Vikten av att ha en plan

Igår blev det ett litet lydnadspass med Tyra. För att spara på gräsmattan, så håller vi numera till på vår uppfart. Den är inte superstor, men den räcker gott. Och eftersom att det är störning vi vill ha så tränar vi mycket ute på gatan, för där kommer det ibland nån och går och ibland en bil.

Fokus låg igår på apporteringen, där jag hade en bra plan för hur jag skulle få henne att förstå vikten av att gripa apportbocken på rätt sätt. Tyra brukar slarva på första skicket och sedan göra resten klockrena. Men det hjälper ju inte på tävling, för då har man bara ett försök på sig. Vad tror ni hon gjorde på första försöket igår? En tio-poängarna såklart! Och de resterande 6 kasten? Samma sak.

In your face matte att jag gör fel.

Vi körde lite fotgående där vi gick mot konstiga saker, som nästan rakt in i postlådor, grannars bilar och soptunnor. Hon släppte inte fokus en enda gång. Mattes lilla skithund :) För att försöka få fram nått med apporteringen så tog jag fram metallen. Äntligen! Slarviga gripanden där tassarna hamnade lite på apporten först. Kunde säga till henne att så gör vi inte, och när hon gjorde rätt blev det favoritbelöningen, som är kamp. Det räckte med två gånger, så förstod hon vad som gav utdelning.

Finaste prinsessan!

Det viktigaste jag tar med mig är att jag måste ha en plan hur jag ska göra när det blir fel respektive rätt, på ALLT vi gör. För har jag en sådan plan, så kommer självsäkerheten, och det gör en enorm skillnad på träningen. Passet vi körde igår vet ett riktigt lyckopiller! Tyra bara vill, vill, och vill och det är en så häftig känsla.

Idag kommer mina föräldrar hit från Karlstad och jag ska försöka utnyttja dom till lite kommendering och låtsastävlingsträning.