Det krävs två för ett bra fotgående

Idag fick vi äntligen tränat lydnad igen. Har inte tränat nått sedan vi var nere i Halmstad, helt enkelt för att lusten inte funnits där. Men idag var jag taggad, något man måste vara för att träna min hund. Idag hade han en bra attityd, där han inte ifrågasatte allt jag sa, och jag tycker han låg fint i samarbete. Han var riktigt, riktigt rolig att träna :)

Har fått upplysning om att JAG inte rör mig på rätt sätt, och det krävs två för att dansa tango. Nu ska här tränas för att få mina långa ben att göra rätt sak på rätt plats, samt att kunna förbereda med halvhalt genom huvudvridning. Det låter kanske inte så svårt, men det kan jag lova att det är. Daniel filmade i början så att jag själv skulle kunna titta sen. Det är ett trevande fotgående i svängarna, men det beror på mina kordinationsproblem. I var enda sväng går min hjärna på högvarv och ändå går jag fel!! Annars är jag nöjd med Charlie, han är duktig min lille. Min tillsägelse till honom beror på att han tränger - och trampar på mig - i språngmarsch, vilket inte är okej.

Efter att ha tittat på filmen började jag med att torrgå, gjorde det i ca 10 minuter, för att verkligen försöka få in rörelsemönstret i kroppen. Mycket nyttigt och någonting jag ska inleda varje träningspass med ett tag framöver. Tog sedan in Charlie i träningen där jag tränade på att gå rätt, och Charlie fick jobba med att inte latmaska till sig. Han gör det gärna i svängarna, så där var jag på honom lite och när han anstränger sig blir det så himla bra - om jag gör rätt med benen samtidigt. Förhoppningen om ett riktigt bra fotgående lever i högsta grad! :)

Då vi nötte rejält och länge med fotgåendet tog vi en liten paus innan nästa moment. Charlie var inte ett dugg trött. När han ligger i fint samarbete orkar han hur länge som helst! Men efter lite plaskande i vattenbrynet och lite andrum tog jag tag i rutan. Det är verkligen ett moment som behöver köras i princip varje dag och sista veckorna har vi knappt gjort det överhuvudtaget. Vi körde på enligt den modell jag valt, och Daniel flyttade på rutan efter ett tag. Märkte att Charlie behöver att jag är tydlig med mina kriterier. Han behöver att jag säger "nej" när han går fel, och "bra" när han går rätt, för då blir det tydligt för honom och frustrationsskallen uteblir. Han börjar tänka på VAD han ska göra, han går ner i stress och han tycker det är kul.

Vårat motto passar perfekt: Tydlighet äger!