

Näst på tur var lite detaljträning. Vi började med bakdelskontroll, där jag roterade på stället och Tyra fick jobba med för att behålla rätt fotposition. Hon jobbade fint, och höll sig precis där jag vill ha henne. Fortsatte med att öva lite på höger/vänster svängar. Näst på tur var lite mer detaljer. Innan fjärren har jag ett tecken till henne, och det är att jag nuddar henne med min hand i nacken. Hon har god koll på vad tecknet betyder nu, vilket gör att hon gärna lägger sig ganska snabbt efter, och det gör ju att hon ibland lägger sig innan mitt kommando. Idag tränade vi därför på att kunna sitta kvar och invänta kommando efter att tecknet getts.

Som avslutning blev det lite vittring. Ett moment som vi allt annat än skyndat fram med. Ett pass ca var 2-3 vecka, med ca 5 skick per gång. Inte så mycket, men ändå en modell som verkar ha passat prinsessan väldigt bra. Rätt pinne har hela tiden varit gömd, och hon har gjort det med ca 5-6 synliga pinnar framme. Första skicket idag såg ut precis så, och för skick nummer två så avancerade vi rejält. Rätt pinne fick ligga synlig bland 5 ovittrade pinnar. Tanken med träningen innan har varit att Tyra alltid ska tänka att rätt pinne är gömd - för då slår hon på näsan - och hon visade idag att det är precis dit vi kommit. Hon letade och letade efter den gömda pinnen, trots att hon nosade över den synliga rätta. Men efter en liten stunds letande - med näsan på hela tiden - så griper hon rätt pinne! Så häftigt!!

 

Inte alls konstigt att hon tyckte det var svårt, och jag är så imponerad över hennes letande. Hon ger sig inte, och jag blev så glad när jag såg att hon bestämde sig för att ta rätt pinne. Efter att ha letat en stund så finns ju en stor risk att hon griper en pinne på chans, eftersom att hennes tålamod tar slut. Men att hon tog rätt pinne idag var inte ren tur, hon använde verkligen sina fina hjärnceller! :)

Fjärr med ryggen emot

Vid gårdagens träningspass så fick jag nått sorts infall. Tyra gjorde tvåans fjärrskiften så himla fint, så jag tänkte att vi kan väl testa hur det ser ut med ordförståelsen. Så jag ställer mig med ryggen emot henne! Första gången så kikade jag över axeln mellan skiftena, men den andra gången så körde jag bara och lät videokameran fånga upp vad som hände. Jag tänkte att om jag litar på henne, så gör hon säkert rätt. Det verkade fungera alldeles utmärkt :)

Fantastiska lilla prinsessa!

Äntligen träning igen!

Efter att hundarna spenderat några dagar i Karlstad, och jag varit på semester i Trysil så var det en vecka sedan vi tränade. Trots halsont och feberkänsla kunde jag inte motstå att ta ett pass med båda vovvarna i solnedgången efter jobbet.

Tyra var minst sagt sugen på träning, och det räckte att jag ställde mig på gräsmattan så studsade hon in i fotposition. Vi startade med ett fotgående där jag testade av svängar, halter samt både språng -och långsam marsch. Jag är superduper nöjd med min sessa, vilket kanske märks när vi busar efteråt. Hon gör så väldigt många saker riktigt bra :)

 

 

Vi körde även ett pass med apportering samt ett med rutan. Idag hände det mycket i vår rutan-träning, vilket var välkommet. Riktigt skönt att se att hon nu börjar ta in vart konerna står. Ett skönt kvitto på att jag hittat ett sätt som Tyra förstår mer, och nu ska vi försöka få in ett kort pass helst nästan varje dag. Hittills har det blivit max 1-2 pass i veckan, och i det här läget så räcker inte det.

Charlie fick sig ett pass med slalomingångar. Han var riktigt taggad idag och det märks att träningen gett resultat. Idag var slalomet mellan hinder nr 3-4 i kombinationen vi körde, vilket gör det svårare än om han "bara" behöver ta ett hinder och sedan fokusera på ingången. Ju fler hopp han får göra, ju mer går han upp i aktivitet, och vi alla vet ju att det är svårare att använda huvudet ju mer fart som finns i benen :)

Inomhusträning med ny störning

Igår hade jag bokat två timmar i stora hallen på Göteborgs Hundarena. Ingen jag känner ville följa med, och det kändes ganska ovärt att vara själv i två timmar i den stora hallen. Så jag la ut en rad på GMBK:s facebooksida, och tillslut var vi tre stycken som tränade hund samtidigt.

Byggde upp balansbommen till Charlie och vi fortsatte att nöta 2 på, 2 av. Han tycker det är kul, men blir gött sur när han gör fel :) Då sitter han mitt på nerfarten, trampar för glatta livet och skäller. Men jag vill ju ha honom med framtassarna på marken, så han måste gå längre ner. Han är ju annorlunda att träna eftersom att han inte direkt upprepar de beteenden han får belöning för. Men vi kör på med klicker, och sedan felsignaler då det blir galet. Vi körde även lite rallylydnad och en hel del trix!

Tyra fick köra lydnad - såklart! Med två andra ekipage i hallen som tränade - de körde främst hopp och apporteringar, vilket låter en del -, så fick vi perfekt störning. Utan uppvärmning körde vi ett ganska långt fotgående, och shit vad hon fokuserade. Riktigt bra gjort av min lilla tjej. Ville testa av henne med nytt folk, nya hundar och ganska ny miljö, och det fixerade hon verkligen över förväntan. Nästa pass blev det fjärrträning där jag växlade lite på avstånd, blandade mellan 2-10 meter. Hon klarade första uppsitt på tio meter! Nästan bara lyckade skiften detta pass faktiskt, tror bara jag rättade henne en gång. Hon klarade tvåans fjärr med extrem störning, eller vad sägs om stor, främmade hund som kör metallapportering precis bredvid.

Dubbelträning

Sedan tog vi en paus och tränade på att bara ligga vid mina fötter och vila. Tyra är jätte duktig på att slappna av på sidan av planen. Hon är ju van vid att jag lägger henne och går därifrån, men inte lika van vid att ligga avslappnat när jag sitter bredvid. Då vill hon bjuda på massor av beteenden och gärna pussas. Men igår tog vi en kvart till att bara ligga och vila, trots att jag sitter bredvid.

Charlie avslutade med lite lydnadsmoment, och Tyra fick köra rutan på sitt sista pass. Skönt med rejäl träning trots snö och fem minusgrader ute :)

Uppstyrd apporteringsträning

I söndags var vi ju iväg på vår första uppstyrda apporteringsträning tillsammans med Eva-britt och hennes två goldenflickor. Eftersom min kunskap inom det här området är lika med noll, så är jag så tacksam för all kunskap som Eva-Britt delade med sig av under våra två timmar i skogen.

Tyra fick börja med enkla markeringar, där vi liksom ville se vad hon gjorde. Hon sitter fint kvar, springer ut i ett rasande tempo, griper och tvärvänder och springer allt vad hon kan tillbaka till mig. Avlämningarna ska vi börja träna på hemma, då min prinsessa är så fruktansvärt stolt när hon kommer in till mig så hon bara svassar runt och blir då lite slarvig med apporten.

Vi fick även påbörja träningen inför linjetag och det sista skicket utmanade vi henne rejält då vi ökade upp avståndet till det dubbla. Prinsessan tvekade en millisekund, men kom sedan på vad hon skulle göra och sprang rätt ut till apporten.

Tyra, Elsa och Svea!

 

Träningen var riktigt rolig, och på nått sätt är ju all träning med sessan rolig. Hon ger 110 % i allt, och det är så himla kul att träna med en hund som ger så mycket av sig själv hela tiden.

Ser man på appoteringsträningen så har hon väldigt bra fart och hon jobbar fint. Det bästa är lätt hennes spontana vändning så fort hon hittat en dummie, då hon direkt vill springa allt hon kan in till mig. Hon har även väldigt bra stadga! Det vi ska träna på är avlämningar, samt att successivt öka avståndet ut i från mig. Sedan är det ju massvis att träna på vad gäller signaler och grundträning. Men förhoppningsvis får vi till fler såna här träningspass, då framför allt jag har mängder av nya saker att lära mig :)

Veckan som gått

Under veckan som gått har vi tränat på rätt bra faktiskt. Förra söndagen hyrde vi den lilla hallen på Göteborgs Hundarena en timme på kvällen. Tyra fick träna på rutan, fotgående och fjärr och det gick bra. Dock tycker jag inte om den här hallen alls, då mattan gör ont i mina hundars tassar, vilket gör att farten totalt försvinner. Det roligaste var dock att Daniel var med och han skötte träningen av Charlie. Tänk om den lille welshen kunde vara helt tyst, för han är verkligen riktigt duktig!

I tisdags körde vi agility hemma i trädgården. Byggde en kombination till Charlie som visade sig vara riktigt svår, där det var lite konstiga linjer och väldigt svår slalomingång. Men det blev riktigt bra träning! Tyra fick också köra och eftersom hon nu fått OK i rumpan efter röntgen så har vi höjt upp hindren. Hon får mer och mer sug framåt för varje träningspass, vilket är kul.

I torsdags åkte vi till GMBK för lite träning. Charlie tränade på balansen och vi påbörjade vårt nya projekt som är 2 på, 2 av. Det gick sjukt mycket över förväntan, jag var beredd på att det skulle bli ganska tungt att lära in det, men första passet visade i alla fall att det borde gå. Han gjorde det klockrent på min vänstra sida, då klarade han det till och med när han tog hela balansen och jag fortsatte springa, men på höger sida var det lite trixigare och där får vi fortsätta jobba nära ett tag.

Tyra och jag fick sedan sällskap av Eva-Britt, och vi körde lydnad. Tyra fick tre pass där vi körde fotgående med vanlig kommendering och sedan med extra störning. Pass två blev rutan och pass tre blev lite apportering och fjärr. Hon avslutade med en FANTASTISK fjärr på 6 meter! Hon var taggad passet igenom, men när det inte var hennes tur låg hon och vilade vid sidan av planen - hon somnade till och med en stund. Att träna lydnad med henne är ett sådant lyckopiller, jag kunde knappt somna på kvällen :)

Förutom denna träning har hundarna tränat kondition i veckan. Husse tränar ju inför Göteborgsvarvet, vilket innebär att det gör hundarna med. Idag fick de dock springa med mig då vi startade denna söndag med en löprunda ute i snön. Här ute är inte allt plogat, så det blir lite extra träning när man får springa i snön. Söndagen kommer dock också bjuda på lite träning, då jag och Tyra snart ska åka och möta Eva-Britt och hennes gyllenpälsar för lite apporteringsträning i skogen. Ska bli sååå kul!

Slalomingångar - den svåraste

En av punkterna på vår träningslista är att träna mer på slalomingångar. Det som vi tycker är den svåraste ingången är när man kommer från klockan två-tre. Det är så lätt att gå in i fel port när man kommer från det hållet. Tar man istället samma vinkel fast andra hållet, så att man kommer från nio-tio istället, då är det betydligt lättare. Då finns det liksom en sista pinne som man ska runda, medan man i den svåra ingången måste söka upp den sista pinnen och gå innanför den.

Vi har kört ett kort träningspass där jag tog hjälp av ett hinder, och målet var att kunna skicka Charlie utan att följa med upp och visa vart han ska gå in någonstans. Utan att han själv skulle söka upp rätt pinne att börja på. Jag ska ärligt säga att jag beredd på att det skulle bli väldigt svårt och att vi skulle få jobba ordentligt för att lösa det, men där fick jag på nosen, för Challe gjorde det GRYMT bra! Riktigt kul :)

 

Framöver får vi lägga till det i en bana och även träna med en tunnel innan.

Rutan - att undvika felbeteenden

När jag kom hem från jobbet idag så tänkte jag att du är det ta mig tusan dags att våga prova! Så jag och Tyra körde igenom hela klass två, där min tanke var att inte belöna något emellan momenten. Gick kanon fram till inkallningen, där stod jag bredvid rutan, och Tyra glömde bort vad jag ropat när hon sprang och drog till rutan istället. Gör om gör rätt, och vi fortsatte. När det väl var dags för rutan så sprang hon till hoppet istället :P Ärligt talat så kändes det idag inte som att hon hade någon vidare aning alls om vad rutan betyder. Vi fortsatte och när hon gör sättandet på andra sidan hoppet var jag tvungen att ge henne en godisbit, det var så extremt snyggt. Avslutande moment i tvåan är ju fjärren, och den gick som en dans.

Summan var väl att alla moment sitter så pass bra att vi skulle kunna tävla med dom, FÖRUTOM rutan. Jag har ju skrivit om min plan innan, och jag har haft känslan att planen är rätt, fast ändå inte på nått konstigt vis. Tog hjälp av en bra lydnadsbok jag har hemma som satte ord på vad jag kände.

Mitt prio ett med vår inlärningsträning är att Tyra ska få förståelse för att "rutan" innebär att placera sig i mitten av de fyra konerna. Hon ska aktivt leta upp den punkten. När vi tränat med utlagd leksak så har ju känslan varit att hon inte lagt märke till konerna, utan hon har bara siktat på leksaken. Har ju tränat rutan så fort jag haft sällskap för att undvika detta, men tränar ju ändå mest själv. Insåg idag att när jag är själv så ska jag inte köra rutan, för det ger ingenting. Ska det ligga leksak i rutan så måste den vara dold, och hon får inte se när den läggs ut. Så rutan-träning kommer endast bli av när vi har sällskap och då ska det varieras på avstånd till rutan, samt att den flyttas ofta.

Stannar en meter framför rutan

 

Har ju provat några gånger att ställa henne i rutan, och då får hon ju belöning. Tyra är extremt snabb på att fånga upp vad som lönar sig, och i hennes värld så belönas hon ju för att STANNA. Vilket leder till att hon fokuserar inte på att hitta rutan, utan istället för att stanna. Då hamnar hon några meter framför mig, och vi har ett felbeteende jag absolut inte vill ha. Planen för detta är att i princip sluta ställa henne, och när jag väl gör det så ska jag springa fram emot henne och belöna i rutan.

Jag har kört två-tre pass med shaping för att få förståelse för placeringen i rutan. Jag tycker att det är en träning som måste till för att skapa det jag önskar, men samtidigt är risken för vissa felbeteenden så himla stor. Även här kom boken till hjälp, och bekräftade att jag tänkt rätt, fast att jag nog ska vänta lite till med denna träning, så att hon har lite mer förståelse för vad hon ska göra innan vi lägger in fler såna pass. Hon testar ju allt som går och jag vill ju inte bara att hon ska placera sig i mitten, hon ska ju även springa rakt in i rutan och söka upp mitten på en gång, utan att ta kring vägar. I nuläget så testar hon lite väl mycket saker som är fel, vilket gör att hon mer går upp i stress.

Den sista svårigheten med det här momentet är att Tyra går upp riktigt högt i aktivitetsnivå. Jag skulle definitivt vilja ha henne i ett lugnare tillstånd, där det är helt okej om hon travar in i rutan, bara hon använder huvudet och söker placering - farten har hon i kroppen, så den kommer komma oavsett. Men hon kör full galopp och stissar igång rätt ordentligt. Här har jag lite rädsla med mig, då det var när vi började köra rutan som Charlie började ljuda och det har ju förstört allt i vår lydnad. Men jag vet faktiskt inte hur jag ska belöna henne för att få ner henne i aktivitet. Leksak drar upp henne jätte mycket, så gör även ett klick och en godis. En lugn klapp hade nog varit bättre, men då kanske det inte blir värt att jobba?

Tänk att ett litet moment kan skapa så här mycket funderingar. Samtidigt som jag är lite halv skrajj för att lära in felbeteenden, så tycker jag det är super kul. Sånt här klurande är det bästa med lydnaden, och förhoppningsvis har jag nu en ännu bättre plan än innan.

Vi får nöta på lite enligt den "nya" planen, så att vi kan komma ut och göra debut i lydndstvåan!

Agilitypunkter

För att styra upp agilityträningen lite så har jag bestämt mig för att stapla upp några punkter som vi ska lägga krutet på ett tag framöver. För det första så måste vi börja träna balanshinder, och då främst balansbommen. Charlie vet att han måste stanna innan han får fortsätta, men han vet inte att det är längst ner han ska stanna, så han springer upp för första rampen, sedan när bommen blir rak börjar han trava, när han passerat halva den början han nästa skritta. Helt enkelt för att han inte riktigt vet HUR han ska göra. Det går väldigt många sekunder där, och det är onödigt. Igår började vi därför om lite med kontaktfält. Fram med ett lock på vardagsrummsgolvet för att fräscha upp, och sedan tränade vi med hjälp av den i trappan.

Nästa grej är att jag måste bli bättre på att kunna röra mig, ha koll på hunden samt koll på vart jag ska samtidigt. Nu kommer jag ju behöva göra byten där jag kanske måste gå i sidled samtidigt som jag tittar på Charlie, vilket jag har extremt svårt för, speciellt om det ska göras i fart. Så vi måste träna på lite konstiga linjer, så att jag får ihop det med min egna kropp. Sedan ska vi såklart fortsätta träna på att svänga, men det är ju ett projekt som alltid pågår.

Kommer även se till att träna mycket på framförbyten. I klass 1 har jag kommit undan med att i princip alltid istället göra ett blindbyte, men när det kanske blir lite tajtare så måste vi ha fungerade framförbyten.

Charlies agilityträning närmsta tiden
* Kontaktfält - han ska förstå att det är längst ner på bommen han ska stanna, så han kan hålla lite högre fart över bommen
* Träna på min förmåga att förflytta mig i sidled, samtidigt som jag ska ha koll på vart vi ska och koll på Charlie
* Framförbyten
* Böjd tunnel där vi ska ta "fel" ingång, dvs den som inte är rakt fram
* Slalomingångar från olika vinklar med både hinder och tunnel innan
* Fortsätta med svängar

Utomhusträningen igår bestod av en linje jag såg på klass 2 hoppbanan i Ulricehamn, och då starten där. Sedan la jag till några hinder till, och gjorde bara framförbyten. Vi fick till det riktigt bra faktiskt, så hoppet om framförbyten lever!

Dags för störningsträning igen

Hade en bokad timma i stora hallen på Göteborgs Hundarena, där jag och Tyra fick sällskap av Hanna och Freja. En timme är ganska knappt om tid när man ska köra två hundar och båda förarna gillar att snacka lite emellan. Men vi styrde upp oss rejält och efter 10 minuters uppvärmning så fick vi 5-minuters intervaller för varje hund.

För några månader sedan var jag duktig på att lägga in störningsträning, men sista tiden har det mest blivit träning i vår lugna trädgård. Första passet blev därför fotgående, där Hanna fick göra vad hon ville för att störa ut Tyra. Störningen trappades upp och slutade med att Hanna kröp på golvet, gick precis bredvid och lockade på Tyra samt att Freja nästan sprang rätt in i oss. Tyra gjorde ett FANTASTISKT jobb. Bitvis tyckte hon det var skitsvårt och man såg hur hon kämpade mot sina egna impulser. Eftersom träningen var så svår belönade jag henne med kamp, för att verkligen göra det värt att fortsätta jobba och inte låta sig störas. Det innebar såklart att hon gick upp i ganska hög förväntan, men samtidigt gjorde det också att hon briljerade och klarade den svåra störningen. Att det också var första gången hon körde lydnad i inomhushall, att det var första gången hon tränades i närheten av speglar och att det var några som tränade ganska högljutt i hallen bredvid, gör inte prestationen sämre precis.

Pass två körde vi tvåans fjärr. Hon började ganska bra, men sedan blev hon rejält trött. Vi tränade främst på första uppsittet, där hon tog i så mycket att hon lyfte från marken, vilket gör att hon får en liten förflyttning. Något som jag trodde vi tränat bort, men inte konstigt att det kommer fram när hjärnkontoret är slut. Efter några felsignaler från mig, så lyckades hon. Sista omgången hamnade på film, dock blev några av läggandena ganska dåliga då, hon orkade inte hålla ihop helt enkelt. Men rumpan är still på samma ställe, och uppsitten är grymma :D

 

Sista korta passet körde vi lite rutan. Vi körde med leksak som hon inte såg när den las ut, men hon såg den ju när vi ställde upp framför rutan. Men vi gjorde det inte svårare än så, eftersom att jag visste att hon var trött efter att ha jobbat stenhårt med sig själv under störningsträningen. Hon fixade rutan-träningen galant. Vi växlade mellan två rutor, olika avstånd och olika håll varje gång, och det blev nog totalt 6-7 skick.

Underbart med uppstyrd lydnadsträning. För en nörd som mig, finns det nästan inget bättre :)

När man varit duktig, då bjuds det på hamburgare!

När man varit duktig på tävling så måste man ju få lite extra belöning. Denna gången åkte vi förbi Burger King och köpte varsin cheeseburgare till hundarna :P Båda två blev nog lite i chock till en början, då ingen vågade börja äta. Men sedan tog det fart, hos den ena hunden i alla fall. Charlie han hanterade situationen som han brukar, på sitt egna lilla vis :)

Uppflyttade till klass 2!

Igår var hela familjen iväg på agilitytävling i Ulricehamn. Jag och Charlie var taggade och jag hoppades så på att vi skulle kunna den där sista pinnen i hoppklass. Nämda klass var först ut och vi gick i mål med NOLL fel. Det var en extremt nervös väntan, då vi gick in som trea men det var halva klassen kvar att starta. Jag satt som på nålar, men plötsligt var klassen slut och det visade sig att vi kom 8:a av 65 starter och PINNEN var i hamn. Sån underbar känsla att lyckas tillsammans med Charlie.

 

Direkt efter startade agilityklassen och det blev lite strul, då en hund råkade bajsa i tunneln före oss. Så det blev ett längre avbrott, men då satt Charlie och vilade vid min sida. Dock när vi går in på planen så laddar lillen igång och studsar fram och skäller. Loppet går riktigt bra, och jag är återigen så imponerad över att han alltid sätter alla kontaktfält, trots att vi aldrig tränar på det. Vi gick återigen i mål med NOLL fel och det blev ånyo en 8:e plats och en PINNE till!

 

Hoppklass - Felfritt, 8:e plats av 65 starter, pinne (vår tredje)

Agilityklass - Felfritt, 8:e plats av 65 starter, pinne (vår femte)

Ioch med pinnen i hoppklass så är vi nu uppflyttade till klass 2, så himla coolt!!

Röntgenresultat

 I torsdags var jag och Tyra iväg till veterinären för att röntga höfter och armbågar. Nu har resultatet kommit, och lyckan är total! Fina resultat, där varken höfter eller armbågar kommer stoppa något vi vill göra framöver. Det här ska vi fira!!

 

 Detta är ju inte ett bara ett grattis till oss, utan även till våra uppfödare Kennel BlåGul, som fått ännu en avkomma med bra resultat. Så grattis till er med!

Kärlekskänslor för ett par byxor?

Jag tror ärligt talat inte att ett par byxor att träna hund i kan bli snyggare än så här. Jag är tokkär!!

Nu ska jag ta med prinsessan ut för ett premiärpass i lydnad med de nya braxen ;)

Helgens träning - lyckad, men trasig gräsmatta

Då den senaste tidens regnade gjort att gräsmattan här hemma blivit väldigt ömtålig, så är det egentligen inte optimalt att träna hund på den - kan väl säga att Daniel sliter sitt hår när vi är ute och river upp gräset! - Då det väntar agilitytävling för mig och Challe nästa helg, så ville jag i alla fall få till ett litet träningspass innan det. Gick ut - utan att berätta för Daniel - och satte upp en typisk klass 1 bana. My gad vad det är jobbigt! Långa avstånd mellan hindren, vilket gör att man måste springa sååå mycket. Själva träningen gick rätt bra, Charlie tog hindren väldigt bra och vi fick till den banan jag hade tänkt. La även in ett slalom där ena ingången var klockan fyra samt att det var långt avstånd fram till slalomet, vilket är något som vi tycker är det svåraste. Det blev en del problem där, och Charlie tyckte jag var dötöntig som inte tyckte att det han gjorde var tillräckligt bra - han skippade första porten - och han blev lite småsur, men tillslut fick vi till det :)

Näst på tur var sessan, och hon fick springa genom slalom någon gång och ta något hinder innan jag plockade bort det. Sedan fokuserade vi på två saker, vilka var rutan och fjärren. Började med rutan, som fick stå på ny plats med dold leksak. Efter några skick gick jag över till nästa steg i vår rutan-träning, som jag hoppas ska generera i att hon får god förståelse för placeringen i rutan. Jag stod ca 2 meter ifrån rutan och skickade in henne och klickade för rätt position. När det blev fel så var jag bara tyst, och eftersom Tyra har sånt gött driv själv, så jobbade hon vidare tills hon fick utdelning. Vi avslutade med några skick mot dold leksak, för att backa tillbaka till det hon är van vid.

Näst på tur var fjärren, där jag senaste tiden lagt in ett förberedelsetecken - touchar henne snabbt med handen i nacken - då hon haft svårt för det första skiftet. Idag satte hon första skiftet på 8 meter!!! Helt otroligt! Då var det ingen matte som höll ihop och belönade lugnt kan jag lova :) Hon klarade hela fjärren på 5 meter med låsta baktassar och såna där flygande uppsitt. Wiiiieee!!

Fullt tryck!

Tyra fick ett träningspass igår också, där vi tränade på fotgåendet där jag nu vågat ställa lite högre krav samt belöna lite mer. Dvs så har jag vågat släppa lite åt båda håll, vilket fungerade bättre än vad jag vågade tro. Hon fick även testa lite vittring igen - löven ligger kvar i trädgården, helt otroligt i januari - och vilan för det momentet har inte förstört någonting, utan hon kom ihåg vad hon skulle göra.

Summan av helgens träning är mycket lyckad. Ja för alla utom Daniel då kanske, då gräsmattan inte är så värst fin längre... :O

Kamera eller leksak? - same shit, different name!

Att ta fel på leksaken som ligger i rutan, och istället ta kameran som ligger bakom rutan, det kan ju hända vem som helst ;)

Kombinationen stjärnan

Tyra har inte kört agility på länge nu, så man kan lugnt säga att hon var taggad på uppgiften. Vi kör fortfarande på bebishöjd - väntar tills vi fått resultat på höfterna att höja lite - och träningen utgick ifrån den nya agilityboken. Vi har inte ännu börjat fokusera så mycket på konstiga svängar, utan det är mest spring och ta hindret framför nosen. Hon får mer och mer sug på hinder för varje gång, vilket känns lovande.

Vi tränade idag efter stjärnan, där jag använde tre hinder. Började med att träna på att ta hinder trots att jag inte följer med fram till det. Något som varit väldigt svårt, men som nu fungerade klockrent. Varierade sedan vägen lite, och att jag gjorde lite olika handlingsövningar så att hon får känna på det. Är mycket nöjd med att hon faktiskt tog flera hinder trots att jag både visat med kroppen att vi ska åt andra hållet efter, samt hunnit börjat röra mig åt andra hållet. Även det är något som tidigare varit väldigt svårt, men iochmed att suget på hinder ökat så har hon börjat förstå vad jag menar.

 

Kul att variera träningen, och vi har ju som mål att kunna starta i klass 1 under året. Men vi har fortfarande inget slalom, och definitivt inga balanshinder. Men det ska vi nog hinna med innan året är slut :) 

AGILITY - Boken som styr upp träningen

Fick boken "Agility - Grunden är grunden" i julklapp, och herregud vilken bra bok! Den innehåller bara kombinationer, samt tips på vilka handlingsalternativ man ska träna på. Det är väldigt lätt att få idétorka, så den här boken är ett välkommet tillskott. De allra flesta kombinationer innehåller inte mer än 5 hinder och en tunnel, vilket är toppen för mig, eftersom det är det antal jag har hemma i trädgården.

I början av boken så visas hur man grundtränar med hjälp av bara två hinder. Hindren står på samma sätt hela tiden och sedan ska man testa olika svängar. Charlie och jag körde igenom en del av dom under vårt första pass idag - hundarna fick två pass var på förmiddagen - och sådan här grundträning är ju super att träna på.

 
 

Alla dessa svängar har vi gjort förut, men inte utplockade så här, så att man bara tränar på det. Skönt att få nöta lite hur jag ska göra, för man ser ju när det går fel, att jag varit otydlig med vart vi ska. Målet blir nog nu att vi ska ta oss igenom hela boken, då har vi alltid nya saker att träna på! 



Once in a lifetime?

Åkte idag till GMBK för att få lite lydnadsträning i annan miljö. Hade turen att det var några tjejer där som tränade agility, så vi fick lite störning också. Körde ett ganska tufft pass med prinsessan, där vi tränade ganska länge och körde igenom i princip alla moment. Från början till slut ger hon allt hon har. Hon har en sån fantastisk attityd, att det ärligt talat, är lite svårt att ta in!

Började med rutan, där vi fortsatte med leksak i rutan, för att sedan testa någon enstaka gång emellan utan leksak, och det var klockrent. Dock har hon ingen större förståelse för momentet ännu, men jag har en bra plan som vi följer. Fortsatte med apportering där hon lugnt sitter kvar och väntar på kommando, griper snabbt och galopperar in till mig. Testade även metallen och hon gjorde samma sak där! Vidare till tvåans fjärr, där jag ställde upp mig på tre meter och kommenderade sitt och hon klarade det på första försöket! Jackpott! Sedan körde vi hopp över hinder, där det var nytt hinder för sessan, men hon gjorde det lika snyggt som hemma. Testade sedan av ordförståelse där jag backar och blandar mellan kommandon stanna/ligg/sitt, vilket vi även körde när jag sprang och hon satte alla skiften. Därefter blev det en platsliggning på 30 meters avstånd i 2 minuter där hon låg lugnt och tryggt. Sist ut körde vi ett lååångt fotgående - dock med godisbelöning under tiden - där vi tränade med störningen från agilityn bredvid. Hon har ett fotgående jag är supernöjd med, hon har bra position, fina halter och bra svängar. Det kan naturligtvis bli bättre, tajtare och ännu snyggare, men hon är bara 15 månader, så vi har gott om tid på oss! Det vi ska träna mer på är olika störningar så att hon orkar hålla fokus, men hon var grym idag.

Tyra har en sådan perfekt balans mellan att vara taggad, men fortfarande koncentrerad. Jag tror det är hennes främsta styrka. Hon ger 110 % HELA tiden, och hon älskar träningen. Hon verkligen älskar den. Hon försöker alltid göra rätt, men hon blir inte knäckt om det visar sig att hon inte förstått rätt. Jag har en stark känsla av att hon är en hund på miljonen. En på miljonen rätt för MIG! Hos en annan förare kanske det inte alls blivit samma sak. Men hon är så rätt för mig så det är löjligt!

Idag var det många gånger jag bara ville flippa ut för att känslorna bubblar över när hon är så duktig, och framför allt på grund av hennes attityd. Men eftersom hon är så taggad, så skulle hon inte orka hålla ihop om jag flippar, så trots min inre känsla så blev det i fotgåendet lugn belöning med godis. Förhoppningsvis så kan hennes främsta styrka - taggad OCH koncentrerad - fortsätta tack vare att jag är väldigt rädd om den. I vissa moment passar det dock att flippa lite, och det är skönt att jag får pysa ut lite med skrik och glädjeskutt :P

Varje träningspass med min prinsessa är en kick. Jag tror vi är en match made in heaven ♥

Målsättning 2015

Första dagen på det nya året är här, och som alltid så brukar det innebära att man börjar lite på ett nytt blad. Året som gått har både varit bra och även inte alls bra, utan riktigt tufft. Det gäller att ta vara på det man har och att njuta av allt roligt man får vara med om. Målsättningen för året är därför mer övergripande än detaljrikt.

Det viktigaste målet för mig och hundarna nästa år är att ha KUL. För om det slutar vara roligt, så är det inte värt något längre. Det låter klyschigt, men trots det, så är det de viktigaste. Jag har lovat mig själv att aldrig tumma på magkänslan bara för att nå högre resultat, och framför allt har jag lovat mig själv att aldrig sluta vara ödmjuk. Om jag någon gång slutar med det, så snälla banka en stekpanna i huvudet på mig!

Att ha motivation till träning och motivation till att sitta inne och klura på lösningar, kräver att det finns mål att arbeta emot. Om vi inte når hela vägen, så spelar det ingen roll, men målen ska ändå finnas där, för motivationens skull. Sedan kan man självklart satsa och försöka nå sina mål, och samtidigt ha kul. Satsning och att ha kul är inte varandras motsatser!

TYRA

* LPII - vi siktar på diplom i klass 2

* Start i klass 3

* Debutstart i agility

CHARLIE

* Ta sista pinnen i klass 1

* Gå upp i klass 2

* Göra ett felfritt lopp i klass 2

* RLD F - ta diplom i fortsättningsklass i rallylydnad

 

Vi siktar på ett 2015 fyllt av härlig träning, mysiga stunder och där vi hoppas vi får vara friska.