Slalomingångar - våga utmana

En stor fördel med Facebook är att man efter - nästan - varje helg får se massvis med filmer från andra personer som varit iväg och tävlat. Där får man mycket inspiration för kombinationer man kan träna på! Såg en slalomingång som jag kände att vi skulle grejja lite med och det var att göra ett blindbyte innan slalom. Inte för att jag vet om jag någon gång kommer behöva använda det, men det förstärker ju tryggheten i slalomingångar om man tränar på svåra, svåra saker.

Charlie och jag tog ett pass där vi tränade på bakombyten in i slalom, och sedan även ett tajt blindbyte. Bakombytet fungerade från början, fast han blev säkrare och säkrare på det ju fler repetioner vi gjorde. Däremot att göra ett tajt blindbyte innan slalomet var rejält svårt! Men trots att det blev fel säkert tio gånger på raken, så tappar inte Charlie gnistan. Han kör fullt varje gång och tillslut satte vi det, och efter det fungerade det fint.

Kul med pass där man vågar nöta och vågar utmana!

Miljöträning i gamla hoods

Idag tog vi med oss hundarna till våra gamla hoods - Sannegårdshamnen - och tog en promenad. Mysigt att få gå längs vattnet igen, och samtidigt bra miljöträning för lilla sessan. Där vi bor händer inte allt för mycket på våra promenader och vi har väl max ett hundmöte i veckan, så därför tog vi oss lite närmare stan. Är det någonstans det är mycket hundar och folk en fin dag, så är det längs strandpromenaden på Eriksberg!

Kul - och coolt - att se att Charlie fortfarande hittade överallt, och det satt fortfarande i kroppen på honom hur han ska gå när det är mycket folk. Han håller sig till kanten på vissa ställen där det är mycket cyklister mm. Tyra har ju inte fått någon träning på sådant alls, men hon fann sig fort och förstod att det är bäst att gå där vi visar.

Nu ska vi köra lite lydnad innan mörkret faller! 

Rätt aktivitetsnivå - snyggt fotgående

Jag har varit borta hela helgen - jobbat och sedan varit på SPA - så när jag kom hem idag på em så var jag så sugen på att träna med vovvarna. Tänkte om lite med Tyra och började inte passet med fotgående den här gången utan vi startade med apportbocken istället! Den har vi inte tränat nästan någonting med. Min tanke är att vi ska börja göra lite småövningar för att ge motivation till att vilja gripa snabbt - och rätt förstås - och att vilja springa snabbt in till mig. Att springa ut till en kastad apport kommer inte bli några problem alls, så vi kommer träna på att göra de andra delarna lika roliga!

Idag höll jag henne med en hand framför bröstet, kastade en apport ca en meter framför henne och sedan tränade vi att gripa snabbt och vända upp mot mig och då fick hon frikommando för att kampa med leksaken jag hade i handen. Vi varvade det med att hon fick gå emot mig när jag backade och bara hålla i apportbocken. Hon är snabb som en vessla på att göra det hon får belöning för, och eftersom att jag belönar att hon spottar lite i första övningen, så motarbetar vi det med övning där hon bara ska hålla, vilket verkade fungera galant.

Näst på tur så la jag ut en hög med vittringspinnar och la godisar runt om som hon fick söka efter. Utökade det med att lägga ut pinnarna med lite mellanrum och kasta en hand med godis över pinnarna. Tanken är att hon ska hjärntvättas lite med att så fort hon ser såna pinnar så ska näsan slås på! 

Efter en kort paus gick vi nu över till fotgåendet. Hon var briljant! Hon ger mig gåshud den här lilla prinsessan. Efter ETT pass med träning för ny position så behövde jag inte rätta henne en enda gång idag, och då gick vi i ca 5 min. Helt sjukt! Hon är 13 månader gammal och har redan ett fotgående JAG tycker är fantastiskt. Aktivitetsnivån idag är så otroligt perfekt så jag tror inte det kan bli bättre. Ni kan tro att jag fick jobba med mig själv idag för att inte spåra ur fullständigt och dra upp henne i stress :) 

Här kommer ett kort klipp.

Vad är en bra attityd?

Som ni vet så har jag prioriterat att belöna Tyras attityd väldigt mycket. Jag har inte varit petnoga med vissa utföranden, så länge hennes attityd varit på topp. Lydnad ska vara roligt och det ska vara grunden i vår träning, för alltid. Men vad menar jag då med en bra attityd?

När jag tar ut Tyra för träning så är hon taggad, och då menar jag inte att hon är sugen på att träna, hon är taggad till tusen och ger 110 %. Om vi inleder träningspasset med ett fotgående så nyser hon ca var tionde meter, hon sprätter med frambenen, hon gör studssteg ibland och hon är allmänt supderduper taggad. Jag som då prioriterar en bra attityd, vad gör jag?

Hennes attityd är ju peppig och glad, men det är inte den attityden jag vill ha. En bra attityd för mig är när hon är peppad fast fokuserad, hon är taggad fast lugn, svansen går konstant fast med stora svepande rörelser och hon har fart i benen fast klarar samtidigt av hålla huvudet kallt. Det här är vad jag tidigare menat med att jag prioriterat hennes attityd.

Jag har jobbat mycket med att belöna de saker jag vill ha i hennes attityd och hon får aldrig belöning i samband med hysteriskt nysande exempelvis - eftersom nysandet är en överslagshandling när hon blir för i gasen. Våra träningspass startar ofta med ett fotgående där jag bara går. Jag är helt tyst och jag bara går på. Hon får agera ut alla sina taggade känslor och när hon börjar andas normalt och gå ordentligt så får hon lugna smekningar som belöning och sedan kan vi börja träna. Tiden vi måste gå innan hon taggar ner och samlar sig varierar, men den är betydligt kortare nu än den var tidigare.

Vi ligger fortfarande inte så långt fram med färdiga moment, men vi har en bra grund att stå på när det gäller attityd och samspel. Tack vare att jag från början tränat henne med tydliga signaler, så behöver hon aldrig ta till stressen i träningen. Hon vet vad som förväntas av henne och hon behöver aldrig chansa, för om hon gör fel så får hon veta det, och jag tror att tryggheten hon har under våra pass också är en stor bidragande orsak till hennes taggade, men samtidigt lugna attityd.

Jag har tackvare mina kompisar i Hundnördsgänget fått lära mig att hantera mina egna känslor vid hundträning. När man tränar en hund som Tyra, som ger så mycket varje träningspass, är det lätt att själv bli fruktansvärt glad och att då själv tagga igång rätt rejält. Det vanligaste inom hundträningen är väl att man går upp i nån falsett och på det viset taggar igång sin hund ännu mer. För att undvika detta så är jag väldigt lugn när jag tränar Tyra. Min attityd är minst lika viktig som hennes. Jag är lugn, tydlig och när jag berömmer henne så är det inget hysteriskt skrikande utan mer med en rejäl känsla i magen där jag talar om för henne vad JÄKLA grym hon är. Även om jag ibland bara vill hoppa och hysteriskt skrika för att hon gör vissa saker så himla bra, så måste jag bidra med god attityd och helt enkelt ge henne beröm som hon kan ta till sig och som gör att hon bibehåller den attityd jag arbetat fram.

Vi har en bra grund att stå på - båda två - när det gäller attityd, men det är fortfarande något jag själv tränar på varje träningspass, och som ni vet är det prioritet ett när det gäller Tyras träning också. Förhoppningsvis är det något vi har god nytta av i framtiden!

Detaljpillet har börjat

Har i lydnaden med Tyra börjat pilla lite på positionen i fotgåendet. Hittills har jag främst belönat attityd och byggt upp en positiv känsla att ha som grund i fotgåendet. Hon har haft en helt okej position automatiskt som jag medvetet valt att inte ändra på, förrän nu.

Jag vill att hon ska hålla sig en liten bit längre bak än hon gör idag. Satte på filmkameran - men mitt batteri dog idag med så det blev inte mycket filmat - men där fick jag bekräftat att min känsla varit rätt. Positionen är inte dålig från början, men med en liten justering blir den grym :)

När vi tränar säger jag till henne när hon är för långt fram och visar henne vad jag vill, sedan får hon belöningen bakåt ifrån mig. Det gick ganska snabbt för henne att förstå vad jag var ute efter, och när jag säger till henne att hon gör fel så rättar hon in sig i en jätte fin position. Dock åker hon fram igen, men med lite träning tror jag detta kommer bli kanon.

 

Kul att vi har tagit fotgåendet ett steg längre, och kul att få fundera på hur man vill ha det och vad man ska göra för att nå dit.



Att svänga, något vi börjar bli bättre på

Fokus inom agilityn för mig och Charlie det senaste har varit framförbyten och att överlag kunna svänga bättre. Det är fortfarande en lång bit kvar, men herregud vilken skillnad vi fått till! Körde ett pass i trädgården igår och då min mobil hade väldigt dåligt batteri fick jag bara med en av de första rundorna. Jag måste definitivt börja filma mig själv mer. På filmen syns tydligt vilka fina framsteg Charlie gjort, och det syns också vart jag gör fel...

Framförbytet i mitten av banan är så bra! Lägg därtill att jag är lååångt efter och inte visar honom förrän han är luften, och ändå kan han göra en sådan snäv sväng samt att han rundar mig inför nästa hinder då jag står lite felplacerad. För att vara Charlie är det otroligt bra gjort :)



Synd att mobilen inte höll för att filma fler av rundorna, för min känsla är att vi satte det ännu bättre. Men så himla kul att se vilken skillnad den senaste träningen gjort på både fart och svängar :)

4 veckor mellan träningspassen - ändå framsteg!

Idag gick jag och Tyra ut i skogen precis innan solen helt hann gå ned. Det var åter dags för lite sökträning. Kan inte säga att vi är värst flitiga med typen av träning, tittade i bloggen och såg att det var exakt fyra veckor sedan. Vi tränar inte ofta, men då vi just nu lägger fokus på främst lydnaden och även agilityn, så är min tanke bara att försöka jobba med lite grunder inom jakten. Vi tränar inte varje dag, så tiden räcker inte riktigt till för alla tre grenar. Den dagen vi bestämmer oss för att öka upp jaktträningen mer så börjar vi inte på noll, utan vi har byggt upp en liten grund med våra få pass. Dock hoppas jag absolut att vi ska få till ett pass mer än var fjärde vecka, men vi får se hur det går med det.

Vi tränade idag sök efter ett upplägg jag fått av Tyras uppfödare. Det innebar att jag vittrade av ett område genom att gå som i slalombågar utifrån och in. Sedan gick jag ut med en minidummie - kör bara med det än - och kastade upp den i luften och lät den falla till marken, men plockade upp den och gjorde detta upprepade gånger. En gång lät jag den ligga kvar, men tog då en annan dummie och gjorde samma sak. Tyra trodde alltså att det låg flertalet dummies ute i söket, fast det låg bara en och den var såklart rejält undangömd. Hon sökte rätt bra tycker jag, lite mycket spring i benen, men hon måste ändå ha på näsan hyffsat för hon hittar den lilla dummien rätt fort. Tyckte ändå hon hade ett något lägre tempo än sist. Hon tycker iallafall att det är SUPER kul och vill definitivt inte gå hem när jag tycker att träningen är över!

Det enda negativa jag kan hitta i vårt pass är att hon springer lite för mycket, medan de positiva punkterna är betydligt fler.

* Hon sitter kvar där jag satt henne, trots att jag traskar rätt ut i skogen och hon stundtals inte ser mig.
* När jag sätter handen framför hennes ansikte och skickar ut på "sök" så har hon en förståelse för vad hon ska göra.
* När hon hittar en dummie så tvärvänder hon och springer allt hon har in till mig.
* Hon ger aldrig upp och kommer in till mig om hon inte hittar, utan hon fortsätter tills hon lyckas.

Nu får vi hoppas det inte dröjer fyra veckor tills nästa pass! 

Tyras debut på agilitytävling!

Den här helgen har jag och Tyra varit iväg på vårt första agilityäventyr. Vi har varit tillsammans med Elin nere i Hässleholm för två dagar på Agilityfabriken. Resan började med att Tyra fick en mindre chock då tre bordercollies gjorde henne sällskap bak i bilen. Något trångt, men hundarna uppförde sig utmärkt och sov hela resan. Lördagen ägnades sedan åt agilityträning där vi tränade på två olika banor.

Tyra klarade av flera svåra saker som vi inte gjort innan - bakombyte in i tunnel, staket med blindbyte, boxhörn - och vi hade en jätte rolig dag. Här kommer en liten snutt på hur träningen såg ut.

Idag var det dags för debut på tävlingsbanan. Det anordnades en blåbärstävling på Agilityfabriken och vi var anmälda till två hopplopp. Eftersom Tyra nyss fyllt ett år, så var vi med i mediumklassen. Det var mycket nya saker för min lilla sessa att hantera. När vi skulle in i lokalen stod vi i ett utrymme utanför där det blev lite trångt. Tyra tyckte det var lite jobbigt med alla hundar, men vi körde kontakt i fotposition - något hon kan och känner sig trygg med - vilket gjorde att hon skärmade av allt runt om. Att sedan gå in där det stod massa publik längs ena sidan, domare och tidtagare på banan, ha en matte med fjärilar i magen och allt annat som hör tävling till är inte det lättaste, men hon skötte det galant!

I första loppet var planen att bara springa på, och inte ta om något hinder om vi missade. Jag vill att hon ska våga bara köra på och inte tänka för mycket. Vi missade några hinder men körde på ändå. I nästa lopp var känslan mycket bättre och vi fick till ett superfint lopp! Tyra hade en underbar attityd med härligt sug framåt. Älskar när hon dundrar in i den rosa tunneln! I andra loppet blev det tio fel och vi hamnade faktiskt på en 5:e plats av 15 starter.

En underbart härlig helg, där jag är så nöjd med min sessa så jag svämmar över av stolthet, och jag har haft så fasligt roligt tillsammans med Elin. Westlife forever :)