När tanken gått igenom huvudet fick jag dra i nödbromsen

Uppladdningen inför helgens bravader har blivit alls som jag tänkt mig. Bortrest en vecka och sedan sjuk denna, har gjort att träningen uteblivit. De saker jag hade velat träna på, har jag helt enkelt inte haft möjlighet att göra. Det har varit ganska - läs mycket - stressande, men då jag har funderat - har ju haft mycket tid till det denna vecka - så har jag lagt upp en annan plan.

Ni som följt min blogg vet att jag gick totalt under isen efter förra tävlingen på sensommaren. Därför kommer helgens tävling vara MIN tävling. Jag har gått igenom moment för moment och förberett mig mentalt på hur det skulle kunna gå. Inga negativa tankar, utan sakliga tankar utifrån vad jag vet kan hända. På varje moment har jag skrivit hur jag önskar att det ska se ut, hur det troligtvis kommer se ut och även hur det kan se ut om det skiter sig. Helt enkelt för att vara förbredd på olika saker som kan hända inne på planen.

När jag har funderat lite så kom en tanke "Den här gången bara måste vi ju klara det, annars kommer ingen tro att vi kan nåt". När den tanken gått igenom huvudet fick jag direkt dra i NÖDBROMSEN. Hur fan tänkte jag nu? En dålig tanke, men den födde någonting bra. Är det därför jag blivit frustrerad? Ja, nu är jag ganska säker på att så är fallet. Hemskt att jag tänkt på detta vis, men skönt att själv upptäcka det.

Det spelar ju ingen roll vad någon annan tycker. JAG vet ju hur duktig min hund är, och framför allt hur kul han tycker att träningen är. Så fort tanken svept genom huvudet, så fick jag ett totalt inre lugn. Den stressade känslan är borta och jag känner mig helt tillfreds med tävlingen. Antagligen har jag - helt omedvetet - lagt en press från omgivningen på mig själv. Konstigt, eftersom att jag vet att det är ju ingen som bryr sig om det!

Man behöver ju inte ha 200 poäng...

Jag känner mig mentalt förberedd, och tävlingen kommer gå ut på att JAG ska träna mig i att bli en bättre tävlingsförare. Nu får vi bara hålla tummarna för att hostan ger med sig, för annars blir det ingen tävling för vår del.