Vi hade ju varit glödheta! Fan också...

Dagens lydnadspass kan man välja att se på två olika sätt. Antigen kan man se allt det positiva, eller så gräver jag ner mig för det enda dåliga. Vilken väg jag ska välja, har jag inte riktigt bestämt mig för än!

När jag nästan var hemma och svängde runt i rondellen här uppe, så hamnade blicken bort över parkeringen. Där uppenbarade sig det uppenbara. Vid biltvätten är det ju en perfekt träningsyta! Plogat, inga bilar och "bra" ljus. Körde ett långt lydnadspass, vilket vi klarade trots kylan, utan att vare sig jag eller hund frös.

Där du ser en biltvätt, ser jag en utmärkt appellplan!

Sedan till själva lydnaden då. Han gör ALLT så fruktansvärt bra. Han lyssnar, han gör allt med en härlig intensitet, han är hur glad som helst, han anstränger sig... Fria följet är så snyggt, rutan var klockren - både tempo, position och ställande - inkallningen klockren, läggande under gång smäller i backen. Jag ville även prova honom i ett långt fritt följ, satte tidtagaren på mobilen och traskade på. Tillslut var jag tvungen att belöna, men han hade lätt kunnat gå längre. Då visade tidtagaren nästan 10 minuter. Ja ni fattar, det är riktigt jävla bra. 

MEN det finns en detalj som förstör allt det här underbara. Han gråter i alla halter. Han låter inte högt, men han låter. På tävling finns möjligheten att domaren inte hör det, speciellt om det blåser. Men det spelar liksom ingen roll. Jag hatar ljud och jag måste få bort det här. Idag slet jag mitt hår tillslut, för ingenting jag gjorde fungerade. Dock är jag ganska säker på att gråten beror på att han blir frustrerad på mig, för att jag inte belönar honom. När jag säger till honom, verkar det som att han inte förstår att han låter. Tillslut bestämde jag mig för att låta honom sitta i fotposition tills han blev tyst. Det blev otroligt långa minuter kan jag lova.... 

Jag får jobba vidare, men ljudet stör mig nåt kopiöst. För utan det, hade vi varit glödheta.
Fan också!