Att ställa krav är det bästa jag gjort!

Det är drygt ett halv år sedan jag skrev mitt inlägg om "Varför är det fult att ställa krav på sin hund?" och jag vill bygga vidare på det, nu när det gått en tid. Inlägget kan du läsa HÄR. Det inlägget var ett stort avstamp i resan mot en bättre relation mellan mig och min hund. Sedan den dagen har jag mer gått på min inre känsla - även om jag behövt stöttning för att komma helt rätt - och idag känner jag mig tryggare än någonsin.

Jag är fortfarande otroligt förundrad över varför man inte får ställa krav på sin hund. Det är ingen fråga jag kan svara på - och något jag väljer att inte diskutera i det här inlägget - men jag har hittat min syn på hundträning och den stora andledningen till min trygghet är RESULTATET. Jag kan verkligen säga att det bästa jag gjort, är att vågat ställa krav på min hund.

Jag har - genom mycket god hjälp - fått lära mig att kommunicera med min hund på ett sätt som han förstår. Jag har även tagit över ledarrollen, vilket Charlie är otroligt tacksam över - även om han motvilligt skulle medge det. Jag behandlar honom inte längre som en människa - även om han fortfarande är min lille - utan jag har fått in i min hjärna att han är en hund, och därför ska han bli bemött på ett sätt som han förstår. Jag och Daniel har stöttat varandra, vilket gjort att vi varit ordentligt konsekventa den sista tiden.

Jag fick ett STORT bevis på att jag valt rätt väg igår när vi var på stranden. Charlie låg hela dagen under parasollet på kommandot "lägg dig" - förutom all tid vi spenderade i vattnet -, och han låg KVAR oavsett vad som hände. När vi var på stranden i Halmstad var Charlie ett monster. Han reagerade på varenda liten grej som hände och stressen var total. Igår låg han där jag lagt honom, och vad som än hände runt honom - vilket var svåra saker - så låg han kvar. Han kunde gå upp i aktivitet ibland, men han rörde sig inte. Han kan numera kontrollera sina känslor, helt enkelt för att han måste, för han har fått en matte som inte släpper igenom något. När jag låg och solade fick han tillåtelse att lägga sig bredvid mig på filten, och då SOMNAR han. Förstår ni vad stort det är?

Även Karolina, som inte alls är insatt i hundvärlden, sa att hon märker stor skillnad på Charlie sedan vi ändrat vårat synsätt, och hon sa även en kommentar jag blev så glad för: - Charlie verkar må så himla mycket bättre nu för tiden! Hon har helt rätt. Han mår bättre än någonsin. För han behöver inte längre hålla koll på allt som händer i världen, för han har någon annan som styr upp det åt honom. Vilket han numera är så trygg med, att han somnar mitt på en överbefolkad strand!

Jag är otroligt stolt över mig själv som vågat gå mot strömmen, och jag börjar känna mig som en ärlig och duktig hundförare. Det har inte varit en enkel resa - där jag fått många kommentarer på vägen - men magkänslan har fått gå före och jag kunde inte valt en bättre väg. Jag kommer fortsätta ställa krav på min hund, jag kommer fortsätta belöna som en tok, jag kommer fortsätta att använda mig av klicker, jag kommer fortsätta att ta min hund i nackskinnet när han behöver det, jag kommer fortsätta att vara envis och våga nöta moment, jag kommer fortsätta att vara konsekvent och jag kommer fortsätta att ha underbara dagar och träningspass tillsammans med älskade hund!

Den spännande resan fortsätter!