Finnsjön runt

Vi hamnade ute i Mölnlycke och Finnsjön. Jag har en väldigt fin bok - Göteborgs Promenadgudie - och när vi satt där i bilen kom jag på att jag sett en promenad i den boken som såg ut att vara lagom. Vi hittade tillslut till detta stället - Finnsjön - och började gå.
Daniel la ett spår och medans vi väntade på honom kom det en welshtik med sin matte på stigen. Vovvarna fick busa en stund innan vi gick vidare. Stigen gick först jätte fint längs med vattnet och sedan gick man mer upp i skogen.

Sjön vi gick runt

Tillslut blev stigen en grusväg och vi gick mellan lite hus. Här lyckades vi faktiskt gå vilse. För det fanns inga skyltar och vi visste inte vilken av alla vägar vi skulle följa. Tillslut valde vi en och den var fel. Men istället för att vända så fick vi gå över en blöt myr. Man blev riktigt blöt om fötterna, men vi hittade den rätta stigen iallafall!

Stigen blev en väg

Vägen tog slut och det blev blött om fötterna

När vi gått runt allt, och hittat rätt, gick vi tillbaka till sjön där vi satte oss och fikade på det mumsiga vi hade i spårpåsen. Det var två kanelbullar, en chockladboll och en snickerskaka - allt från BAKA såklart - och gud vad gott det va. Vi var lite möra i benen då vi gått länge och det var kuperad terräng. Så att slå sig ner vid vattenbrynet med lite saft och sötsaker var efterlängtat!

Mysigt

Så gött

Den lille plaskade lite i det kalla vattnet

Efter fikan fick gå en bit på stigen igen för att komma fram till spåret som Daniel lagt. Jag skulle hålla i linan men det gick så himla dåligt i början. Vi missade till och med första apporten, det brukar den lille aldrig göra. Så Daniel tog över i linan istället. Daniel hade INGEN aning överhuvudtaget om vart han gått spåret. Så vi bestämde oss för att lita till 100 % på Charlie och bara gå där han säger. Och se där, alla apporter kom in! Det var ett sjukt långt spår och så jäkla svårt. Terrängen var ingen bra spårskog alls, så att den lille klarade detta var duktigt av honom. Det var i särklass det svåraste och längsta spår han gått och vi var så stolta över honom när han lyckats hitta alla apporterna!

Tre och en halv timma tog hela äventyret och det var så skönt att få vara ute i det fina vädret!