Tillsammans med mina fina träningskompisar Ebba och Boel har vi idag spenderat en timme i stora hallen på Göteborgs Hundarena. Då tiden var knapp, bröt vi vårat vanliga träningsmönster och alla körde för sig själva. Min plan för mig och Charlie var fokuserad på att träna utan ljud.
Efter ett telefonsamtal med Rose igår, så var känslan i kroppen på topp. Ingen får mig så fylld med självkänsla och självförtroende som hon gör. Med den känslan tog vi oss an alla moment idag, och framstegen lät inte vänta på sig :) Vi har en sådan grym teamkänsla tillsammans, och så kul som träningen varit den sista tiden går inte att beskriva. Det är som en drog! Jag är helt beroende av att få den där kicken i kroppen som lydnadsträningen innebär. Han är så fruktantsvärt rolig att träna med min lille parvel.
Gjorde en genomkörare av alla moment och filade lite på olika detaljer. Gjorde många halter i fria följet - eftersom att det taggar upp honom - och lyckades få bort både ljud och stress. När han arbetar lugnt och fokuserat, så har vi ett sjujäkla fritt följ alltså. Fortsatte med rutan, där han numera alltid vänder upp lite väl grovt till höger. Han hamnar inuti rutan, men jag vill att han söker mitten. Genom att visa hur jag ville ha det, så gick han rakt in i och vände upp snabbt på slutet. Drog dock ner på avståndet, så avståndet vi klarade det på nu var 5 meter. Filade på ett snabbare sättande vid hoppet och kollade av gripandet på apporteringen.
Vi avslutade träningen med gruppmomenten. Sitt i grupp är inga problem, han sitter som ett ljus. Han låg fint med hakan i backen på platsen, men han ljudar ibland. Hade långlina på för att kunna lägga lite press på honom - man måste jobba trots att man ligger still - och då försvann ljudet. Kunde på slutet gå ut på ca 20 meter och där borta låg en tyst hund :)
Nu gäller det för min del att behålla den känslan som Rose givit mig, och lyckas jag med det, då kommer det hända roliga saker framöver!
Detsamma! :)
SvaraRaderaGuldekipage är vad ni är!!!!!!
SvaraRaderaTack <3
SvaraRadera