Spåret gav mig gåshud

Helgen är här och vi åkte ut till Ängårdsbergen på förmiddagen. Grabbarna gick en promenad medan jag la ett spår. Det blev ett klurigt spår då jag tappade bort mig och att skogen på vissa ställen var omöjlig att gå igenom - sjönk ner med foten i ett kärr bland annat. Spåret blev 610 meter långt, 6 apporter utlagda och 3 skarpa vinklar, samt att det vid 4 tillfällen korsade ridvägar. Det tog hela 25 minuter att lägga ut spåret, då terrängen var skit svår att gå i.

Innan spåret så bestämde vi oss idag för killarna var på jakt. Det fanns 6 pinnar gömda i skogen, och alla skulle plockas in och ges tillbaka till mig. Jag visade spårstarten och sedan fick dom ingen mer hjälp av mig - jag har ju en förmåga att lägga mig i annars... Daniel hade självklart snitslarna han kunde tjuvkika på, men de är inte alltid så lätta att se. Daniel trodde vid ett tillfälle att den lille var fel - då han omöjligt trodde att jag knatat igenom den terrängen - så han tittade bedjande på mig, men då fick han bara höra: LITA PÅ HUNDEN! Och det gjorde han, och killarna satte spåret som ett smäck! För första gången fick jag gåshud när jag såg min hund spåra. Jag trodde faktiskt inte han kunde spåra så noggrant och snyggt som han gjorde!

Redo för att leta upp de pinnar matte tappat bort i skogen

Charlie spårade som en gud idag. Vi var helt i extas när han tog sista apporten! Han smekte snitslarna perfekt över nästan hela spåret. Han tappade bort sig vid två tillfällen, men sökte av marken sjukt bra och hittade tillbaka på ca 10 sekunder. Den ena gången var när vi korsande en ridväg, med de andra övergångarna - 3 stycken - klarande han perfekt!.Det enda man skulle kunna klaga på är väl tempot, det går i en rasande fart och jag skulle inte kunna hänga på där bak. Det går ju när terrängen är bra, men när det är branta backar mm så är jag för feg för att flyga fram. Men husse har ju inga som helst bekymmer med att hänga med. Kul att mina grabbar är så duktiga i skogen!