Vandrande tivoli

Det är mörkt på morgonpromenaden, och det är mörkt på eftermiddagspromenaden. Man längtar verkligen efter dagsljus nu! Tur att Charlie får en timmes promenad i ljuset mitt på dan, så han får dagsljus iallafall :)

Idag på em-walken fick han ha sitt blinkade halsband på sig, då vi härjade lite på en gräsmatta efter halva vägen. ALLA barn vi mötte var mäkta imponerade över den blinkade hunden! Charlie som älskar uppmärksamhet njöt i fulla drag.

Nu har han fått sig ett medicinskt bad och vi är klara för den här dagen. Soffan bliiiir!

En robot kanske kan minska allergisymtom

Troligtvis kommer framtida tester visa att Charlie är allergisk mot damm och kvalster - det är det vanligaste hundar är allergiska emot - och när tekniknörden till husse fick veta det så dröjde det knappt en timme tills vi fick en ny kompis i lägenheten. En robot som kommer dammsuga hela lägenheten varje dag.

Den är tyst och den är grymt effektiv. Nu kör vi den bara när vi är hemma, men så småningom är tanken att den ska få dra ett varv varje förmiddag. Men Charlie ska få vänja sig ordentligt vid den först, dock bryr han sig inte alls om den, men ändå. En grym investering om ni frågar mig. 

I gatulampans sken

Det är mörkt när jag kommer hem från jobbet - längtar efter snö -, men på grusplanen utanför vårat hus finns en liten lampa i ena hörnet. Ska försöka träna mer på den planen då det är mer störning där, eftersom det saknar ljus och att det passerar mycket folk precis bredvid. Idag fick jag lite extra störning - som jag blev väldigt glad för - iform av en löptiksfläck 3 meter framför rutan. Självklart passade jag även på att köra fjärren och platsliggning på den fläcken!

Nu har Charlie fått medicindroppar i nacken, de dropparna ska döda alla möjliga parasiter mm som en hund kan ha i pälsen. Veterinären hittade inga tecken alls på att Charlie skulle kunna ha det, men för att kunna utreda allergin måste allt uteslutas.

Soffläge och mys med den lille får det bli resten av kvällen, han har redan somnat i mitt knä så det är bara att mysa på!

Kärringen ska få se att jag kan spåra noggrant!

Vi blev så frälsta igår, så när vi käkat frukost imorse styrde vi kosan tillbaka mot Änggårdsberget. Naturen är nåt så helt underbar, och trots det fina vädret så var det inga problem att gå runt på massa spännande stigar och inte behöva möta någon alls. Lovley :) Det kryllar av stigar och det verkar aldrig ta slut.

Idag hade vi dock en plan - inte bara promenad -, utan idag fick Charlie gå ett personspår! Jag la ett ca 600 meter långt spår, 3 vinklar och 5 apporter. För första gången så snitslade jag även spåret... det visade sig vara grymt bra! Nu kunde vi ju faktiskt exakt se om han gick rätt eller inte. Jag som haft snitselband hur länge som helst, varför har vi aldrig använt det?! Jaja, ibland måste man göra skäl för sin hårfärg. 

Missade tyvärr att åter sätta på denna när vi gick spåret, så detta är från när jag la ut det. 

Spåret fick ligga till sig i någon timme medan vi promenerade i solen. När det sedan var dags att ta in spåret fick Daniel hålla i linan. Jag är så tråkigt petig och vet att min känsla överförs till Charlie på en nanosekund, och då blir han osäker när han känner mig energi. Husse däremot är grym där bak i linan, och därför får han ta den träningen! Det gäller att känna sig själv och ibland kunna inse att det finns någon annan som fixar jobbet bättre. 

Personspår har Charlie inte gått på ett halvår, så vi var helt beredda på en övertaggad hund. Jag preppade husse med att ladda upp med rätt energi, och sedan var dom iväg. Charlie har aldrig spårat så BRA!!! Jag gick ju några meter efter husse, och Charlie följde spåret exakt. Han brukar vara mycket mer flängig över spåret, men det såg ut som han bestämt sig för: att nu jävlar ska kärringen få se! Alla apporter in i hand på husse och en hund som var så nöjd med att få arbeta med nosen. 

Stigarna på Änggårdsberget är perfekta för att cykla på, och Husse är grymt sugen på att skaffa sig en cykel. Så snart blir det nog lite dragträning för mina två killar, det går vi hålla tummarna för. 

Tänk vad mycket kul man kan hitta på med sin älskade fyrbente kompis. 

Änggårdsberget

Hade nästan panik mitt på dagen då jag efter vårat lydnadspass kände att jag måste ut i SKOGEN. Vi har haft svårt att hitta mysiga skogsstigar där inte resten av stan promenerar. Visst det finns, men då får man åka typ 40 min med bil, och det är inte alltid man har lust med det.

Idag kom jag dock på att i vintras var vi ju i Mölndal och gick med welshklubben, i ett naturreservat som heter Änggårdsberget. Så dit åkte vår lilla familj idag och snacka om att ha hittat ett favoritställe. Hur stort som helst och med massvis av stigar åt alla håll och kanter, och bara dryga 10 minuter hemifrån med bilen. Vi började med att fika lite uppe på en kulle i solen och sedan promenerade vi.

Charlie fick riktiga GRISRYCK flera gånger om och finns det nåt sötare än en hysteriskt glad liten som studsar runt på spikraka ben? Vi höll på att vika oss dubbla när han gjorde sina race. Man kan kalla honom tokig, men ett bättre ord är nog lycklig!

Skogen var helt fantastisk och ÄNTLIGEN har jag hittat en perfekt skog att spåra i. Nu måste vi komma igång med det igen, hunden älskar det ju. Det blev en lång promenad idag då vi gick vilse och inte kunde hitta tillbaka till bilen, men eftersom solen sken så var det ju bara skönt :) 

En allgergiutredning som heter duga!

För att göra en lång historia lite kortare, så har Charlie alltid kliat sig, men det har varit så lite och ganska sällan. Så det har aldrig varit ett problem man sökt veterinär för. Men senaste tiden har det eskalerat och senaste veckorna har jag vaknat av att han kliar sig på natten, och det är ju absolut inte normalt. Då jag i samma veva fick veta att två av hans kullsyskon lider av allergier med hudproblem som följd - tyvärr har jag inte fått veta det tidigare... - så kände vi att nu måste vi utreda detta. 

Vi fick direkt tid hos en hudspecialist - för att problemet verkade ligga i generna - och det var hos honom vi var i torsdags. En mer kaxig och omysig veterinär har jag aldrig mött, men han var extremt kunnig på området. Besöket tog över en timme och jag fick svara på så mycket frågor och fick så mycket information att jag var helt slut efter. Charlie var helt underbar och gick med på allt som efterfrågades. Vår grymma relation sattes på prov, men klarade testet galant. Säger matte är det är okej, så är det helt enkelt okej :) 

Veterinären kunde direkt konstatera att Charlie har någon form av allergi som skapar klåda. Och det vi ska göra nu är att ta reda på VAD det är han inte tål. Det kan vara antingen födoallergi eller omgivningsallergi, och det kan även vara båda två. För att ta reda på om det är någonting han äter som han inte tål, finns det ingen enkel väg som ett blodprov. Utan man måste köra med uteslutningsmetoden. Så under 8 veckor kommer Charlie äta ett specialfoder, och han får absolut inte få i sig något annat än bara det. Fodret är restat i hela Sverige och veterinären hade bara 3 kg kvar, vilket inte direkt räcker i 8 veckor. Så jag hade grym panik där ett tag, men lyckades tillslut få kontakt med den enda sidan på nätet  i Sverige som sålde fodret - som kostar drygt 2500 kr för 2 månader..- och hon hade exakt den mängden jag behövde kvar, och hon lät mig köpa upp hennes hela lager. Puh! 

Under dessa åtta veckor ska han badas i ett medicinskt schampo 2 ggr/vecka samt att han ska behandlas med ett medel på huden var 3:dje vecka. När de åtta veckorna har gått så ska han provoceras med mat i alla dess former under två veckor. Märker man då att klådan eskalerar så kan man konstatera att han är en foderallergiker. Då får man på sikt börja prova sig fram och se vilka födoämnen det är han inte tål... När dessa tio veckor har gått ska han tillbaka till veterinären för pricktest och blodprov. Då testar man för att se vad det är i omgivingen som han inte tål. Vanligast är då kvalster och pollen. 

För foderallergi finns inga mediciner, där är ju behandlingen att utesluta det han inte tål. Men för omgivningsallergi finns mediciner, men problemet där är, att då är vår tävlingskarriär över. Men då klådan antagligen beror på båda faktorerna, så hoppas vi stenhårt på att klådan kan hållas i schack med andra mediciner än de som man inte får tävla på. Jag vill ju även försöka undvika att ge honom kortison så långt det går, då jag vet vad det innebär att äta såna tabletter. 

På en klådskala så ligger Charlie på 6/10 när han är som värst, och på 4/10 när han är som bäst. Målet är att han ska hamna på en 4/10 när han är som sämst, vilket då inte gör det till ett problem längre. Vi kommer under dessa första tio veckor att skriva en klåd-dagbok för att lättare kunna få en översikt över hur mycket han kliar sig och om det är något i omgivningen som påverkar. 

Veterinären frågade mig vad jag tyckte om allt det här, speciellt då de 8 veckorna med bara ett foder ofta var fruktansvärt tuffa att genomgå. Mitt svar blev: "det är bara att göra". Jobbigt eller inte, det måste göras. Han försökte ändå få mig att förstå att det inte "bara är att göra", men helt ärligt, i min värld är det så! Det finns inget alternativ, utan det är helt enkelt bara att göra :) 

Charlie har senaste tiden bara fått sitt foder och levergodis, inget annat. Helt enkelt för att jag tycker han blir värre i klådan när han äter andra saker, exempelvis speciellt Frolic. Och nu hade vi sån fruktansvärd tur att Sveriges kinkigaste hund tyckte om specialfodret - helt otroligt!! - och det funkar även utmärkt som belöning. Så det svåra blir nog att se till att ingen annan någongång smyger till honom något annat, men här hemma tror jag inte det kommer bli svårt alls. 

Planen för framtiden ser ut som följer: 

1. Endast äta specialfoder, absolut inget annat. Inte ens tuggben, godis eller smulor från någonting. 

2. Badas i medicinskt schampo 2 gånger i veckan. 

3. Behandlas med medicin på huden var 3:dje vecka. 

4. Efter 8 veckor provocera med mat i alla dess former under två veckor. 

5. Efter 10 veckor göra pricktest och lämna blodprov för att se vad det är i omgivningen som han inte tål

6. Under alla 10 veckor skriva klåd-dagbok

Fodret har han redan börjat äta och han tycker det är jätte gott. Igår fick han sitt första bad, och då ska han stå med schampot i minst tio minuter innan man sköljer ur. Ni kan tro att han tyckte det var pinigt! Men då vi har ca 19 såna tillfällen till framför oss innan det här året är slut, så är det tyvärr bara att vänja sig. Utredningen pågår alltså fram tills någon vecka in på det nya året, så det blir en lite annorlunda höst för oss! Men han är ju inte på någotvis sjuk eller mår dåligt, så vi kommer ju träna på precis som vanligt. 

Dag 1 av 60

Charlie har nu - till att börja med - 60 dagar av utredning framför sig. Vi har idag träffat en hudspecialist och jag har fått tio ton av information. Vi har flertalet punkter att följa - utan att vika av det minsta - och denna hösten kommer bli lite speciell.

Charlie har problem med klåda och det ska nu utredas fram tills början av nästa år. Jag är alldeles för trött för att dra allt idag, men det kommer under helgen. Jag behöver nog lite tid till att smälta och få in allt vi ska göra också... Men det viktiga är att Charlie mår BRA, och för det kan jag gå genom eld. Mammas lille! 

Följer den lilles initiativ

Den lille visar hur man bäst slappnar av! Jag följer hans exempel och säger god natt :)

Att våga ta itu med problem

Dagens lydnadspass blev lite senare tidsmässigt än planerat. Jag avslutade min arbetsdag med att få massage, och jag var i en helt annan värld i över en timme efteråt. Fick vila ögonen en stund på soffan innan jag blev människa igen. Men när jag vaknat till så gick vi ut på gräsplan.

Idag var jag helt inställd på konflikt. "Konflikt = utveckling", citat tillhörande Jeanette! Hon har helt rätt. Och den inställningen passar mig perfekt. Vill man utvecklas måste man ta tag i problem, på riktigt. Att försöka gå runt dem är inte min melodi, eftersom man då inte lärt sig nåt på vägen. Problemet jag ville ta tag i var SKALLEN. Men det brukar ju inte komma fram när vi tränar själva på våran plan, så jag fick börja med att fundera ut hur jag skulle provocera fram problemet.

Det löste jag genom att göra rutan mindre - knappt 2x2 meter -, tränade i skymning samt la in första skicket till rutan i en kedja av läggande - inkallning - ruta. Skallet kom som på beställning eftersom att han var uppe i varv efter kedjan och då kopplade han inte på hjärnan och tittade efter VART rutan stod. Utan han far iväg som en kanon utan någon som helst plan om vart han faktiskt ska - han springer ju rakt ut men man han arbetar inte noggrannt efter att hamna innanför konerna - , och då kommer skallet direkt.

Visade honom idag att jag inte tycker om att han skäller och eftersom jag var inställd på problemet så kunde jag behålla rätt energi hela tiden. Jag blev aldrig arg på riktigt och frustrationen var inte ens nära att nå fram till mig. Utan bara saklig träning, där det handlar om att fokusera och hitta rutan. Det gick precis hur bra som helst det här passet, trots att det självklart blev kämpigt. Vi arbetade verkligen igenom problemet och när det blev rätt fick Charlie naturligtvis veta att han är BÄST i hela världen.

Fria följet som vi tränade efter var en dröm idag, och jag själv börjar få ordning på kroppen vilket gör att problemet jag tidigare kämpat med - höger svängar - idag var ett minne blott! Fjärren var skit snygg, men även där fick jag något skall - perfekt - som vi kunde arbeta med.

Ett grymt arbetspass och skönt att kunna få fram problemen så man kan ta itu med dem. Charlies glädje i lydnadsträningen är underbar och frågan är om träningen någonsin varit roligare än den är just nu?

Hisingsparken

En mysig promenad i Hisingsparken blev starten på våran dag. Skönt att få komma ut i skogen och andas lite riktig luft :) Måste bli bättre på att ta mig tid till att åka en sväng för att komma ut i naturen. Man mår ju så himla bra av det alltså. 

Vi tar det nog chill resten av dagen. Vi tränade lydnad igår med hjälp av husse som fick ansvara för att flytta runt på rutan. Så idag tar vi en välförtjänt vila utan några som helst måsten.