Att få vara jävlig

Charlie får definitivt utrymme för att betee sig som en galning och att uppföra sig som en totalt ouppfostrad liten hund. Han mår absolut bäst av tydliga ramar, eftersom att stressen hålls undan, men ju duktigare han blir på att växla, ju mer låter vi honom gå igång.

Han har inga bekymmer med att uppföra sig i koppel, han vet att man inte får dra i kopplet och att man inte får vika av från min sida - eftersom man då kan få exempelvis en cykel i huvudet. MEN han vet också att på min tillåtelse är det helt okej att uppföra sig som ett monster. Då får man hoppa runt, bita och kampa i kopplet - vansinnigt mycket -, man får morra, och ja man får helt enkelt agera ut. Men självklart på ett villkor, och det är att man slutar direkt matte ber om det, och omedelbart uppför sig som man egentligen ska. Tydliga regler och det är så härligt att numera kunna styra honom såpass, att det inte är några problem att låta monstret komma fram.

Lycka! 

Idag var verkligen en sådan dag. Idag har vi också fått snö - äntligen - och jag visste när jag kom hem från jobbet, att den här promenaden kommer bli ROLIG! Charlie var helt galen. Han var så lycklig att han inte visste vart han skulle ta vägen. Jag älskar snön lika mycket som han, och självklart hade jag termobyxorna på mig, så att vi kunde härja i varenda liten snöhög! Om han uppförde sig som ett monster?! Självklart! Men när jag vill, så återgår han till Eriksbergs mest väluppfostrade vovve. Idag galopperade han hela promenaden, och det såg ut som att han lekte häst som samlade galoppen. Man får ju inte dra i kopplet, men det hindrar en ju inte från att gå i extremt samlad galopp :)

Sista biten fick vi sällskap av husse, och ni som känner min kille, förstår nog att det bara blev ännu galnare än det redan var från början. Uppfriskande om du frågar mig, men låter ni era hundar bli små monster då och då?!