Året 2012

Då var det dags att sammanfatta det gångna året, och man kan absolut säga att det här har varit VÅRAT år! Det allra största är att vi blivit ett TEAM. Vi har gjort en alldeles underbar resa, och jag är så tacksam för allt som jag lärt mig under färdens gång.

Vi började året med att den siste mars ge oss ut på lydnadstävling. Det är den absolut bästa tävling vi gjort, där jag i mitt huvud inte kan komma på något alls som gick snett. Känslan vi hade på den tävlingen var det häftigaste jag varit med om. Vi vann på 187,5 poäng, och jag grät så mycket hela vägen hem från Orust så jag knappt kunde köra. Jag har nog aldrig tidigare känt mig så stolt!

Vi fortsatte tävla och körde på varannan-gång-principen. I maj tog vi vårt sista förstapris i ettan, och vi tog LP1. Diplomet sitter inramat på våran skrythylla i vardagsrummet, och jag blir lika glad varje gång jag tittar på det. Jag vet att för de allra flesta - säkert nästan alla - som tävlar lydnad, så är LP1 inte ens ett mål, och om det är det, så är det bara ett fjuttigt delmål - det är ju i eliten som räknas. Men det spelar ingen roll! Jag är stoltare än stoltast, och det där diplomet kommer jag alltid bära med mig. Vi gjorde det tillsammans, och man ska inte glömma bort att vi gjorde det med jädrigt snygga poäng också - även om det är totalt oviktigt.

LP 1 Werinas Samos

Under sommaren provade vi även på att vara med på en agilitytävling, dock en inoffeciell sådan. Vilket gjorde att vi gjorde våran debut på en svår klass 3 bana. Vi klarade de första 3 hindrena, sedan blev det för svårt. Men vi körde på ändå och gjorde en egen bana :) I nästa klass var det en klass 2 bana och då klarade vi alla hinder utom ett på rätt sätt. Riktigt kul var det iallafall! 

I slutet på sommaren åkte vi till Möklinta och deltog på Welsh KM. Charlie drämde till med 198 poäng i lydnadsklass 1 - så häftigt!! Han blev totalt 2:a i lydnad - där inte ens 200 poäng hade räckt till seger pga omräkningsregler - och lyckades även med att 3:a i agility. Överraskningen var definitivt placeringen i agility, då vi kom dit med endast ett träningspass i ryggen.

Under sensommaren provade vi på att tävla i lydnadsklass 2 vid två tillfällen. Tyvärr gick det inte alls som jag önskat, och på den sista tävligen bröt jag ihop totalt. Jag grät i 3 dagar, och var helt säker på att nu skulle Charlie bli sällskapshund. Men bara några dagar efter så visste jag att vi skulle komma tillbaka. Vi höll oss dock ifrån träningen en längre stund, mest för att låta alla känslor landa ordentligt. 

Vi kickade sedan igång träningen igen med ett lydnadsläger nere i Halmstad i oktober. Vi fick en riktig push, och fick framför allt hjälp med att inse vad duktiga vi är! En fantastisk helg, och jag tittar fortfarande på filmerna därifrån när jag behöver få rätt känsla i kroppen. 

Under hösten har vi tränat massor med träningsgruppen, och det är guld värt att ha dessa tjejer. Vi träffades på en lydnadshelg på GMBK och sedan dess har vi hållt ihop. Träningen har blivit avsevärt mycket roligare, och även mycket lärorik. Jag är så glad över att jag träffat härliga träningskompisar!

Det största som hänt under året är ändå våran utveckling. Jag startade med en hund som hatade lydnad - och samarbete - och nu har jag en hund som älskar det så mycket att han glömmer andas. Det är garanterat det jag är allra gladast för!