Kortvarig glädje och dåligt samvete

Glädjen som jag skrev om i förra inlägget var DEFINITIVT kortvarig. Bara några timmar efter fick jag ont i BÅDA öronen igen, och på kvällen var jag nästan helt döv. Har fått en ny medicin, och eftersom jag varit hemma från arbetet så länge, har jag också fått min första sjukskrivning av en läkare. Värken i öronen är rent ut sagt fördjävlig och jag önskar inget mer än slippa den.

Mitt samvete för Charlie har mått extremt dåligt under denna tid. Jag är ju nu inne på min 13:onde sjukdag - fatta hur uttråkad jag är?! - och aktiveringen av den fyrbente har ju därför gått på sparlåga. Men han får minst 2 timmars promenad varje dag, då hundrastaren kommer som vanligt trots att jag är hemma och sedan får han korta raster med mig och lite längre med Daniel. Inte mycket, men iallafall något. Själv tar han det hela med ro och har inga bekymmer med att sova bort dagarna jämte mig. 

Idag tog vi oss dock ut på gräsplan en liten stund. Fick fundera lite innan på hur jag ska få hunden så trött som möjligt, på kortast tid, utan att jag behöver röra mig någonting? Självklart den klassiska "jag kastar, du hämtar"-leken. Så 20 minuters rännande efter bollen och Charlie fick göra av med lite energi :)