Bloggpaus!

Jag har bloggat länge nu - sedan 2008 - och känner att det är dags att bli lite mer privat. Jag har delat med mig av fram- och motgångar under flera år, och just för tillfället känner jag att det är dags för något annat. Jag tycker fortfarande det är fruktansvärt roligt att skriva, men jag har tröttnat lite på att alltid dela med mig av känslor och tankar. Det finns förvisso många - alldeles för många - bloggar som inte innehåller känslor alls. Bloggar där man egentligen inte får veta varken bu eller bä - vilket jag inte gillar - och senaste tiden känner jag att hamnat där själv.

Så istället tar vi en paus när vi är på topp. Hur länge det kommer hålla i sig vet jag inte, men det får vi se. Vi kanske är tillbaka om två veckor, eller kanske två år. Vem vet!

Någon kommer kanske sakna bloggen, det kommer definitivt jag göra. Tack alla ni som följt oss, ni har på slutet varit många och det är jag så tacksam för. Kul att så många faktiskt vill veta vad vi gör varje dag. Men nu håller vi oss för oss själva ett tag framöver, så kanske vi blir sugna på att dela med oss någon gång igen!

Vardagslyx är apportering med extra allt

Inställd träning med gruppen idag, så jag och Charlie körde ett pass själva - i ösregn och storm. Kallt som attan, men ett bra träningspass. Charlie fick avsluta dagen med en "apportering med extra allt". Inte ett tugg, och han satt där gulligt i flera minuter. Belöningen var naturligtvis att få kalasa i sig korven.

Det är VARDAGSLYX om ni frågar en allergihund! 

Träningsgruppen höjer nivån!

Vår underbara träningsgrupp har tagit stora kliv framåt. Vi petar på detaljer vi inte varit i närheten av förut och våra träningstillfällen är så roliga!

Charlie fick en tur med cykeln på dryga 3 km - småpotatis i hans värld, men ändå - med cykeln innan. Tanken var att göra av med lite energi. Sedan blev det fokus på fria följet, där teamkänslan var prio ett. Jag tycker nog inte den riktigt finns där, men det är nog mer ett hjärnspöke än verklighet. Imorgon kör vi ett pass till!

Naturbegåvning när det jobbas, monster vid sidan av!

På dagens agilitykurs har jag lärt mig massor av nya saker - bland annat blindbyte och plockhand -, och tack vare min naturbegåvning till hund, så klarade vi att genomföra allt vi skulle. Att han kan vara så duktig utan någon träning alls är helt otroligt! I agilityn handlar det helt klart BARA om mig, men jag måste säga att även jag var riktigt duktig många gånger :) Sjukt kul att få lära sig hur man ska göra, och se vilken skillnad det blir!

Charlie tyckte såklart det har var skit kul - vad tycker han inte är roligt liksom - och han gick ur hand några gånger. Jag tror inte han har varit så här jobbig sedan vi gick valpkurs... rekord deluxe alltså! Det blev en hel del skygglappar från min sida, då jag inte orkade ta det där och då. När det dock är dags för jobb är han helt med mig, men där emellan hade vi inget teamwork alls. Men det styr vi upp med mina tjejer imorn!

Nu får vi se till att träna lite innan nästa kurs, för det kanske inte går att förlita sig på naturbegåvningen hur länge som helst!

Checkat ut från rehab!

Efter att busat ute vid stugan i förmiddags, checkade Charlie ut från rehab. Han kom dit inte så värst pigg, men lämnade piggare än nånsin! Tack mamma och pappa, ni är bäst! Han härjade loss med pappa ute på isen vid stugan och körde favorit leken:



Hemma i Göteborg igen blev det dryga timmen på trimbordet, och sedan tog vi en sväng ut till GMBK. Bestämde mig för att åka dit INNAN jag kollade ut och såg vädret, och när jag väl bestämt mig, så finns inget väder i världen som ändrar på det. Så i spöregn och storm körde vi ett pass agility. På tisdag väntar agilitykurs - vi missade första tillfället - och jag ville se vad han kom ihåg och inte. Han var duktigare än han någonsin varit, så där lär han sig tydligen nya grejer utan träning :)

När vi kom hem blev det ett extra långt medicinbad, och nu sover den lille gott med hästtäcket på sig.

Charlies morfar

Inte alla som har föräldrar som gör vad som helst för ens hund. Inte konstigt att jag prioriterar Charlie först i mitt liv, det är så vi är i vår familj!

Det är svårt att förklara hur mycket Charlie betyder för min familj, och även mina släktingar. Men om jag säger att pappa numera säger så här när han svarar i telefon: Hej, det är Charlies morfar! Så kanske ni får en liiiten aning. Om vi är normala? Ja, vi tycker det!

Öööhhh, hur hamnade jag här?

Fick en bild av mamma och följande konversation skrev - där mammas första meddelande är skrivet med en stor portion ironi. Längtar nåt kopiöst tills imorgon då jag får träffa den lille igen, och man kan lugnt säga att det kommer finnas en hel del hund att ta tag i. Han verkar ha tagit det där med lyx-rehab bokstavligt!

En vecka till på rehab

Igår möttes vi i Mellerud, och det var så underbart att få se den lille igen. Han mådde jätte bra, och var precis lika pigg som vanligt. Tänk att man kan sakna en hund så mycket!

Tyvärr var glädjen kortvarig för mig och Daniel, då vi redan innan bestämt att Charlie inte skulle få följa med oss hem. Han fick åka med mamma och pappa tillbaka till Karlstad för ännu en vecka på världens bästa rehab :) Kändes sjukt tomt när vi åkte tillbaka till Göteborg och bilen fortfarande var tom.... Men det är det bästa för den lille, och då är ju beslutet inte så svårt. 

Han ska fortfarande ta det lugnt denna vecka, även om han tar promenader och strosar runt ute vid stugan. På fredag åker jag till Värmland, då tar vi stygnen och sedan ska vi vara tillbaka! 

Ingen jädra tjejtrosa

Charlie hävdar att han nu vänt sig till hundombudsmannen, då han blivit utsatt för FÖRTAL - det är ju lite modernt just nu! Det var tydligen ingen tjejtrosa, det var en mycket manlig SUSPENSOAR! 

Har du tjejtrosor på dig?

Kanske höjden av förnedring, men vad gör man inte för att slippa tratten dagtid iallafall. Grymt påhitt av morfar Bosse!

Nu är det bara två dagar kvar tills vi ses! 

Snipp snapp...

Nu väntar en veckas rehab i Karlstad. Bättre rehab att checka in på, finns nog inte!

Vi ses till helgen min lille ❤

Allt som är ditt kan jag bära i timmar

Igår tog vi ett lydnadspass på förmiddagen, en långpromenad efter lunch och på eftermiddagen lekte Charlie med en katt i fyra timmar. Knäppa hund, och även knäppa katt :) Idag var min tanke att konditionsträna den lille lite med cykeln. Fixade ju iordning cykeln i början av helgen, så döm om min förvåning när jag upptäcker att jag har punka på framdäcket. Ingen dålig punka heller?!

Så det fick bli att traska idag med. Inte direkt vad jag tänkt mig, då Charlie omöjligt blir trött av en promenad i koppel. Men för att göra det hela lite roligare fick han bära på min vante hela vägen. Tänk att man kan bli så nöjd över en sån liten skitsak. Han bär den stolt, och han skulle aldrig i livet släppa den. Det gick speciellt hem hos alla barn vi mötte idag!

Allt som är ditt kan jag bära i timmar!