Idag har vi debuterat i lydnadsklass två på Bollebygds BK. Det var mycket som var bra, men också en del saker som inte var bra. Vi genomförde tävlingen helt okej, men med störiga missar här och där.
I fria följet var hon med mig första 10 metrarna, sedan flög prinsesstankarna iväg på annat håll. Läggandet var inga problem. På inkallningen satt hon i sina egna tankar och kollade bort när jag ropade - och tittade snabbt tillbaka på mig med en blick som sa "omg sa du nått eller?" - men sedan gjorde hon det jätte fint. Lång transport till rutan - där jag är jätte nöjd med transporten - och sedan sket det sig. Rutan var lagd bredvid ett dike, så hunden skulle springa ut med diket fram till rutan. Har man en retriver som älskar gegga, så är det en ganska svår störning. Men rutan hade både band och koner som lös i orange, så det var liksom inte så att den inte syntes där 10 meter fram! Tyra siktade dock rätt ner i diket och nollan var ett faktum. Vidare till apporten som var helt okej och sedan avslutade vi alla fall bra med ett fint hopp och en härlig tia på fjärren.
Det första jag sa till Tyra när vi kom av planen var "vilken jäkla skit tävling hörru!", för så var verkligen känslan. Hon kan göra det så sjukt mycket bättre än det där. Men samtidigt är jag jätte nöjd med att poängen ändå är riktigt fina, så vår lägstanivå är rätt hög. Hade jag bara fått in henne i rutan så hade det varit ett förstapris.
Då platsliggningen var sist, så valde jag att avstå den, eftersom att en tia ändå inte hade räckt - vi hade varit 9 poäng ifrån. Men domaren berömde oss, så det får jag ta med mig. Vi fick även chansen att testa rutan igen efter att alla kört klart, och då spikade hon den såklart. Så hon kan faktiskt momentet, men hon måste bara skärpa till prinsesscellerna lite mer nästa gång.
Med 70 poäng bort (40 avsiktligt), så är det inte så illa ändå.
Summerar jag tävlingen så är jag supernöjd med att momenten faktiskt sitter, och att hon gör allt med snärtig attityd. Sedan måste vi skärpa upp fokuset, för jag ser en trend på tävling i det här, och det måste stoppas. Får hon så här fina poäng när hjärnan är på en annan planet, så hade det varit såå kul att se vart det tar vägen när hon faktiskt utför det hon kan!
Igår var hela familjen iväg på agilitytävling i Ulricehamn. Jag och Charlie var taggade och jag hoppades så på att vi skulle kunna den där sista pinnen i hoppklass. Nämda klass var först ut och vi gick i mål med NOLL fel. Det var en extremt nervös väntan, då vi gick in som trea men det var halva klassen kvar att starta. Jag satt som på nålar, men plötsligt var klassen slut och det visade sig att vi kom 8:a av 65 starter och PINNEN var i hamn. Sån underbar känsla att lyckas tillsammans med Charlie.
Direkt efter startade agilityklassen och det blev lite strul, då en hund råkade bajsa i tunneln före oss. Så det blev ett längre avbrott, men då satt Charlie och vilade vid min sida. Dock när vi går in på planen så laddar lillen igång och studsar fram och skäller. Loppet går riktigt bra, och jag är återigen så imponerad över att han alltid sätter alla kontaktfält, trots att vi aldrig tränar på det. Vi gick återigen i mål med NOLL fel och det blev ånyo en 8:e plats och en PINNE till!
Hoppklass - Felfritt, 8:e plats av 65 starter, pinne (vår tredje)
Agilityklass - Felfritt, 8:e plats av 65 starter, pinne (vår femte)
Ioch med pinnen i hoppklass så är vi nu uppflyttade till klass 2, så himla coolt!!
I helgen var vi hemma i Karlstad och på söndagen passade vi på att klämma in årets sista agilitytävling. Hopploppet gick jätte fint, det var en knepig start, men vi fick till det som jag ville utan att gå i tunnelingången som låg som en fälla. Tyvärr en rivning senare i loppet, där Charlie råkade hoppa av ca 3 meter innan hindret, så pinnen uteblev.
I agilityloppet klarade vi oss utan rivning och vi hade faktiskt en bra tid. Av alla som kom i mål - även de med fler fel alltså - så hade vi totalt bästa tiden. Det har nog aldrig hänt förut faktiskt! Domaren gav oss en femma på balansen först, men ångrade sig precis när vi gått i mål och tog bort den. Med våran nolla, så VANN vi klassen och fick ännu en agilitypinne :)
Jag är supernöjd med Charlie i båda loppen. Han är en fröjd att tävla just nu. Allt runtomkring är så enkelt och det njuter jag bara av! Att det sedan även går grymt bra inne på banan, det är såklart också väldigt roligt.
Den här helgen har jag och Tyra varit iväg på vårt första agilityäventyr. Vi har varit tillsammans med Elin nere i Hässleholm för två dagar på Agilityfabriken. Resan började med att Tyra fick en mindre chock då tre bordercollies gjorde henne sällskap bak i bilen. Något trångt, men hundarna uppförde sig utmärkt och sov hela resan. Lördagen ägnades sedan åt agilityträning där vi tränade på två olika banor.
Tyra klarade av flera svåra saker som vi inte gjort innan - bakombyte in i tunnel, staket med blindbyte, boxhörn - och vi hade en jätte rolig dag. Här kommer en liten snutt på hur träningen såg ut.
Idag var det dags för debut på tävlingsbanan. Det anordnades en blåbärstävling på Agilityfabriken och vi var anmälda till två hopplopp. Eftersom Tyra nyss fyllt ett år, så var vi med i mediumklassen. Det var mycket nya saker för min lilla sessa att hantera. När vi skulle in i lokalen stod vi i ett utrymme utanför där det blev lite trångt. Tyra tyckte det var lite jobbigt med alla hundar, men vi körde kontakt i fotposition - något hon kan och känner sig trygg med - vilket gjorde att hon skärmade av allt runt om. Att sedan gå in där det stod massa publik längs ena sidan, domare och tidtagare på banan, ha en matte med fjärilar i magen och allt annat som hör tävling till är inte det lättaste, men hon skötte det galant!
I första loppet var planen att bara springa på, och inte ta om något hinder om vi missade. Jag vill att hon ska våga bara köra på och inte tänka för mycket. Vi missade några hinder men körde på ändå. I nästa lopp var känslan mycket bättre och vi fick till ett superfint lopp! Tyra hade en underbar attityd med härligt sug framåt. Älskar när hon dundrar in i den rosa tunneln! I andra loppet blev det tio fel och vi hamnade faktiskt på en 5:e plats av 15 starter.
En underbart härlig helg, där jag är så nöjd med min sessa så jag svämmar över av stolthet, och jag har haft så fasligt roligt tillsammans med Elin. Westlife forever :)
Vi var på besök hos mamma och pappa under helgen, och passade samtidigt på att klämma in en lydnadstävling i Forshaga. Det var samling vid 10 och vi började med platsliggning. Tyra låg superfint, lätt den bästa platsen hittills. Dock blev det DK på både läggandet och uppsättandet.
Sedan hade vi en lååång vänta, närmare bestämt 4 timmar. Som tur var har jag gått kurs för Åsa på GMBK och fått bra tips om vad som inte ska få påverka tankarna negativt, så det gick ändå bra. När jag värmt upp Tyra för start och var redo att gå in fick jag även veta att de lagt in en extra paus på 10 min... Perfekt träning för psyket, och jag tog det med ett leende.
Den långa ingången på planen var grym, men sedan började själva lydnadsprogrammet inget vidare. Först linförigheten som lätt var det sämsta vi gjort! Lilla sessan nosade och var allmänt på en annan planet och sedan nollade vi läggandet då Tyra tittade till på tävlingsledaren precis när jag gav mitt kommando. Sedan gick det kanon och jag är supernöjd med resten!!
Tyra och jag hade en härlig hejjarklack på plats, och när jag vi kom av planen så sa jag att dom kunde åka hem, eftersom vi nollat ett moment så var vi körda. Så hejjarklacken åkte hem medan Daniel stannade kvar med mig till prisutdelningen. Ni kan ju tro att vi blev chockade när det visade sig att vi klarat förstapriset och att vi vann!
Prinsessan med sin stora, fina hejjarklack
Här kommer poängen med domarens kommentarer.
Platsliggning - 8, två liggkommandon, 2 uppkommandon
Tandvisning - 10
Linförighet - 8,5, nosar, pendlar, sitter snett, fin språngmarsch
Läggande - 0
Inkallning - 10, SNYGGT!!
Ställande - 10, SNYGGT!!
Apportering - 8, rullar
Hopp - 10, SNYGGT!!
Helhet - 8,5, trevligt ekipage, tänk på utgångsställningarna
Totalt: 162,5 poäng
Wiiiiieee!!
Nu blir det först några veckor med lydnadsvila då vi ska köra mest agility, och sedan börjar vi momenten i klass 2. Här kommer filmen från tävlingen för den som vill se.
Igår var jag och Charlie på agilitytävling. Första gången i inomhushall på konstgräs, och första gången vi startar på kvällen! Det var en extrem ljudnivå i hallen, samt väldigt varmt, men Charlie fick ändå vara med i sin bur därinne. Jag har inte hjärta att sätta honom i bilen i flera timmar, då jag vet att han hellre är med mig.
Han hanterade allt runtomkring med guldstjärna i kanten. Vilade fint i buren och taggade till när det var vår tur att gå in på plan.
Först ut var agilityloppet, där han gjorde så många bra saker, men tyvärr klantade jag mig. Vi är redan uppflyttade till klass 2 i agility, så i de loppen försöker jag utmana mig själv. Just därför valde jag att göra ett framförbyte framför balansen - ni vet vad jag hatar det - men jag lyckades inte. Jag stod still i bytet och då tar Charlie egna beslut och tog nästa hinder istället, vilket han gör helt rätt i! Annars klarade han slalomingången som många hade svårt för, jag var helt tyst i slalom och han körde på kanon, han klarade rätt tunnelingång efter platten som även den många hade svårt för och framför allt hans GRYMMA kontaktfält! Jag fattar inte hur han kan göra dom så bra, för vi tränar det aldrig, utan han kör bara balanshinder på tävling. På A-hindret låg jag precis efter honom och han flyger över, när han passerat första halvan skriker jag trampa och han bara sätter ner rumpan och glider ner för att stanna på kontaktfältet. Grymme!!
I andra loppet fungerade starten bra, men efter en lång rak tunnel började en låång raksträcka där nästa hinder var däcket. Jag sprang på och av någon anledning sprang Charlie under däcket. Det har han aldrig gjort förut, så han måste kommit fel, eller så såg han inte. Sånt kan alltid hända och något måste blivit fel för annars skulle han aldrig missat det.
Så trots dubbeldisk denna tävling så var jag så nöjd när vi var klara! Vi har så roligt tillsammans, och Charlie är en fröjd att ha med sig på såna här tillställningar.
Idag har jag och Charlie varit på Angereds BK för en rallylydnadstävling. I halv storm genomförde vi banan och med endast lite fjuttstrul på en skylt så fick vi ihop otroligt fina 97 poäng, vilket gav oss en andra plats!
Detta var våran tredje start i nybörjarklass och vårt tredje godkända resultat, vilket innebär att Charlie nu fått en ny titel: RLD N. Wiiiiieee!!!
Igår var det så dags för ännu en tävling för mig och prinsessan, denna gång på SBK Göteborgsavdelningen. Att jag anmälde mig till två tävlingar var ifall det skulle gå dåligt på den första, så jag inte skulle fega ur och inte tävla på länge. Nu gick det ju dock bra förra helgen, men eftersom vi ändå var anmälda så kunde vi ju lika gärna köra igen.
Den här tävlingen testade något nytt och det var att ha platsliggningen sist, och eftersom jag drog startnr 2 - älskar tidiga startnr! - så va det bara att gå ut och köra direkt. Tyra var ganska trött och lite ofokuserad under vårt program och hon tyckte gräset luktade SÅ gott :) Hon nosade lite ibland och hon tyckte det var ganska skönt att sitta där jag satt henne, så det blev några dk:n. Men tittar man på hur hon utför varje moment, så är hon grym. Jag var jätte nöjd med henne när jag kom av banan, och efter att nu ha tittat på filmen så är jag ännu mer nöjd!
När alla var klara var det dags för platsen. Jag visste att vi var tvungna få riktigt bra på platsen för att kunna ta ett förstapris, och eftersom vi aldrig tränat på att man inte får nosa (för hon aldrig gjort det förut), så gick vi till sidan och tränade lite på det. Sedan fick Tyra en riktigt svår plats då 2 kråkor beslöt sig för att ha dansparty 5 meter bakom henne! Hon låg och tittade på dem med öppen mun, men hon rörde sig inte ur fläcken. Grymt bra gjort av min lilla 11 månaders :)
Det var en ganska nervös väntan på prisutdelningen, men jag var ganska säker på att jag skulle hamna några poäng ifrån. Men vi klarade det! Det blev 163 poäng och ännu ett förstapris, samt 4:e placering av 12 starter.
Platsliggning - 10
Tandvisning - 8, sitter ej
Linförighet - 8, siv, ss
Läggande - 7, ft, nosar
Inkallning - 8 dk, avs
Ställande - 7, nosar
Apportering - 8, tugg
Hopp över hinder - 7, två dk
Helhetsintryck - 10
Totalt: 163 poäng
Helt otroligt av min lilla donna att kunna göra ett program som för oss faktiskt var ganska dåligt, men att ändå klara förstapriset. Hög lägstanivå och det bådar ju alltid gott :)
Tyra har tävlat idag på SBK Göteborgsavdelningen och trots en mycket ofokuserad prinsessa så räckte det till ett förstapris. Hon gjorde det som behövdes (ganska exakt) och kammade hem 163 poäng.
När vi kom av planen stod Elin där med en skylt hon gjort till oss, hur fin?! :)
Så kul att vi genomfört vår första tävling tillsammans! Målet var att Tyra skulle få uppleva tävlingssituationen och att hon skulle få uppleva mig när jag är nervös. Jag kommer alltid vara lite nervös inför tävling och jag ville att hon skulle få en bra känsla, trots att jag kanske inte är som vanligt. Hade förberett hur jag skulle agera och jag är jätte stolt över hur jag förde henne över banan. Jag stöttade henne på många ställen och jag belönade henne mycket mellan momenten.
Hon gör alla moment utan stora missar, det är bara små saker som alla avdrag gäller, och man ska ju alltid ha nått att förbättra! Men bäst är helt klart hennes attityd. Hon var inte lika taggad som hon brukar, men hon har bra fokus trots alla störningar - hon fick applåder efter varje moment och det var ju nått helt nytt!
Jag var så nöjd när jag gick av planen och jublade högt hela vägen, och när min hejjarklack - Daniel, hans föräldrar och mina föräldrar - berättar att vi fått första pris så blev jag så glad och chockad, och det fångades på bild :)
Platsliggning 9 - nosar
Tandvisning 10
Linförighet 8 - dk, långsamt sättande
Läggande 9 - ngt långsamt
Inkallning 9,5
Ställande 10
Apportering 8 - lite tugg
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 9 - bra jobbat!
Totalt: 182 poäng, första pris
På platsliggningen hamnade vi i första gruppen där Tyra låg med två hundar på varje sida om sig. Hon brydde sig inget om dem alls, men hon nosade lite någonstans i mitten. Tandvisningen var nemas problemas, hon satt kvar vid min sida och domaren kunde nog kollat ner i halsen om han önskat. Resten av programmet finns på film, så här kommer den:
Prinsessan Tyra fyllde 11 månader igår och imorse genomförde vi vår första tävling i lydnadsklass 1. Det blev smått FANTASTISKA 182 poäng och ett första pris!
Idag gick jag och Charlie upp i ottan och åkte till Kungsbacka BK för agilitytävling. Började med agilityklass, och eftersom vi redan är klara för uppflytt där så valde jag ett blindbyte efter gungan för att testa. Det var inte så super bra. Jag hann inte som jag tänkt och jag tittade inte vart jag sprang, så jag blockerade ingången på tunneln som kom efter, så Charlie blev tvingad att springa på sidan - fem fel. Resten av loppet gick klockrent!
Hopploppet hade en start som var upplagd för STORA svängar för vår del. Jag försökte tighta till det, men lyckades inte särskilt bra med det. Vi klarade dock loppet riktigt bra, men tyvärr fick vi med oss en rivning så det blev fem fel. Första gången Charlie river på tävling, men någon gång ska ju alltid vara den första :)
Super nöjd med min underbara hund idag. Vi hade en sådan mysig förmiddag tillsammans! Att det inte blev pinne idag berodde endast på fjuttiga misstag, och överlag så känns han väldigt stabil på agilitybanan just nu.
Igår var vi på Kinds BK för sista agilitytävlingen innan sommaruppehållet. Det blev en väldigt lyckad dag där jag är super nöjd med båda våra lopp. Fem fel i agilityloppet, där blev det en femteplats och sedan i hopploppet blev det felfritt, 3:dje placering och en PINNE!
Nu har vi en pinne kvar i hoppklassen, sedan blir det klass två för hela slanten!
Körde ett genrep med alla moment igår, och det gick hur bra som helst. Allt satt, och det kom inte ett ljud ur den lilla welshkroppen. Vi var helt klart väl förberedda för dagens tävling på Orust.
Dock märkte jag direkt jag tog den lille ur bilen att det här kunde bli en tung dag. Han var inte alls med, och han kunde inte hålla fokus. Försökte värma upp så bra som möjligt, och innan vi gick in på platsliggningen hade han inte gett ifrån sig ett ljud. Tyvärr hann jag bara ställa upp på min plats och han började låta. Sedan lät han nåt kopiöst under HELA platsliggningen - alltså i 3 minuter. Så tråkigt, då han senaste veckan legat helt tyst och avspänt, och nu vände det och blev värre än någonsin. Han ligger ju där han ligger, så om han bara är tyst så är ju tian i hamn. Men nu fick vi en 6:a - och det var snällt tyckte jag.
Här kommer en snutt med lite skönsång...
Under programmet gick det sedan inget vidare. Känslan var definitivt inte där, och det kändes som att Charlie gick tillbaka två år i tiden. Totalt ofokus, ingen samarbetsgjädje och mest bara lekstuga. Jag bestämde mig efter första kommandot på rutan, att nu skulle jag våga se detta som träning. Poängen skulle ändå inte räcka, och då är det ju bara att försöka få ut så mycket som möjligt av det.
Om vi tar det från början, så gjorde vi ett av våra sämsta fria följ på länge. Där är jag ändå nöjd över att vi får en 8, för det visar att vår lägsta nivå där börjar bli rätt hög. På läggandet gäspar han extremt högt precis vid läggandet, och vid inkallningen arbetar han inte alls. Han springer för glatta livet, drar förbi mig, nosar och kommer sedan in. Det har nog inte hänt på över år, men som sagt, han gick definitivt tillbaka till den "gamla" Charlie idag. På rutan springer han rätt, men blir sedan totalt ofokuserad och tittar bara mot utgången. Jag bestämde mig direkt för att oavsett vad som händer, så ska jag inte ge mig, han ska in i rutan. På tredje kommandot gick det vägen. Puh! På apporteringen blir det startskall och det värsta dödandet av en apport han någonsin gjort... Sedan vill han inte ta den, då den ser helt annorlunda ut jämfört med vår apport. Får honom ändå att ta den och väljer att belöna då han faktiskt galopperar in till mig! Hoppet är inget att säga om... Han skäller och han är totalt ofokuserad. På fjärren får jag ljud igen, och väljer att säga TYST. De två nästkommande skiftena är han tyst, och jag väljer att berömma med rösten vid läggandet.
Tyvärr blev det inget filmat mellan momenten, men här får ni se det jag fick filmat - oredigerat - iallafall.
Någonting störde honom EXTREMT mycket idag. Han orkade inte hålla ihop alls, och han ljudar mer än han någonsin tidigare gjort. Han är splittrad hela tiden och tittar man på filmen så tittar han mycket mot utgången och upp mot läktaren.
En teori är att han letar efter husse. Han vill alltid ha koll på oss två, och det KAN vara det som gör honom så splittrad. Tittar jag tillbaka i tiden så har en tävling aldrig gått bra när husse varit med, så det kan vara en orsak. Sedan vet jag inte om nattens dambesök spelat in - Hanna sov här med två av sina tikar - men jag tror inte att det spelat så jätte stor roll. Men helt ärligt så vet jag inte vad som stört ut honom så, och det kan ju vara en mix av flera saker! Självklart tror jag även att min nervositet spelat in. Så det är nog många saker som orsakat denna soppa!
Dock är jag SUPER nöjd med mig själv. Jag fick inte minsta känsla av ilska, av frustration eller av missnöje. Jag var så lugn och jag höll huvudet så kallt som jag vill. Jag klarade - för första gången - av att både korrigera honom inne på plan - med ett eyyyy och ett tyst - och även att berömma mitt i momenten. Jag fick heller aldrig panik under platsen, utan kände mig otroligt lugn och stod som vanligt och blundade mestadels av tiden.
Trots det dåliga utförandet och de dåliga poängen, så är jag på nåt konstigt sätt ändå nöjd. Det blev ändå något bra av det dåliga, och jag är så nöjd med min utveckling på den fronten. Jag känner mig stolt över mig själv!
Platsliggning - 6, gnäller
Fritt följ - 8, tv, något gnäll
Läggande - 7,5, ej tyst
Inkallande - 7, gnäller, slarv vid förare
Sändande med ställande - 5, många kommandon
Apportering - 0, lek
Fritt hopp över hinder - 5 (fick inga mer kommentarer, antar att även domaren gav upp!!)
Fjärrdirigering - 5
Helhet - 6
Totalt 110,5 och ett 3:dje pris, placering 5/6.
Man kan nog analysera sönder dagens tävling från både höger och vänster. Nu går vi istället vidare, tar det lite lugnt i veckan, och låter tjejerna sätta tänderna i oss på nästa helgs lydnadsläger :)
Det finns en titel inom lydnaden - lydnadschampion - som ingen welsh har lyckats att få de senaste 20 åren. Självklart är det extremt lockande att satsa järnet på att bli den som lyckas. Jag vet att det finns en möjlighet att Charlie skulle kunna fixa det, om vi tränar på rätt sätt.
Om vi skulle sikta mot dröm-dröm-målet så skulle jag behöva slopa min plan. Charlie är 4 år och vi har inte all tid i världen på oss. Möjligheten att lyckas finns, men det kommer isåfall att ta tid. Planen som tidigare varit lagd har varit att ta ett LP2, sedan träna för trean, och förhoppningsvis kunna göra en start där. Sedan har planen inte sträckt sig längre. Men slopas den, så blir det till att träna på och inte sikta på tre förstapris förrän där det verkligen räknas - i eliten.
Jag tror att för Charlies del så spelar det inte så stor roll vilken väg vi väljer. Han kommer ha lika kul oavsett, och frågan är om han inte skulle tycka att det var ÄNNU roligare med lite nya moment. Men för MIN del, så tror jag att det bästa är att hålla sig till planen. Jag blir fortfarande otroligt nervös inför tävling, och jag har inte alls den trygghet på tävlingsbanan som jag skulle vilja ha. Ju mer jag tävlar, ju bättre blir jag på det. Det är anledningen till att planen varit LP2, helt enkelt för att JAG behöver det.
Jag vill bli så säker inne på tävlingsbanan att jag verkligen tänker klart. Att jag har huvudet såpass med mig att jag snabbt kan anpassa mig efter vad som händer. I nuläget blir jag lite låst om Charlie hittar på något nytt där inne på banan, eller att något inte gått som jag tänkt mig. Men det blir bättre, och på den fronten märkte jag en stor skillnad på senaste tävlingen. För att jag ska få mer tävlingsvana är tanken att i sommar även försöka tävla i agility, och ev även i rallylydnad. Nervositet är naturligtvis den största boven i dramat. Konstigt att den dyker upp, då jag under alla mina år på tävlingsbanan med hästarna lärt mig hantera den riktigt bra. Men det jag upplever med Charlie på tävlingsbanan är EXAKT samma sak jag upplevde med min första häst, och det lärde jag mig att hantera när jag fick tävlingsvana.
Den här gången kommer jag nog välja lärdom före meriter. Jag behöver lite tävlingsvana, och vem vet, vi kanske hinner komma en bit på vägen mot dröm-dröm-målet ändå, kanske till och med ända fram? Vi får se hur det blir framöver, planer kan alltid ändras, och känner jag tryggheten på tävlingsbanan snabbare än planerat, så kommer vi köra på. Det vore utan tvekan sjukt häftigt om vi lyckades ända fram!
Jag tror definitivt INTE att man måste välja lärdom eller meriter. Jag vet att de allra flesta får ihop båda två till en fantastisk mix. Men alla är vi individer, och jag tänker gå den vägen som passar mig bäst!
Ganska stora kontraster till gårdagen. Idag har jag varit på GMBK:s årsmöte - Göteborg-Mölndals Brukshundsklubb - och mottagit ett pris. Med högst snittpoäng på tre starter i lydnadsklass 1 förra året - över 180 poäng - , blev jag och Charlie årets LYDNADSRAKET.
Visst är det häftigt?! Jag är hur glad som helst, och inte minst stolt. Min duktiga, älskade lille!
Skickade igår morse ett sms till Vara-Grästorps Brukshundsklubb med frågan om det gick bra att efteranmäla till klass 2. Fick ett trevligt telefonsamtal med domaren, som tyckte att han kunde väl stå kvar i 10 minuter extra för min skull. Ingen är mer tacksam än jag, för idag gick det vår väg.
Charlie var som en atombomb inne på planen, och om han brukar vara taggad, så var han det gånger tio idag. Han fick till och med ett litet grisryck inne på planen, och när jag ropade på honom gör han en tvärvändning, vilket resulterar i en volt och han får huvudet totalt nerkört i sågspånet. Han bjöd på en riktigt show hela programmet igenom, då han på de flesta moment satsade med livet som insats.
Platsliggning - 8, sätter sig tidigt
Fritt följ - 9,5, VP
Läggande under gång - 10, Mycket bra!
Inkallning - 9,5, gnäller
Sändande med ställande - 10, Mycket bra!
Apportering - 7, upptag, DK, tempo in.
Fritt hopp över hinder - 7, skall, islag
Fjärr - 9, gnäller
Helhet - 9, Kan bli mycket bra!
Att han var tyst på platsliggningen är en rejält stor vinst. Jag är också väldigt nöjd med fria följet, han höll ihop och visade hur fint han kan gå. Endast en miss efter en vänster sväng då han blev lite osäker - jag svängde inte på det sättet jag ska - och hamnade efter i två steg, annars var det felfritt. Rutan var även den klockren - med rejält startsprut i sågspånet...! Lite ljud på några ställen, men det går helt åt rätt håll. Speciellt då jag var beredd på mer ljud, eftersom han var så extremt taggad och jag var nervös, så trots lite ljud på 3 moment är jag väldigt nöjd.
Dagens bästa var helt klart KÄNSLAN. Han fullkomligt älskar detta, och att se honom utföra alla moment med sådan glädje är så kul. Han vill samarbeta, och han lyssnar på vad jag säger. Samtidigt måste han definitivt ner i aktivitetsnivå framöver - för att inga små ljud ska pysa ut- även om det är sjukt kul att se han på hans raka ben, där han satsar järnet.
Totalt blev det 174,5 poäng och en 3:dje placering. Jag stannade till på första bästa Mc´Donk och Charlie fick en cheeseburgare som belöning. Det här ska vi fira ikväll kan jag lova!!!
Uppladdningen inför helgens bravader har blivit alls som jag tänkt mig. Bortrest en vecka och sedan sjuk denna, har gjort att träningen uteblivit. De saker jag hade velat träna på, har jag helt enkelt inte haft möjlighet att göra. Det har varit ganska - läs mycket - stressande, men då jag har funderat - har ju haft mycket tid till det denna vecka - så har jag lagt upp en annan plan.
Ni som följt min blogg vet att jag gick totalt under isen efter förra tävlingen på sensommaren. Därför kommer helgens tävling vara MIN tävling. Jag har gått igenom moment för moment och förberett mig mentalt på hur det skulle kunna gå. Inga negativa tankar, utan sakliga tankar utifrån vad jag vet kan hända. På varje moment har jag skrivit hur jag önskar att det ska se ut, hur det troligtvis kommer se ut och även hur det kan se ut om det skiter sig. Helt enkelt för att vara förbredd på olika saker som kan hända inne på planen.
När jag har funderat lite så kom en tanke "Den här gången bara måste vi ju klara det, annars kommer ingen tro att vi kan nåt". När den tanken gått igenom huvudet fick jag direkt dra i NÖDBROMSEN. Hur fan tänkte jag nu? En dålig tanke, men den födde någonting bra. Är det därför jag blivit frustrerad? Ja, nu är jag ganska säker på att så är fallet. Hemskt att jag tänkt på detta vis, men skönt att själv upptäcka det.
Det spelar ju ingen roll vad någon annan tycker. JAG vet ju hur duktig min hund är, och framför allt hur kul han tycker att träningen är. Så fort tanken svept genom huvudet, så fick jag ett totalt inre lugn. Den stressade känslan är borta och jag känner mig helt tillfreds med tävlingen. Antagligen har jag - helt omedvetet - lagt en press från omgivningen på mig själv. Konstigt, eftersom att jag vet att det är ju ingen som bryr sig om det!
Man behöver ju inte ha 200 poäng...
Jag känner mig mentalt förberedd, och tävlingen kommer gå ut på att JAG ska träna mig i att bli en bättre tävlingsförare. Nu får vi bara hålla tummarna för att hostan ger med sig, för annars blir det ingen tävling för vår del.
Dagens tävling började katastrofalt med en femma på platsen. Charlie skällde, flyttade en 1 dm framåt OCH nosade. Jag ville bara åka hem, men gick ändå in när det var vår tur för programmet, och då med en attityd som var under all kritik. Efter första svängen i fria följet stannade Charlie, mina energier var väl svartare än svart. En femma blev det där, för när jag insåg detta så lättade jag på det, men då beslöt sig Charlie för att inte sätta sig i någon halt och jag kommer inte riktigt ihåg mer... Sedan blev det en radda med lite bra poäng. Läggande 9, inkallning 9 och rutan 9!!! Rutan var skit snygg och fan ta mig som inte bröt efter det. Dock röstbelönade jag massor på vägen fram till han. Apporteringen blev en 6:a tror jag pga startskall, båda framtassarna på apporten och sedan sprang han förbi mig. Dags för hoppet där han hoppade ut fint och började sedan nosa. Då bröt jag. Domaren tyckte jag skulle fortsätta, men jag var så arg att det inte var rättvist.
Mellan momenten var han en katastrof och jag ville bara av plan för jag skämdes så mycket att jag ville sjunka genom jorden. Vi gick av planen och åkte direkt hem. Så nåt protokoll har jag inte, men vad ska jag med det till? Jag var så arg i bilen hem att jag knappt kunde prata. Daniels sköna kommentar i bilen hem var: ja fy fan vad dåligt det var! När det gått dåligt är det precis ärlighet man behöver, jag hatar att få höra nåt annat.
Nu är jag verkligen helt nerkörd i botten och som det ser ut just, var det här våran sista lydnadstävling. Jag orkar inte kämpa längre. Dom som varit med på våran resa från början vet att jag kämpat VARJE dag, varje träningspass. Charlie är den perfekta familjehunden - bättre går nog inte att få - men som lydnadshund vet jag inte längre. Han har ingen som helst vilja för att göra rätt och det gör det så otroligt tungt. Det går inte att bara belöna rätt beteende, för då kommer vi verkligen ingenstans, och trots att jag hittat hur jag måste träna, så fixar jag det inte riktigt. Jag är asnöjd med det vi åstakommit hittills, och det kanske räcker så. Det kanske är bäst att bara stå vid sidan framöver och hejja på alla andra.
Hur som helst så blir det ingen lydnad fram tills lägret i oktober. Hur vi gör efter det får framtiden utvisa, men just nu orkar jag verkligen inte mer.
.JPG)
.jpeg)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
