Vi är värdelösa på att hitta skogens guld

När jag kommit hem från jobbet ville Daniel ut i skogen för att leta svamp. Jag har tidigare skvallrat om flera kompisar som lagt ut massa bilder på kantareller på Facebook, och nu tyckte vi att det var våran tur att hämta hem lite av skogens guld. Vi åkte ut mot Landvetter, men hamnade tillslut mellan Lerum och Partille i någon skog någonstans :)

Vi fick avbryta första turen då vi klev rätt in på ett skytte-område - ville helst inte bli pangade - och fick gå över till skogen på andra sidan grusvägen. Där ramlade vi istället in i ett parti med skit högt gräs. Vi står där och funderar på om detta var så smart, det var det INTE. Några sekunder senare hoppar en ORM upp på mitt ben - tack gode gud för att jag hade stövlar - och ni kan tro att det blev fart på oss! Jag är mest glad att det var jag som blev offer och att Charlie slapp undan denna gången.

Men sedan hittade vi kalasbra skog, iallfall för att spåra i :) Så vi lär besöka det stället igen. Fast kantareller fanns det inte. Vi letade, letade och letade.... Och hela 5 små kantarellisar fick vi med oss hem. Vi var helt inställda på en varsin smörgås med kantarellstuvning ikväll, men vi får väl fortsätta att förlita oss på svamparna vi får av våra föräldrar varje år. När jag och Daniel varit ute och letat har vi ALDRIG hittat nåt guld, helt värdelösa med andra ord!

Trots att vi inte fick med oss kantareller hem var det sjukt skönt att få en ordentlig promenad i skogen. Charlie var som en kalv på grönbete och uppträdde som att han aldrig varit lös förut, glädjerus med andra ord. Han drev även iväg efter två rådjur, vilket vi upptäckte hur sent som helst, men trots det så lyckades jag driftväxla honom. Visst, det tog nog ca 8 sekunder - lite för länge -, men han växlade över till lydnad och kom snabbt som blixten tillbaka. Alltid ett steg i rätt riktning!

När vi var klara i skogen tog vi en liten sväng - läs jävligt lång - till Lunna som ligger bortanför Kungsbacka. Där tittade vi på ett riktigt drömhus. Men det är bara drömmar och inget vi ska göra verklighet av. Men drömma får man alltid, det har min pappa sagt ;)