Tillbaka på hästryggen!

För er som inte vet så är jag i grunden en riktig hästtjej. Jag började rida när jag var 8 år, fick min första ponny när jag var 12 år, köpte storhäst när jag var 14 och har tävlat väldigt mycket inom dressyr. När jag flyttade till Halmstad så började jag rida på ridskolan där, men det fungerade inte. Jag fick en asdålig ridlärare - som tyckte att dressyr innebar att rida över bommar varenda lektion - och jag fick alltid rida den galna hästen som ingen annan kunde rida. Då min rygg också sa ifrån ordentligt så slutade jag helt enkelt.

Men för några veckor sedan hittade jag Vena Dressyrcenter i Kungälv. Det är en ridskola, fast ingen vanlig ridskola :) Man håller bara på med dressyr, det finns bara dressyrsadlar och framför allt så är hästarna välutbildade och helt enkelt roligare att rida.

Fick en rundvandring i stallet först och sedan gick vi ner till ridhuset. Min häst, Grand, gick lektionen innan så han var redan iordning. Jag skakade som ett asplöv när jag väntade på min tur. Herregud, skulle jag komma ihåg hur man gör?

Grand var en riktig klippa. En lung och trygg häst som inte hade så stora gångarter, vilket var perfekt för min rygg. Ridläraren var super och hon gav mig inte ledigt bara för att jag inte ridit på länge. Ridningen var inte alls som på en ridskola, alla red liksom för sig själva. Inte alla i samma varv som gör samma saker - hatar det - utan man red sitt eget pass och fick coachning utifrån det. Sedan var det vissa rörelser vi skulle göra men då valde man själv vart och när!

Känslan i kroppen fanns i allafall kvar och det var liksom som när man lärt sig cykla. Trodde balansen skulle vara sämre men den fanns faktiskt också kvar. Men sedan gjorde inte min häst några snabba kast heller, vilket jag var mycket tacksam för. När man rider så gör man så mycket saker man inte ens tänker på, det sitter i ryggmärgen, och de sakerna satt iallafall kvar :)



När jag hoppade av hade jag så ont i rumpan och baksida lår att jag knappt kunde gå! Herregud vad ringrostig. Gick upp med hästen till stallet och pysslade nästan en timme innan jag var klar. Så mysigt! Grand fick några morötter jag hade med mig och jag tackde så mycket för hans fina tålamod.

Grand äter sin kvällsmat

Idag kan jag meddela att jag har så ont i rumpan att jag knappt kan sitta. Det känns som jag blivit överkörd av en pansarvagn. Sittbenen är helt ömma så det blir till att sitta på en kudde idag alltså :)