Vad skulle du ge den här tjejen för råd?

Det här med fokus är väl något vi alla arbetar med för att förbättra hos våra hundar, oavsett vilken gren vi håller på med, och även vilken nivå vi är på. Jag har nu under min andra dag med soffläge - tyvärr lär det bli en till imorgon - kollat igenom gamla filmer på datorn. Jag fastnade specifikt för en som jag spelade in på GMBK i slutet på augusti förra året.

Om ni tittar på filmen, vad hade ni då gett för råd till den tjejen med sin hund? Titta på filmen och fundera på det en stund innan du fortsätter läsa.



För de råd jag då stött på var framför allt att jag måste bli roligare och belöna mera. Tittar man på filmen så belönar jag ofta. Jag har klickern som förstärkare för att få Charlie att jobba för mig. Jag belönar med godis hela tiden. Ser Charlie glad ut? Inte det minsta. Han ser ut som han snart ska dö. Svansen viftar knappt - den rör sig, men bara för att den naturligt gör så då den här fortfarande är lååång -, han är slö och han är totalt oengagerad. När jag löser upp honom genom att sätta ut armarna, så blir reaktionen: INGENTING. Han blir verkligen inte det minsta glad. Men visst är det konstigt? Jag har klicker, massor av godis, en ryggsäck fylld av leksaker för tusentals kronor. Men ändå har min hund tråkigt. Riktigt tråkigt till och med.

Två månader senare får jag möjligheten att träna för Rose. Under det själva träningstillfället var fria följet ingen dröm. Både jag och hund fattade inte riktigt vad vi skulle göra. MEN jag gick in i det hela med totalt öppet sinne. Jag hade ändå någonstans på vägen förstått att jag gått åt fel håll. Trots att jag var den roligaste matten i hela världen - med de finaste och dyraste leksakerna - så var det ändå inte nog för min hund. Så jag tittade på filmerna från träningen med Rose flertalet gånger, jag kämpade som en tok och framför allt så visste jag att det här var min sista utväg, så det var bara att gå "all in".

En månad efter det träningstillfället så hade jag filmat den här träningen. Jag har fortfarande svårt att lägga krav min hund, men jag gör det, och kolla in skillnaden. Svansen går som en propeller, man ser att min hund tycker det är skit kul då han har en helt annan intensitet och framför allt, han blir glad när jag blir glad!


Jag åker till Stockholm och bor hos Rose i två dagar. Någon månad senare ses vi i Halmstad igen. För mig gick inte detta på ett tillfälle, jag ramlade tillbaka i gamla mönster och jag vågade inte gå hela vägen. Men Rose, Hanna och Jeanette gav inte upp hoppet om blondinen. De stöttade på och coachade mig varje gång vi sågs. När jag var nere i Halmstad och tränade med Hanna i maj, klarade hunden som tidigare var tvungen att vara själv på gräsplanen denna ordentliga störning.


Det har varit lärorikt att gå igenom gamla filmer, och jag ser verkligen vilken utveckling vi haft. Nu ser träningen ut som på filmen nedan, och där är ju inget att klaga på. En hund som tycker fria följet numera är det absoluta favorit momentet, svansen viftar hela tiden och man ser att han tycker det är kul! För egen del behöver jag inte ens tänka på belöningar längre. Jag kan träna honom hur länge som helst och bara berömma med rösten, han älskar det. Vi har kvar de dyra leksakerna, och vi använder dem naturligtvis. Men de är inte nödvändiga längre.


Vilken tur tjejen på första filmen hade som fick möjlighet att träffa rätt personer. Sedan är hon rätt duktig själv också. Den där tjejen är faktiskt rätt tuff. Hon vågade släppa allt hon lärt sig under 3 år och vågade gå en ny väg. Självklart fick hon massvis av stöttning av helt underbara människor, men det krävdes ändå mod av den där tjejen att våga. Måste säga att jag riktigt stolt över henne!

Vad vill jag då säga med det här inlägget. Att alla ska börja träna som jag gör? Absolut inte. Jag vill bara försöka få fram att det finns flera olika sätt att träna på, och i hundvärlden är det många som snöat in sig på bara ETT sätt. Så försök vara lite modiga, våga prova olika sätt och våga gå mot strömmen ibland. För vem vet, det kan vara det bästa du gjort!