Drömmen om en valp

När jag lämnade hästvärlden, så kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att jag några år senare, skulle hitta en annan sport som jag skulle älska - om möjligt - ännu mer. Jag skulle idag inte kunna tänka mig ett liv utan hund, och jag vet att jag kommer fortsätta med detta livet ut.

Jag har en hund som ger mig precis allt jag behöver. Han ger enormt mycket kärlek, samtidigt som han driver mig till vansinne som ingen annan. Han ger mig möjligheten att hålla på med vad jag tycker är kul, och det bästa är att han tycker det är ännu roligare. På något vis har vi gått en brokig väg tillsammans, och jag har honom att tacka för så mycket i mitt liv. Man kan - milt uttryckt - säga att han verkligen räddat mig när flytten gick till Göteborg. Utan honom hade jag helt enkelt inte klarat av det. Mitt i allt detta finns en längtan efter en hund till, men samtidigt också en rädsla. Kommer jag någonsin att kunna tycka om någon annan lika mycket?

Jag tror svaret på den frågan är nej. Jag har alldeles för mycket moderskänslor för Charlie, och jag tror inte att det kommer bli på samma vis med nästa hund. Men det behöver inte betyda någonting negativt. Jag har en stark längtan efter att få möjligheten att kunna träna en hund till. Tiden finns där, och intresset finns definitivt där. Jag vet även att Charlie skulle tycka det var ashäftigt med en lillasyster (ja, nästa hund blir en tik).

"If I had a little sister, I would kiss her ears every day"

Tanken har funnits en tid och tidigare har min bättre hälft stoppat mig. Men nu är han med på tåget, och då borde väl inget stoppa oss? Men trots att viljan finns där, så är det mycket saker runtomkring som måste fungera. Så som vi lever vårat liv just nu fungerar utmärkt för Charlie, men det fungerar inte att ta in en valp i det. Drömmen om vilken kull valpen ska komma ifrån finns där, och vi har en rätt så lång tid på oss att försöka hitta en lösning tills det isåfall är dags. Jag vägrar ta hem en valp om jag inte har omständigheterna runtomkring ordnade. Trots att vi kan fixa rastning, kan en valp inte vara ensam så mycket. Förhoppningsvis kan det med pusslande och mycket vilja att gå vägen.

Vi får se hur framtiden blir, och ni får gärna hålla tummarna!